Sjuk och sjuk igen

Alltså nu måste jag få klaga lite. Jag börjar bli så förbannat jävla trött på dessa virus som är överallt. Jag fattar ju att höst-vinter-vår är säsong för miljontals olika virus och det faktum att jag både jobbar på förskola och har småbarn själv och därmed är mitt i värsta smittoorkanen gör det ju inte bättre. Men någon måtta och gräns måste det ju ändå finnas på hur mycket man kan va sjuk! Jag har nämligen varit förkyld konstant i EN MÅNAD nu! En normal förkylning för mig håller i sig 1-1,5 vecka. Sen är jag helt symptomfri. Jag är nu uppe i en månad och förkylningen is still going strong. 

20 mars fick jag anmäla mig sjuk från jobbet för att jag vaknade med feber och halsont på natten. Febern höll sedan i sig i 6 dygn och hade sällskap av både halsont, örvärk, slemhosta och ögoninflammation som krävde antibiotika för att ge med sig. När jag varit hemma sjuk i 8 dygn var jag tillslut så pass frisk att jag kunde jobba igen. Men jag var inte helt frisk. Febern var borta, ögoninflammationen hade börjat lägga sig tack vare antibiotikan och örvärken var borta men  jag hade fortfarande väldigt ont i halsen och slemhosta. Slemhosta höll i sig över påsk ungefär sen ändrade den karaktär och blev mer som en rethosta på speed. Den var inte längre djup och krampaktig långt ner i bröstet utan den var mer intensiv och jag fick hostattacker hela tiden och kände nästan att det ibland var lite jobbigt att andas. Efter ca 1,5 vecka med denna fruktansvärda hosta (där flertalet personer började undra om jag hade lunginflammation eller kikhosta för jag hostade så mycket) lugnade denna rethosta ner sig. För att istället direkt bytas ut mot slemhosta IGEN… Ackompanjerat av konstant huvudvärk, ömma bihålor som är sprängfyllda med tjockt segt slem som behöver snytas ut ungefär 76 gånger om dagen och en överväldigande trötthet. Och när jag säger att slemhosta blev rethosta och sen blev slemhosta igen så menar jag inte att jag haft en frisk dag emellan utan det har verkligen bara gått från det ena till det andra i en jämn ström. Jag har med andra ord varit konstant sjuk i en månads tid där bara symptomen förändrats, utvecklats och återkommit i vågor. Och nu är jag så jävla trött på det här. För ja absolut jag är glad att det inte är typ magsjuka eller någon allvarlig sjukdom utan jag är ju så passa frisk att jag klarar av att jobba. Men att vara konstant sjuk, aldrig få vara ens lite frisk tar så mycket på krafterna. Om jag är trött efter jobbet en helt vanlig dag när jag är frisk då kan ni ju tänka er hur trött jag är efter jobbet när jag dessutom släpat mig genom en hel arbetsdag med hosta, huvudvärk och ont i bihålorna. Det är inte heller jättekul att behöva utstå en hel arbetsdag i den tunga och överväldigande arbetsmiljö jag faktiskt har som förskollärare och behöva göra det med en fasad av en pigg, glad och pedagogisk person när jag bara vill lägga mig ner och gråta och sova. Och att göra det dag ut och dag in, vecka ut och vecka in bara för att jag aldrig blir frisk. Jag kan ju heller inte fortsätta vara hemma sjukanmäld för ”bara en förkylning”. Inte i en månads tid… eller ännu längre, för jag är ju faktiskt fortfarande inte frisk. Jag upplever snarare att symptomen blir värre för var dag som går igen… Snart åker jag och kollar upp mina värden eftersom jag aldrig blir frisk… Inte ens för en dag…

Eftersom jag är sjuk så blir det inte jättemycket som händer just nu. Det blir mest jobb hela dagarna följt av lite mys med barnen samt grejer som måste göras i hemmet så som matlagning, tvätt och städ. Det enda extra som hänt sen sist jag skrev är väl att vi varit till Kolmården på deras påskevent tillsammans med barnens faster Linda och kusin Wilgot. Vi åkte dit på morgonen och var där hela dagen. Kollade på djuren och åkte berg-och-dalbanor. Dante var så jäkla duktig och gick för helt egen maskin hela dagen. Från 10 till 17 gick han själv utan att bli buren, åka på axlarna eller åka vagn och utan att gnälla, trotsa eller bråka en endaste gång. Han sprang på eget initiativ och tog ett bord och vaktade det medan vi beställde mat och plockade fram barnstol åt Tova. Tova var också otroligt duktig som gick en del hon med och som satt och tittade på djuren. 

Efter en heldag på Kolmården bjöd vi på middag hos oss mot att Linda klippte oss alla. Tovas hår toppades och luggen klipptes och Dante klippte kort. Han har länge sagt att han vill ha lika långt hår som jag men nu när luggen började falla ner i ögonen så tröttnade han och ville ha kort istället.