Ett tredje kalas för treåringen

Så var ytterligare en helg av firande förbi. I lördags var jag först på sportlekis med Dante. Denna gång fick vi testa på gymnastik. Dante hoppade från plint ner på madrass, klättrade på ribbstolar, rullade, balanserade och svingade sig i rep. 

Efter sportlekis hade vi kalas nummer tre för vår treåring. När man har många nära och kära men alla inte kan ses samtidigt både på grund utav folks scheman och på grund utav utrymme så blir det kalas i många omgångar. Denna gång var det våra vänners tur. Bosse, Simon, Thess, Daniel, Ellen och Mahan kom och firade Dante. Det är så härligt att vi har så fina vänner som tar sig an våra barn oavsett om de har egna barn eller inte. 

Först blev det presentöppning. Dante fick ett 100 bitars pussel, sällskapsspelet ”Bajsspelet”, boken; Jag kan räkna till 100, en liten bil och en radiostyrd tornkran. Efter att alla paketen blivit öppnade var det dags för kalasfika. Jag hade fixat fruktsallad med vaniljglass, blåbärspaj med vaniljsås och några småkakor. 

Efter kalaset stannade Mahan kvar och åt fondue med hasselbackspotatis och tittade på melodifestivalen. 

Igår, den 5 mars, blev Tova 6 månader. Ett halvår! Det är hemskt hur fort tiden går, hon föddes ju nyss! Min lilla bebis som sov mest hela tiden och kallades för Törnrosa har nu blivit en vaken liten tjej som busar och visar stort intresse för sin omvärld. Hon sitter jättebra med stöd och det är inte långt borta att hon kan sitta själv utan stöd också. Hon har dock ingen jättelust att sitta utan vill helst stå upp vilket hon gör bra. Hon behöver ingen stöttning för att hålla sig uppe, bara att hålla balansen. Hon har börjat äta mer och mer mat och älskar mat och vill ha mer och mer. Min älskade lilla bebisbrutta, det är så härligt att följa din utveckling men det får inte gå så fort! Jag vill ha min lilla bebis ett tag till! 

Utöver att det var Tovans halvårsdag så hände det inte så mycket under söndagen. Vi var bara hemma och tog det lugnt. Dante spelade spel, lade pussel, lekte med bilar och tränade på att skriva. Han är helt otroligt duktig när det kommer till svenska språket. Dels pratar han ju helt obehindrat. Hans ordförråd är enormt och han kan verkligen prata om nästan precis vad som helst för han kan alla möjliga olika ord. Dels älskar att lyssna på sagor och vi kan läsa nästan hur långa böcker som helst för han förstår, hänger med och har tålamodet och intresset att lyssna. Länge. Dels har han börjat visa ett intresse för att skriva. Han kan namnet på alla bokstäver, han känner igen bokstäver (både stora och små) på skyltar och förpackningar och han vet vilken bokstav som alls namn börjar på. Men i lördags upptäckte vi att han kan mer än så. När Dante och Jesper duschade i lördags blev det imma på glasväggen i duschen. Jesper frågade då om Dante kunde skriva bokstäverna D, A, N, T och E och det gjorde han. Utan att Jesper hjälpte till, utan att ha något att följa eller titta på utan helt ur minnet och helt på egen hand. Enligt den typiska läs- och skrivutvecklingen som beskrivs i rikshandboken är det runt 5-6 års ålder som man förväntar sig att barn ska tycka bokstäver är spännande, att barn ska kunna lyssna till högläsning utan så många bilder, att barn kan skriva sitt eget namn och att man känner igen loggor med bokstäver men man behöver inte veta vilka bokstäver som är med. Som treåring uppfyller Dante redan flera av dessa krav så det känns verkligen som han fått en riktigt bra start i sitt framtida läsande och skrivande. Bara intresset håller i sig så kommer han inte ha några som helst problem alls när det kommer till språk i skolan. 

Eftersom Dante visade att han kunde skriva bokstäverna i sitt eget namn helt på fri hand ur minnet så tog jag fram en bok som han fått där man kan träna på att skriva genom att följa prickar för att se om han var intresserad. Första ordet skrev vi tillsammans men sedan fortsatte han helt själv och ja ni ser ju resultatet! 

Idag har vi också bara tagit det lugnt. Spelat flera omgångar spel, lagt pussel, läst, sett på film och gått en promenad i skogen. Ja och så har vi plockat fram Dantes gamla hoppgunga till Tova. Hon förstod inte att hon skulle hoppa men hon verkade trivas rätt bra i den och hon skrattade högt när Dante stod och hoppade framför henne.