Mellohelg och feberhelg

Förra helgen var det final av melodifestivalen och som traditionen bjuder var vi där på finalen i friends arena. Jag har varit varje år sen 2011 med undantag för 2020 när Dante var precis nyfödd, 2021 när Dante var ett år och vi inte var redo att lämna bort honom än och 2023 när Tova var bara ett halvår gammal. Jag brukar åka tillsammans med min mamma, min syster och min moster och sen 2016 är även Jesper med på mellotåget. Mellohelgen brukar bestå av massa god mat, hotellövernattning och såklart mellofest i live tv. 

Barnens farmor tog barnen så jag och Jesper kunde åka upp till Stockholm för en barnledig helg. Vi åkte på lördag förmiddag och mötte upp mina föräldrar, min syster plus sambo, min moster plus sambo och min mammas kusin plus sambo för bubbel på hotellrummet och sen lunch/tidig middag på en italiensk restaurang följt av mellofinalen i Friends arena. Sen blev det en natt på hotell, hotellfrukost, lite shoppingrunda på mall of Scandinavia och en rejäl lunchbuffé på söndagen. Och när jag säger rejäl så menar jag verkligen rejäl. Det var hur många olika rätter som helst från världens alla hörn. Tommy skämtade och sa ”100 meter mat” men det var nog inte långt ifrån sanningen. Det var verkligen den största buffé jag någonsin sett. Gott var det med! Det var så otroligt skönt med lite egentid att bara umgås med vuxna människor utan att behöva ta hand om två små gullungar dygnet runt. Missförstå mig rätt jag älskar dem och det finns inget bättre än att vara mamma men eftersom vi har så lite avlastning/hjälp då vi på grund utav långt avstånd till nära och kära, har barnvakt så otroligt sällan så är det väldigt skönt när man får de där tillfällena att bara vara sig själv. Bara vara vuxen inte vara förälder en liten stund. Kunna sitta och äta och dricka i timmar utan att avbrytas för hjälp, tröst eller lek. Att kunna sova ostört en hel natt. Att prata utan att bli avbruten 2 miljoner gånger. Ljuvligt emellanåt. 

Efter en härlig helg med god mat, bra musik, gott sällskap och barnfri tid så återvände vi hem med förnyade krafter till att var grymma föräldrar för våra två små underbara. Och förnyade krafter visade sig behövas. För två dagar hann jag vara på jobb och sen slog helvetet till. Eller ska vi säga magsjukan. Jag var först på plats och öppnade på onsdag morgon på jobbet men fick vända och åka hem så fort nästa personal var på plats för jag hade sådana enorma magkramper och kände mig illamående. Väl hemma låg jag i sängen hela dagen, typ oförmögen att röra på mig. Varenda cell i min kropp gjorde ont och jag mådde så illa. Hela onsdagen gick åt till att gråta inombords, spy och sova. Torsdagen var bättre men jag var fortfarande trött och hade ont i kroppen och var lite risig i magen med magknip som kom och gick. På fredagen mådde jag bra igen men var hemma på grund utav 48 timmars regeln. Under helgen sen har jag mått bra men onsdagen var riktigt vidrig. En av de värsta de senaste åren. Inte kul alls. Det enda positiva var väl att jag fick vara hemma några extra dagar tillsammans med barnen vilket jag ju saknat. Tova har också varit sjuk. Stackarn började få lite feber i onsdags och under torsdagen steg den drastiskt och har sen torsdag morgon fram tills idag (måndag) legat och pendlat mellan 38-40 graders feber som i princip bara gått ner när hon fått Alvedon. Till en början avvaktade vi bara då hon var snorig och hostade och tänkte att det bara är vanlig förkylningsfeber. Men när hon var inne på sin femte dag med hög feber och hennes hosta dessutom bara blev värre och värre så kände vi att nej det här måste kollas upp. Vi ringde vårdcentralen men där var kön fylld för dagen så vi ringde och fick tid på jourcentralen där de konstaterade öroninflammation. Så nu ska Tova äta Kåvepenin i 5 dagar så hoppas vi att febern ska gå ner och öroninflammationen försvinna. 

Utöver sjukstuga har jag faktiskt hunnit med en rolig sak också. Nämligen Dantes utvecklingssamtal. Jag älskar ju att få prata med förskolan och höra om barnens dagar där och deras utveckling och trivsel och så vidare. Extra roligt blir det ju när Dante blir så lovordad. Man blir ju stolt som en tupp då! Vicky (Dantes pedagog) berättade nämligen att Dante är väldigt uppskattad och omtyckt på förskolan. De upplever att han är väldigt central i barngruppen och att han är efterlängtad när han kommer. Han har flera kompisar som han leker med men speciellt en kompis som är väldigt fäst vid Dante och ser upp till honom och följer honom i allt han gör. Jag fick höra att Dante är en duktig lekare med stor fantasi, förmåga att starta upp en lek, bjuda in kompisar i leken, leda leken vidare, tillföra material till leken och hålla i leken länge. Han är ihärdig och klarar av att hålla fokus och stanna i samma lek och aktivitet länge och även fortsätta och följa upp leken igen efter avbrott för exempelvis lunch och så vidare. Detta gör att han är populär att leka med och att han blir en naturlig lekledare. Vicky berättade också att Dante har en djup empatisk förmåga som han visar genom att han sällan startar konflikter, att han använder pedagogerna för att lösa konflikter, att han alltid berättar vad som hänt för pedagogerna om något uppstått, att han självmant låter alla vara med, delar med sig, tröstar den som är ledsen och i diskussioner och samtal med pedagogerna visar på förståelse för andras känslor och en förmåga att sätta sig in i hur andra känner och har det. Enligt Vicky har han också en ängels tålamod. Hon sa att hon är nästan chockad över hur otroligt tålmodig han är. Hon uttryckte det som att hon aldrig varit med om en fyraåring med samma tålamod och förståelse för andra som han. När andra barn inte klarar av att fokusera, lyssna och delta i aktiviteter så sitter han tydligen snällt och fogligt och bara väntar ut dem. Han väntar in alla kompisar oavsett hur lång tid det tar för dem att klara av något han klarade snabbt eller hur lång tid det tar för dem att komma till samling och så vidare. Hon berättade också om hur framåt de upplever att han är språkligt och mentalt. Hon nämnde att hans ordförråd är enormt, att han är väldigt duktig på att berätta, återberätta, förklara och diskutera. Han är väldigt vetgirig, nyfiken och ivrig att lära sig nya saker så han vill alltid vara med när något händer eller de gör någonting. Han ställer frågor, klurar, funderar och ställer hypoteser. Hon sa att det märks på honom på förskolan att han får vara med på allt hemma allt från däckbyte till matlagning och att han får vara med om och uppleva mycket olika saker för han kan mycket om mycket och visar stor erfarenhet kring en bred variation av ämnen. Så till den grad att han rättar de andra barnen om de säger fel. Hon sa även att det märks att vi pratar mycket med honom och läser mycket för honom hemma genom hans förmåga att föra samtal, sätta sig in i andras upplevelser och förstå argument, leka med ord och förstå även böcker utan bilder och så vidare. Han är tydligen väldigt artig och trevlig kring matbordet, ber om att få saker skickade till sig och smakar på allt. I hallen kan han klä på sig allt helt själv, även stänga dragkedjan och dra byxbenen över stövlarna. Så nu Dante är du avslöjad, nu får du börja dra över byxbenen själv här hemma med! Vicky berättade också att Dante är nyfiken på allt som erbjuds på förskolan och tycker det mesta är roligt. Han trivs i alla olika miljöer och även om han fortfarande tycker mycket om bilar så har intresset börjat lugna sig lite och han kan variera sina lekar mycket mycket mer nu än tidigare då det bara var bilar för precis hela slanten. Jag känner ju igen otroligt mycket av det Vicky berättade men vissa saker förvånade mig faktiskt lite. Som det att Dante är den centrala lekledaren och en så populär kompis. Jag trodde han var me blyg och tillbakadragen i barngruppen än vad han verkar vara. Likaså att han var så artig vid matbordet (han är ju duktig hemma men där är det lite mer ”papper!” Istället för ”kan jag få papper tack”) och att han är så pratglad på förskolan. Hemma kan han ju prata öronen av oss föräldrar och andra nära och kära som han är trygg med men han vill alltid prata på eget initiativ och själv komma och berätta. Ställer vi en fråga så vill han inte alltid svara men på förskolan hade de inte upplevt något sådant utan han svarar glatt på alla frågor och konverserar med alla hela dagarna. Kul att höra! 

Och på tal om att vara duktig. Idag var ju, som jag nämnde tidigare i inlägget , Jesper till jourcentralen med Tova för att kolla upp varför febern aldrig vill ge med sig och varför hostan bara blir värre ju längre tiden går. Väl hos läkaren hade Tova suttit helt stilla och tyst medan läkaren/sköterskan lyssnade på hjärtat och lungorna och tittade i örat samt gapade stort när de bad henne gapa. Jesper berättade att doktorn hade sagt ”Jag har jobbat i 36 år och aldrig träffat en 1,5 åring som är så här duktig!”. Man blir ju tårögd så stolt är man. Tova och Dante är som natt och dag i de flesta grejer men måste ändå säga att båda är väldigt framåt i sin förståelse för språk och sociala koder. För även Tova förstår precis vad man säger och gör det man ber henne om eller svarar på det man frågar. Fast hon haft hög feber i nästan en vecka och borde vara helt slut så hänger hon med och har koll på läget och vad som gäller och förväntas av henne. 

Och medan Jesper var på jourmottagningen med Tova var Dante på mitt jobb med mig. Vi hade kvällsmöte och satt och pratade om (i en fyraårings öron) supertråkiga grejer men Dante satt så stilla och tyst och bara ritade och störde ingen alls under hela mötet. Han fick så mycket beröm av alla mina kollegor samt min chef så jag blev nästan generad själv. Älskade ungar vad ni skämmer bort mig! Ni är så himla lätta att ha och göra med så ibland känner man att man skulle kunna skaffa tre till. Men nej jag är så nöjd så med mina två guldklimpar! De bästa i hela världen!