En månads tid

Hej igen, nu har jag inte bloggat på länge för jag har varit så sjukt jäkla trött om kvällarna. Jag är fortfarande inte helt hundra efter förkylningen jag skrev om i förra inlägget. Jag är uppe i två månader (TVÅ MÅNADER) nu med diverse förkylningssymtom som kommer och går utan några friskdagar emellan samtidigt som jag jobbar heltid, har två små barn och hus och trädgård att ta hand om. Så orken att blogga har inte riktigt funnits där. Det är nämligen ganska påfrestande för orken att vara konstant sjuk i två månaders tid. Jag är till och med inne på andra omgången antibiotika mot en envis ögoninflammation som vägrat gå över av sig själv och som återkommit gång på gång. Vårdens information ”ögoninflammation går nästan alltid över av sig själv efter några dagar” har inte stämt för mig. Jag har gått med ögoninflammation i över en vecka båda gånger innan jag slutligen fått antibiotika för att få stopp på den. Jag har nog, så vitt jag vet inte haft ögoninflammation en enda gång de senaste 25 åren och nu har jag haft det två gånger inom loppet av en månad. Lite samma som det var med magsjuka tidigare i år. Brukar ha det MAX 2 gånger per år men hade det 3 gånger på två månader i vintras. Så antingen har mitt immunförsvar kraschat totalt och står inte emot nånting längre eller så är årets virus och baciller monsterstarka. 

Men i alla fall, detta är i alla fall det som hänt den senaste månaden: 

Vi har varit ute och lekt massor i vårvädret (som har pendlat som en jojjo från sol och 20 grader till regn och 4 grader), vi har planterat smultron och basilika, vi har firat valborg med korvgrillning över öppen brasa hemma i trädgården, vi har varit till Motala på lite lekdejt med Sofie, Melker och Elsa, vi har varit på barnens motordag på Mantorp park, vi har gjort om och tagit bort ena spälsidan på Tovas säng så den gått från spjälsäng till juniorsäng och vi har varit på babysim och minisim. 

Igår hade dessutom Dante terminsavslutning för sitt minisim och det visade sig att han tagit två nya simmärken! Inte för att jag är förvånad för under den här terminen har Dante lärt sig simma HELT SJÄLV utan varken flytredskap eller att man håller i honom. Han började lära sig det lite i höstas/vintras redan men då handlade det om 2-3 meter. Nu simmar han långt! Vi snackar över hela bassängen! Han bara kastar sig iväg ut i vattnet och simmar iväg från oss, flyter, trampar vatten, hoppar i från kanten på det djupa, sparkar sig upp till ytan och simmar tillbaka till kanten helt utan att vi rör honom. Så nu hade han tagit både märket ”baddaren gul” (som kräver att märkestagaren hoppar i vattnet från kanten fem gånger, andas in, doppar ansiktet i vattnet och blåser ut luften under vattnet fem gånger och glider på mage med ansiktet i vattnet i 5 sekunder) och märket ”bläckfisken” (som kräver att märkestagaren simmar minst 5 meter med valfritt simsätt). Han är så himla duktig och mitt simmar-och simlärarhjärta är lite extra stolt. 

Tova är inte heller rädd för vatten. Med sina blott 1 år och 8 månader så hoppar hon i från kanten på djupt vatten, simmar själv (med armpuffar eller simväst), dyker och åker rutschkana. Hon är ju rent utav en liten adrenalinkick själv. Det roligaste hon vet är ju att klättra, hoppa och rutscha. Allt som går fort och kittlar i magen är ju hennes melodi.