Min stora lilla skatt

I onsdags fyllde min lilla Dante fem år! Hur sjukt är inte det? 5 år, hela handen full! Samtidigt som det känns som man varit mamma för evigt och Dante är den mest självklara del av familjen som alltid funnits där och tiden innan honom är suddig och långt borta så är det ändå så konstigt att tänka att han redan är fem år gammal. Fem känns liksom så stort. Och han har blivit så stor med. Han har börjat ljuda ihop bokstäver till ord, han har börjat skriva, han räknar addition, han frågar nyfikna forskarfrågor om geografi, han simmar och flyter själv, han cyklar själv utan stödhjul, han spelar strategispel och vinner dem, han lär sig texter utantill och sjunger, han pusslar 100 bitars pussel, han ritar fler och fler nya motiv, han klipper korrekt och noggrant, han använder sin fantasi och löser byggnadstekniska problem i sina olika byggen med diverse material och han skär själv alla rotsaker och grönsaker när han är med och lagar mat och mycket mycket mer.

På Dantes födelsedag lade min syster upp ett så fint klipp på instagram med videor där Dante skrattar och busar med henne när han var liten och jag började typ grina. Samtidigt som jag älskade filmen så fick jag typ lite ångest och panik, för när jag såg videon på hans lilla ansikte och hörde det där klingande småbarnsskrattet så kändes det som att jag missat hela hans uppväxt. Som om jag snabbspolat igenom hans liv för att fokusera på att glo i mobilen eller stressa över att städa och fixa i huset istället för att verkligen njuta och ta in varenda sekund med honom. Jag vet ju innerst inne att jag varit väldigt närvarande med barnen och lagt dem i första rummet och försökt ge dem så mycket av min tid och uppmärksamhet som jag kunnat och orkat. Men när man ser tillbaka på videor och bilder av dem när de är så små och hör deras små barnsliga röster och klingande skratt i videoklippen så känns det ändå som att man missat så mycket. Jag vill bara spola tillbaka tiden och uppleva hans första 5 år igen. Bebismyset, den nyfikna upptäckarlustan, den genuina glädjen över saker och det klingande rena skrattet som inte är påverkat av samhället och andra människors beteenden och åsikter. Tiden går så fort och jag vill bara spola tillbaka tiden, uppleva allt igen och sen stanna tiden för alltid. Mina älskade små troll! 

Nej men allvarligt, jag älskar att se mina barn växa upp och följa dem i deras utveckling och liv. Varje ålder och period är ju mysiga, charmiga och roliga på sitt sätt och jag ser ju fram emot en massa milstolpar och att få göra saker med barnen i framtiden som är beroende av att de blir större och äldre. Men det är samtidigt så sorgligt att känna av hur fort tiden går och känna att man också saknat det förgångna. För barnen må vara små ännu, men de kommer aldrig igen vara så små som de är idag och det kniper lite i hjärtat. 

Nåja Dantes födelsedag firades i alla fall som vi brukar fira våra födelsedagar. Frukost på sängen, sång och födelsedagspresenter på morgonen, Dante fick välja middag på kvällen och tårta. Vår älskade lilla plutt. Han blev naturligtvis även firad på förskolan. 

I fredags jobbade vi som vanligt men direkt efter jobbet kastade vi oss i bilen hela familjen och åkte ner till Åtvidaberg på skridskodisco. Det hade nämligen ordnats friåkning med musik, godisregn, försäljning av korv med bröd och hamburgare samt dryck och lotteri mellan klockan 6 och 8 på kvällen så det blev ju helt perfekt att åka direkt dit efter jobbet. Jesper, jag och Dante åkte skridskor medan Tova hängde med sin farmor och faster. Det var Dantes första gång på skridskor och han var riktigt duktig och kämpade på hela kvällen! 

I lördags var det babyshower för Bosse som väntar bebis i april. Simon lurade iväg henne på shoppingrunda medan vi ställde i ordning hemma hos dem. Sedan gömde vi oss och inväntade att de skulle komma tillbaka. Det blev sedan fika, presentöppning och lekar innan alla drog sig hemåt. 

I söndags var det full fart. Dagen började med barnens minisim. Tova kör ju minisim för barn 2-4 år och Dante kör minisim för barn 4-6 år. Tova körde på som en galning och hoppade från kanten, åkte rutschkana och plaskade på. Hon tycker mycket om att simma själv med simväst, hoppa, plaska och rutscha. Dante tränade på att simma med ansiktet ner i vattnet och att ta crawl armtag. Så duktiga båda två! 

Efter simmet åkte vi till Spicy hot för att äta lite snabb lunch innan vi tog vårt pick pack och åkte till Matteusskolans gymnastiksal där Dante skulle få ha sitt livs första egna kompiskalas. Vi hade hyrt en gympasal där vi byggde upp en hinderbana samt en liten fikahörna med gympabänkar som bord och filtar att sitta på. Dante öppnades paket, barnen åt kalasfika och spenderade sedan nästa 2 timmar åt att springa runt, klättra, hoppa, djungla och leka non stop medan alla föräldrar satt i ena änden av gympasalen, drack kaffe och pratade medan vi tittade på barnen. Det var riktigt lyckat. Barnen hade så roligt, allt flöt på så smidigt och vi vuxna hade det riktigt trevligt. 

Jag tänker att jag fortsätter med mina lilla ”vad vi ätit” lista. Jag tänker alltid kan det inspirera någon och om inte annat så är det bra för mig själv att bläddra tillbaka och få förslag vad man kan äta igen när inspirationen för att handla och laga mat står på noll. 

Torsdag: 

Middag: Parmaskinkainlindad kyckling i dragon- och vitlökssås med rösti 

Fredag: 

Middag: Korv med bröd/hamburgare på skridskodiscot

Lördag: 

Frukost: Vispgröt (Vispad mannagrynsgröt gjord på lingon)

Lunch: Rester parmalindade kycklingen 

Middag: Hämtpizza

Söndag: 

Frukost: Rostad malaxlimpa 

Lunch: Spicy hot 

Middag: Krämig lövbiffspasta med svamp 

Måndag: 

Frukost: Overnight Oats med smak av citroncheesecake samt en citrussmoothie (citron, apelsin, mango). 

Lunch på jobbet/förskolan.

Middag: Krossad sesampotatis med het räkröra (currykycklingröra till Jesper som inte äter räkor). 

Tisdag: 

Frukost: Overnight Oats med smak av citron cheesecake, rostad hönökaka, vindruvor och varm choklad. 

Lunch på jobbet/förskolan. 

Middag: Fläskkarré i citronsås med ugnsrostade rotsaker. 

Avslutar med två bilder på min andra sötkorv. Ungen som är expert på att få en glad. Idag när jag kom hem från jobbet hade jag världens huvudvärk, nästan så jag kände mig spyfärdig av smärtan. Så jag gick och lade mig medan Jesper tog barnen. Efter en stund kom Tova in i sovrummet och klappade mig på huvudet och sa ”Du inte ont i huvudet mera”. Varav jag svarade ”Jo jag har fortfarande ont i huvudet” då klappade hon igen och sa ”Du inte ont i huvudet mera” igen. När jag återigen sa att jag visst har ont i huvudet sa hon ”Hmm du kanske sjuk. Du måste dricka vatten” och gav mig vattenflaskan. Sen skulle hon plocka upp ett gosedjur från hennes gamla spjälsäng som står bredvid vår säng men tappade balansen och ramlade baklänges ner i spjälsängen. Satte sig upp och sa helt käckt ”hihi oj jag ramla”. 

Likaså hade jag igår när hon skulle gå och lägga sig sagt att hon skulle ta samma pyjamas som kvällen innan för hon envisas med att ta en ny varje kväll vilket jag tycker är onödigt. Hon var envis och skrek argt att hon skulle ha en ny. Jag försökte va hård och säga nej du tar den gamla. Varav hon växlade direkt från arg till hundvalpsögon och ett lent ”snälla mamma”. Jag kunde inte stå emot så sa ”okej ta den då men i morgon väljer jag pyjamas”. Idag sa Jesper ”här ta på pyjamasen” och räckte henne den hon hade natten till idag som låg kvar på soffan från i morse. Varav Tova svarar bestämt ”Nej idag ska mamma välja”. Det är ordning och reda på vår lilla Pippi-Lotta-Tjorven.