Ett schema fullt av kärlek

Nu har det gått sådär lång tid igen utan att jag bloggat men det betyder inte att vi inte gjort något. Nej gud nej snarare tvärt om. 

Fredagen den fjärde augusti åkte vi till Åtvidaberg på 2 x 4 årskalas för Dantes och Tovas kusiner Wilgot och Sammie. Wilgot och Samuel är inte tvillingar som man kanske skulle kunna tro utan de är kusiner som bara råkar vara födda samma dag och samma år och därmed delar födelsedag. Efter kalaset stannade vi över helgen på stugan hos Jespers mormor och morfar. Eftersom sommarvädret som var så fint i Juni gett upp så blev det mest mys, häng, mat och kortspel inne hela helgen. 

Vi hade tänkt åka till Astrid Lindgrens värld på måndagen och därmed åka direkt från stugan vidare till Vimmerby för att korta ner körandet då det är typ halva vägen jämfört med hemifrån. Men när vi gick och lade oss på söndagen hittade stormen Hans till Sverige och efter en natt av totalt ösregn och det intensivaste blixtoväder jag någonsin varit med om (med fortsatt regn under måndagen) valde vi att åka hem till Norrköping igen istället. Även om vi hade regnkläder så kändes det inte som det skulle bli så kul att gå utomhus en hel dag med två små barn och titta på utomhusteater i ösregn, översvämningar och risk för åska och stormvindar. 

Tisdagen den åttonde augusti lämnade jag barnen hemma med Jesper och åkte hem till Bosse på drinkkväll tillsammans med henne, Thess, Cicci och Yolanda. Vi alla hade varsin färg tilldelad och skulle fixa en drink och två snacks i den färgen. Jag hade gul och ordnade en väldigt fräsch och somrig mango-passionsfruktsdrink som fick namnet ”sommaren som försvann (i ett svep)”. Denna serverades tillsammans med chips och ananas. Bosse hade färgen röd, Cicci lila, Yolanda blå och Thess grön. Alla ordnade så fina drinkar och gott snacks. Under kvällen fick vi betygsätta allas drinkar, drinknamn, snacks och så vidare och den med högst totalpoäng vann. Det gjorde förvånansvärt nog jag! Kul ändå med tanke på att jag inte druckit drinkar på många år. Bosse ordnade även ett färgquiz till de färger vi hade på drinkarna och så beställde vi hem sushi till middag. Det var en superkul kväll! 

I torsdags kväll kom min syster och hennes pojkvän hit då de skulle vara barnvakt hela helgen. Jag och Jesper var nämligen bjudna på tredagars barnfritt bröllop i Vadstena. Jag har aldrig tidigare lämnat bort barnen. Tova är ju ganska självklart varför, hon är bara 11 månader och jag har ammat hela hennes liv så jag har som mest lämnat henne med Jesper i några timmar medan jag käkat middag med kompisar eller liknande. Jag tror jag har lämnat Tova som längst 6 timmar och då med sin egen pappa och tider på dygnet när hon i princip bara sovit ändå. Jag har dock aldrig lämnat Dante mer än 10 timmar heller trots hans 3,5 år. Han har nattats av andra men vi har alltid varit hemma eller kommit hem under natten och han har aldrig sovit borta eller haft barnvakt mer än några timmar. Detta beror dels på att vi inte velat lämna bort honom då vi helst gör saker med våra barn och gärna haft med honom överallt på allt, dels för att vi anser att små barn inte behöver sova borta om inte föräldrarna själva behöver eller vill ha barnvakt. Barnen kommer sova hos släktingar och kompisar så det räcker när de blir äldre sen men innan 5 är de så små så det är ingen vits att göra det för sakens skull bara. Och dels på grund utav att vi inte har några släktingar på bekvämt avstånd som kan hjälpa till med just den biten och jag vill inte hyra in någon okänd så det blir liksom inte av då ens om vi skulle vilja ha lite mer egentid. Men nu kände vi att vi ville gå på bröllopet för det är ju inte varje dag man blir bjuden på bröllop. Så syrran och Jonte kom på torsdag kväll för att hinna få lite tid att värma upp barnen och få genomgång var allting finns och så vidare och sen åkte vi iväg på fredag mitt på dagen. Det kändes otroligt konstigt att lämna bort barnen för en hel helg eftersom jag som sagt aldrig varit ifrån något av barnen ens ett helt dygn och jag saknade dem hela tiden vi var borta. De är ju mitt allt och jag är ju van att ha dem med mig dygnet runt, året runt. Men det var också otroligt skönt att få en större paus. Helgen var så välbehövlig för mig och Jesper. För första gången på 3,5 år kunde vi bara fokusera på varandra och att vårda vår relation och inte bara vara föräldrar. Först och främst åkte vi bil utan att behöva roa barn. Väl framme och incheckade på hotellet hade vi lite tid över innan kvällens bröllopsaktiviteter skulle börja så vi tog en promenad på stan. En promenad där vi bara kunde strosa runt i vårt eget tempo, hålla varandra i handen och prata ostört och vi kunde pussas utan att behöva kika över varandras axlar för att vakta vart barnen tar vägen. Under vår lilla promenad tittade vi på slottet i Vadstena och sen hittade vi en gammal bangård där det stod några riktigt gamla tåg. Jesper och jag gick dit för att titta och mitt i allt när vi gick där ropade en vaktmästare som stod och trimmade gräs ”vill ni gå in och titta?” Och så öppnade han dörrarna till vagnshallarna så vi fick gå in och titta på riktigt riktigt gamla lok.  

När klockan var slagen gick vi till Borgmestaren. En restaurang och bar med lokal som var hyrd enbart för bröllopsgästerna. Där var det en ”come together” kväll med en buffé av snittar och plockmat, alkohol och en massa olika spel så som dart, biljard, shuffleboard, arkadspel och karaoke. Efter att Jesper och jag satt i oss en drös snittar och några glas alkohol tog vi oss ann både darttavlorna, biljardborden och karaokemickarna för att ha kul och lära känna de andra gästerna. Det hela slutade i att vi blev igenkända som ”karaokekungarna” dagen efter. Otippat men kul. 

Efter en ganska sen men rolig kväll vandrade vi hem till hotellet igen där vi kunde sova ostört och ligga och hålla om varandra utan att ha två barn mellan oss. Dagen efter blev det sovmorgon följt av hotellfrukost följt av en två timmars nap. Rena drömmen för en småbarnsförälder som inte sovit en enda hel natt på 4 år. Sån lyx att sova till 9 istället för 6. Att äta frukost som någon annan fixat åt en, dessutom i lugn och ro och utan att behöva städa upp något varken efter sig själv eller någon annan. För att sedan kunna gå och lägga sig och somna om och sova i ytterligare två timmar. När jag vaknade från min vila var det dags att börja göra sig i ordning inför bröllopet. 15:00 satt vi i kyrkan. Vigseln ägde rum i Vadstena Klosterkyrka som är en enorm och mäktig kyrka. Akustiken där inne var helt otrolig vilket verkligen förstärkte bröllopet som redan i sig var superfint. Det var så fint att se Emelie komma in och gråta av lycka, höra Emelies och Kristofers löften, sångerna som sjöngs och så vidare. 

Efter vigseln skjutsades alla gäster med buss ut till Vilseberga bränneri där festen skulle vara. På bussen bjöds det på öl och väl framme vid festlokalen som var en gammal fin stenbyggnad var det fri bar hela kvällen så festen drog igång nästan genast. Det bjöds på bubbel och snittar medan vi såg brudparet komma inrullande med häst och vagn. Sedan började middagen. Tre rätters middag som var helt ljuvligt god. Till maten serverades mängder av alkohol och mängder av helt underbart roliga och bra tal. Lite nu och då under middagen började låten ”Shots” med LMFAO spelas och serveringspersonalen kom upp med shots till alla och varje gång det skulle hända någonting (tal, lekar eller annat) så samlade de ihop gästerna med låten ”Om du vill bli min fru” av Drängarna. Middagen avslutades med tårta och sedan flyttade festen ut på dansgolvet där brudparet först bjöd på en brudvals som sedan gick över till showdans innan de bjöd upp alla andra att dansa loss till livemusik resten av natten. Om man inte orkade dansa så hade de ställt upp en food truck med kebab som var bara att hämta gratis ifrån. Det var ett otroligt roligt och fint bröllop. Allt var verkligen genomtänkt och otroligt fint. Det var ett härligt drag och det bara vällde över av kärlek både hos brudparet och gästerna. Tack Emelie och Kristofer för att vi fick medverka på er stora dag!

Klockan 03:00 stängde dansgolvet och en buss körde hem alla gästerna till sina hotell. Nästa dag sov vi också så länge vi kunde innan vi behövde springa ner till frukosten. Efter ytterligare en dag med hotellfrukost checkade vi ut och åkte hem till Kristofers föräldrar där det bjöds på brunch innan vi slutligen åkte hem till Norrköping och våra älskade små ungar igen. Det hade gått jättebra med barnen. Dante hade jag inte haft någon tvekan om att det skulle gå bra med då han känner syrran och Jonte väl och är trygg med dem, är van att bli nattad av andra och är stor nog att förstå när man pratar och berättar att vi ska vara borta och han ska få ha ”föräldrarfritt” tillsammans med moster. Tova däremot var jag lite orolig över hur hon skulle reagera på att jag var borta så hon inte kunde amma. Hon är ju stor nog så hon äter alla måltider vanlig mat och behöver inte amningen av näringsskäl men hon har amningen som trygghet, tröst och för att somna om på nätterna. Men det hade gått jättebra. Hon hade inte vaknat så ofta och hade somnat om med hjälp av babblarnas vaggvisa och välling och hon hade inte varit ledsen alls trots att syrran fick äran att vara barnvakt mitt under den härliga tandsprickningen dessutom. 

Måndag 14:e augusti var Jespers semester slut och han återvände till jobbet medan jag tog barnen till Kolmården på en sista sommaruflykt innan Dante skulle börja på förskolan igen efter 7 veckor ledigt. Som vanligt när jag är ensam iväg hemifrån med båda barnen skötte Dante sig exemplariskt. Han är alltid otroligt duktig och skötsam för sin ålder och han är speciellt duktig när jag åker hemifrån som ensam vuxen med bara honom eller med båda barnen. Men denna gång var han extra EXTRA skötsam. Han gick för egen maskin hela dagen utan att vilja bli buren på eller vilja ta Tovas plats i vagnen. Han gick duktig vid min sida hela tiden utan att ens vara i närheten av att sticka iväg någon gång. Han gnällde eller trotsade inte en enda gång och varje gång han ville något så sa ha  ”Kan jag få en morot tack?”, ”Kan du lyfta upp mig så jag ser tack?” Och ”Ja tack”. Han stressade inte (som han kan göra ibland) utan tittade på alla djuren tills jag och Tova också tittat färdigt, var så snäll och hjälpsam mot Tova och så vidare. Det var en riktig fröjd att gå och titta på djuren med barnen och tack vare att allt flöt så otroligt smidigt för ungarna betedde sig som små änglar båda två så hade vi en så mysig och trevlig dag! 

Igår, tisdagen den 15:e August var Dantes första dag tillbaka på förskolan efter ett riktigt långt sommarlov. Det gick toppenbra precis som det brukar. Efter förskolan ville Dante fika så vi tog en ”fira första förskoledagen”-fika. Sedan ville Dante leka ute men så började det regna och då bröt Dante ihop. I normala fall hade inte regn gjort honom något, han har ju regnkläder. Men denna gång blev det för mycket. Det har ju regnat så förbaskat mycket den senaste månaden så Dante hade tröttnat. Han grät för att han tyckte det aldrig är fint väder, det bara regnar och regnar. Lilla gullet!

Idag skjutsade jag Dante till förskolan och sedan slöt jag  och Tova upp med Thess och Yolanda och deras små och gick till öppna förskolan. Efter öppna förskolan gick vi och tog en lunch på stan innan det åter var dags att hämta Dante. 

Utöver allt detta så har det ju bytt månad från juli till augusti så nya böcker för august-månad plockades fram till boklisten  i Dantes rum. Denna gång med titlar som: Nalle Puh och Iors stora dag, Den stora systern, När Mamma Nu mötte Kråkan första gången, Bojan och polisbilen, Super-Charlie och skurksystern samt Puttes äventyr i blåbärsskogen. 

Den femte augusti (mitt under helgen på stugan) blev vår lilla lilltös 11 månader också. Vår lilla tjej som ”pratar” allt mer. Nu har det börjat komma några ord man kan tyda ”titta dä” exempelvis. Vår lilla Tjorven som blivit stor och slutat amma också. Egentligen vill jag inte sluta amma. Med Dante ammade vi dagtid fram till ca 1 år och 4 månader och nattetid till 1 år och 10 månader och jag skulle vilja göra det med Tova med. Amning är ju verkligen något speciellt och det går verkligen inte att förklara för någon som aldrig ammat. Dels är amningen otroligt nyttig och bra för barnet på många olika sätt och vis. Dels är amningen så smidig. Man har alltid med sig maten, färdig att serveras när som helst och hur som helst utan minsta förberedelse och utan oro för att det ska ha blivit dåligt av exempelvis temperaturer eller annan hantering av födan. Dessutom helt gratis! Men allra största orsaken till att jag ville amma så länge som möjligt är för myset. Varje amningstillfälle är en så otroligt fin och mysig stund som ger så mycket oxytocin (må bra hormoner) till både mig och barnet, tröstar och skapar ett otroligt band mellan oss. Men nu var ju jag iväg en hel helg där Tova inte kunde amma. Rent fysiskt är det inget hinder för att fortsätta amma efter jag kom hem från bröllopshelgen för kroppen anpassar mängden mjölk efter hur mycket barnet ammar och det går bra att jobba upp produktionen igen genom att amma mer om den skulle stannat av men nu är det så att Jesper och jag ska iväg utan barn en hel helg till om mindre än två veckor så skulle jag fortsätta amma skulle det bli väldigt mycket fram och tillbaka för Tova. Först skulle hon få amma - sen skulle hon inte få amma på tre dagar - sen skulle hon få amma i två veckor - sen skulle hon inte få amma igen på tre dagar och sen skulle hon få amma igen i några månader för att sedan sluta. Det känns bara som det blir rörigt och skapar en osäkerhet för henne kring vad som gäller och det medför också risk för mjölkstockning om jag ska hålla på och mixtra och hoppa mellan att amma och inte amma i flera omgångar. Så jag valde motvilligt att sluta amma i samband med att syrran var barnvakt och jag ändå var borta från Tova i nästan 3 dagar. Det är ju dock med djup sorg i hjärtat och en klump i halsen som jag gör detta men jag tror det blir bäst så tyvärr. Jag hade gärna fortsatt lika länge som med Dante både för att det känns orättvist mot Tova som inte får ta del av amningens mys och dess fördelar lika länge som Dante och dels för att jag älskar amningen men jag får vara tacksam för den amningsresa jag och Tova haft så här långt. Jag har ju haft turen att ha helt okomplicerad och mycket enkel och välfungerande amning med båda barnen som jag ser tillbaka på med så mycket värme och kärlek. Det har verkligen varit helt underbart och jag kommer nog sörja detta amningavslut ganska länge. Jag tyckte det var sorgligt att sluta amma Dante men då hade han ändå ammat länge och jag visste att vi skulle ju ha fler barn så jag skulle få uppleva den känslan igen med nästa barn. Känslan att få vara det allra viktigaste i barnets liv. Både mat, dryck, tröst och trygghet. Men nu med Tova blev det kortare. Absolut det blev ändå nästan ett år så det var ju ingen kort amningsperiod men det blev ju fortfarande kortare än Dantes. Och Tova är mycket troligt mitt sista barn och därmed också sista chansen med allting för mig…

Utöver helg på stugan, kalas, bröllopshelg, drinkkväll och utflykt till Kolmården har vi hunnit med en del hemmamys med. Vi har både påbörjat av avslutat ett 1000 bitars pussel. Jesper köpte ett Harry Potter pussel åt mig som jag och Jesper jobbat med i några dagar och som nu blivit klart! Sista bitarna fick Dante hjälpa till att lägga dit vår lilla pusselmästare! Han tycker ju det är så kul att få hjälpa till även på våra svåra stora ”vuxen”-pussel.