Mamma-son dejt

Veckan rullar vidare, om än i något långsammare tempo då det inte hänt lika mycket de senaste dagarna som det gjort innan. Onsdagen började med att det serverades bananplättar med naturell yoghurt och granatäpple till frukost. Vi förflyttade oss sedan ut på altanen för lek men då råkade Tova bli stucken av ett bi i ansiktet. Jag såg inte exakt vad som hände men hon satt på altanen och lekte med vår vattenbana när hon plötsligt skrek till. Jag kollade mot henne och såg att hon satt och försökte plocka upp ett bi som kröp på altanen så jag sprang genast dit och plockade upp henne. Biet såg tilltufsad ut och en tagg stack ut från området precis ovanför överläppen mellan näsan och munnen och Tova var ledsen. Hon har antagligen viftat mot biet som stuckit i försvar. När biet tappade taggen av sticket och föll till marken försökte Tova plocka upp den. Jesper drog ut taggen och jag satt sedan och övervakade Tova för att kolla hur hon reagerade. Dels var det första bisticket så vi ville hålla koll så hon inte var överkänslig men vi ville dessutom ha extra koll eftersom sticket var så nära luftvägarna så det inte svullnade upp för mycket. När vi konstaterat att det bara verkade bli en rejäl fläskläpp fortsatte vi dagen som vanligt. Vi gjorde egen glass, pysslade lite och lagade hamburgare till middag. Efter middagen sa Dante att han var trött och bad självmant om att få gå och lägga sig redan klockan 17:45. Så det blev tidig kväll och det var bra för mig som däckade jag med så fort Tova somnat, tydligen helt slut.

Torsdag, fredag, och lördag har varit riktiga slappardagar. Vädret har varit rätt tråkigt. Grått, blåsigt och regnskurar lite nu och då. (Minst en skur om dagen).  Efter att vi hade haft strålande sol och 30 grader varmt i två månader i sträck var det skönt med några svalare dagar med regn och jag kan tycka regn och oväder kan vara riktigt mysigt men nu har det regnat varenda dag i två veckors tid och jag börjar tröttna. Det räcker nu. Det är ju faktiskt sommar nu, Jesper har bara 5 veckor semester i sommar och jag vill ju gärna kunna njuta av de veckorna tillsammans med honom i något annat än mulet och regn. Vi vill kunna gå på Kolmården och Astrid Lindgrens värld utan att bli genomblöta och åka och bada utan att frysa. Sen är detta min sista sommar som föräldraledig så jag vill verkligen gärna kunna njuta av sol och varmt väder med massa picknickar och mysiga utflykter med barnen. Regn och kyla får vi ju i höst sen ändå. Tyvärr säger väderleksrapporten att vädret ska fortsätta såhär så långt man kan se. Halvklart till helmulet med regnskurar var och varannan dag. Så himla synd… De där utlovade rapporterna om att sommaren 2023 skulle bli lika varm och solig som sommaren 2018 verkar inte gälla Sverige i alla fall. Men ja, på grund utav detta tråkväder har vi bara varit hemma där vi har plockat vinbär från vår vinbärsbuske och kokat saft, pysslat, lekt, spelat spel, läst böcker, tittat på film, rensat ogräs, gått på promenader och så vidare. 

Igår (söndag) tröttnade jag på att bara sitta hemma och glo och bestämde mig för att göra något speciellt för Dante. Jag älskar båda mina barn precis lika mycket men sen Tova kom har jag känt mig orättvis mot Dante. Även om jag försöker vara så pedagogisk, tålmodig och rättvis jag kan så blir det ju att man behandlar sina barn olika eftersom det är olika åldersskillnad på dem och man därför har olika krav på dem. Dante är 2,5 år äldre än Tova vilket leder till att han är mycket mer självständig, har hunnit lära sig en massa saker som hon inte hunnit lära sig och förstår en massa saker som hon ännu inte förstår. Därför blir det ofta att han får vänta i förmån för Tova som inte förstår begreppet vänta än. Därför blir det ofta att jag får skydda Tova från honom när han vill leka med henne men det blir för hårdhänt eller för svårt för henne eller när ”syskonkärleken” och avundsjukan kickar in. Och därmed kan jag ibland känna att jag blir för hård mot honom. Det är alltid han som får anpassa sig och han får krav på sig att förstå och klara en massa saker för han är äldre ”och borde förstå” medan hon blir ursäktad för hon är liten bebis och ”inte förstår bättre”. Mamma-skulden är enorm och jag försöker verkligen tänka på att ge honom utrymme att göra misstag. För även om han är storebror och dessutom en för sin ålder väldigt smart, mogen och skötsam kille så är han ju faktiskt ändå bara just över 3 år. Det är inte så gammalt och hur smart han än är så är hans hjärna fortfarande inte fullt utvecklad och kan inte (hur mycket han än skulle vilja och försöka) hantera stora känslor eller kontrollera impulser än på många år. Han är fortfarande liten och behöver hjälp både med att hantera känslor och impulser, förstå sociala koder och regler och rent fysiska saker. Det är bara så otroligt lätt att tålamodet brister med det äldre barnet som automatiskt får högre krav och jag känner mig ledsen över att han kanske ibland får ta emot en frustration som han egentligen inte borde. Dessutom har ju han fått gå igenom en enorm livsförändring som han själv inte bett om eller varit med och påverkat på något sätt. Han har nämligen gått från att vara ensambarn i 2,5 år och haft sin mammas och pappas fulla uppmärksamhet, tid, kärlek och tålamod i hela sitt liv tills plötsligt Tova kom för 10 månader sen och han nu måste dela tiden och uppmärksamheten med henne och mitt och Jespers tålamod ska räcka till bådas behov. Vi har verkligen försökt göra vårt bästa för att Dante inte ska känna att han blivit utbytt eller bortvald för att vi skaffade ett till barn. Vi pratade mycket under graviditeten, vi har försökt att han i den mån det är möjligt ska få vara med på allt som Tova är med på och att de båda ska få lika mycket tid och uppmärksamhet. När jag är ensam med barnen försöker jag så gott jag kan dela min tid och uppmärksamhet så jämt det går, dock vet ju alla att bebisar behöver mycket och därför tar mycket tid. Men jag försöker verkligen visa att jag älskar dem båda lika mycket även om Tova ibland tar mer tid med mig än han gör men man vet ju inte hur mycket av det han uppfattar och förstår. Jag hoppas ju han känner det i alla fall. När Jesper är ledig så jag inte är ensam med barnen så försöker vi turas om med båda barnen men eftersom jag ammar så har det automatiskt blivit att Jesper tagit Dante mer och jag tagit Tova mer. I början när Tova ammade typ en gång i halvtimmen blev det ju typ omöjligt för mig att vara ensam med Dante utan Tova behövde alltid vara med men nu när Tova äter 5 fulla måltider (frukost, mellanmål, lunch, mellanmål och middag) vanlig mat om dagen och bara ammar som mellanmål mellan mellanmålen och mys, tröst och trygghet så vill jag börja försöka dela mer jämt på barnen. Både så att både Jesper och jag har båda barnen tillsammans så vi är hela familjen, att jag är ensam utan barn och får vila upp mig medan Jesper är med båda barnen samtidigt, att jag är ensam med båda barnen medan Jesper får egentid, att jag är ensam med Tova och får kvalitetstid med henne medan Jesper får kvalitetstid med Dante samt att jag får egentid med Dante medan Jesper får egentid med Tova. Så igår hade jag och Dante vår första mamma-Dante-dejt. Jag lämnade Tova hemma med Jesper medan jag tog ut Dante för att spendera tid bara med mig utan att Tova var med så han skulle få min 100 procentiga tid och uppmärksamhet. Jag tror det var så viktigt både för honom och mig att känna att vi hade en stund där vi bara hade tid för varandra där jag aldrig behövde känna att jag var tvungen att prioritera bort Dante eller där han behövde känna att han alltid fick vänta och anpassa sig i förmån för Tova. Han fick verkligen känna att hela mitt fokus och all min kärlek var riktad mot bara honom för en stund. Vi åkte först och badade på badhuset. Vi lekte massor och hade superkul ihop när jag verkligen kunde ge mig in i hans lek till 100%. Vi hade tid att bara stå i duschen och njuta i lugn och ro. Dante älskar ju att duscha så jag bara stod med honom i famnen och kramade honom medan det varma vattnet sköljde över oss. Efter att vi badat och duschat klart åkte vi och fikade ihop och det var så mysigt. Han kändes så stor och vuxen när vi satt där och kunde prata ostört och bara lyssna på varandra utan avbrott. Hela ”dejten” avslutades med att han fick gå ett varv i leksaksbutiken och önska sig saker till kommande födelsedag/julklapp och han fick även en liten present av mig. Ett pysselkit med bokstavs-, siffer- och figurpärlor att göra armband av. Det var verkligen en toppendejt och något vi ska försöka göra med lite jämna mellanrum. 

Idag måndag blev en dag lik de i slutet av förra veckan. Vi har i princip inte gjort ett smack. Varit hemma och latat oss från morgon till kväll i princip.