En riktig kalashelg

Vilken helg vi har haft. Jag är både helt lycklig och full av endorfiner och helt slutkörd på samma gång. Det har hänt massor och känslorna har sprudlat! 

I onsdags fyllde min mamma 50 år! Helt galet att hon fyllt 50, för hon är så sprudlande och ungdomlig i sitt sätt att se på livet så det skulle man inte kunna tro. I vilket fall som helst, eftersom hon fyllt jämnt ville ju vi fira henne riktigt ordentligt! Det hela började med att min pappa väckte henne tidigt på morgonen i lördags och sa åt henne att duscha och klä på sig. Sedan kidnappade han henne med sig till färjan och åkte över till Sverige tillsammans med min syster, min farmor och min farfar. De åt frukost på båten och åkte buss in till Stockholm och vägrade berätta för mamma vad de skulle göra. Under tiden åkte jag, Jesper och barnen till Stockholm och satte oss på en fin italiensk restaurang tillsammans med min farbror och hans fru samt mammas kusin och hennes man som alla bor i Stockholm och så inväntade vi ålänningarna. Mamma blev såklart superöverraskad över att vi alla var där då jag lurat i henne med bildbevis och allt att vi var hemma och lekte med Dantes bilar medan Tova sov och som om vi var helt ovetandes om vad pappa, syrran och farmor och farfar hittat på. på restaurangen sjöng vi för mamma, höll tal och åt supergod mat! 

Efter lunchen gick vi till paradox museumet, ett interaktivt museum som bygger på paradoxer och synvillor och där man får undersöka, testa, fota och busa. Det var roligt men väldigt mycket folk. Inte så konstigt med tanke på att det var sportlovshelg. Dante verkade tycka att det var väldigt roligt. Han deltog aktivt i alla aktiviteter och skrattade massor. 

Efter en sväng på museumet skulle vi alla åka kryssningsfärja till Åland och äta gott, dricka drinkar och festa till det i baren på kvällen för att sedan kliva av i Mariehamn på natten och fortsätta firandet på Åland på söndagen. Då mamma, pappa, syrran, farmor och farfar åkt buss från Eckerölinjen till Stockholm så skulle de ta taxi till Vikingline för att sedan promenera ombord på färjan. Jag, Jesper och barnen skulle däremot ha med oss bilen till Åland så vi skulle köra ombord på båten. Vi tänkte därför att det var ett perfekt tillfälle att luras lite till så vi låtsades som om vi bara skulle vara med på dagen i Stockholm och när de andra sedan åkte hem till Åland så skulle vi åka hem till Norrköping. Men i själva verket skulle vi dyka upp på båten med ett ”surprise” bara en timme senare. Så vi kramades hejdå med allihopa och gick sedan iväg till bilen. Eftersom de andra var fem personer skulle de inte få rum i en vanlig taxi utan behöva beställa en stor så syrran kom på idén att hon skulle åka med oss till båten så de andra skulle bli fyra och kunna ta en vanlig liten taxi. Så hon sa till mamma att hon har tänkt hänga med oss till Norrköping över resten av helgen och ta tåget hem på söndag kväll så hon skulle följa med oss så hon sa också hejdå till alla och följde med oss. 

Mamma gick på dessa historier och sa hejdå och tackade så mycket för dagen. So far so Good! Men sen gick det utför. För mamma, pappa, farmor och farfar tog en taxi till hamnen och klev ombord på färjan. Vi åkte till hamnen med bilen och började checka in. Men när vi uppgav vårt bokningsnummer (på en fullständigt korrekt bokning) så säger killen som sitter i incheckningen ”fan just det…” och börjar klia sig i huvudet. Efter en liten stund säger han ”Jag har dåliga nyheter. De som lastar båten har lastat fel så all biltrafik till Mariehamn är stängd. Vi kan inte ta ombord er bil men ni kan få gå ombord och lämna bilen i hamnen”. Detta var inte ett alternativ för oss då vi dels behövde bilen på Åland sen och dels skulle åka hem från Åland med en helt annan båt, från en helt annan hamn (Eckerö-Grisslehamn istället för Mariehamn-Stockholm) på söndag kväll sen och då inte kunde ha bilen stående i Stockholm. Och med 2 barn, bilstolar, vagn, packning och födelsedagspresenter på det. Så vi krävde att de fick lösa det då det var de som hade lastat fel och inte vi som gjort fel. Vi hade bokat och betalt precis som vi skulle och hade all rätt att komma med färjan och köra av i Mariehamn. När vi började sätta ner foten och kräva en lösning som fungerade för oss så blev killen i incheckningen sur och från en sekund till en annan så ändrade han sig och sa att nu var det för sent att checka in även gående så nu kunde han inte ens erbjuda att vi kunde lämna bilen i hamnen och gå ombord på båten längre utan det var bara för oss att åka därifrån och ville vi ha ersättning för de biljetter som vi betalat för men inte fått resa för så skulle vi ta kontakt med kundtjänst i terminalen. Vi lotsades därför bort från hamnen och stod och såg på när båten lade ut från kaj och åkte ifrån oss. Mamma, pappa, farmor och farfar var ju redan ombord på båten och åkte därmed ifrån oss ovetandes om vad som hände. Det var så jäkla irriterande att vi inte fick följa med för vi missade ju en stor del av firandet med finmiddag i alá carten och festligheter. Jag var så arg så jag grät men eftersom kajpersonalen vägrade rätta till sitt fel och lasta om bilarna och båten åkte ifrån oss så fanns det inget mer att göra åt den saken. Istället fick vi göra det bästa av situationen. Jag kastade mig därför över telefonen och googlade hur lång tid det skulle ta att köra från Stockholm till Grisslehamn. När jag konstaterade att vi skulle hinna till sista båten från Grisslehamn bokade jag direkt 5 personer och en bil på båten. Det var ju en helt annan båt än den mamma och de andra åkte på och vi missade ju själva firandet på båten men vi fick ju i alla fall transport över till Åland. Hade vi inte hunnit till Grisslehamn eller att den båten redan hade varit fullbokad då jag ju fick boka den i sista minuten så hade vi blivit fast i Sverige och inte kunnat komma till Åland alls. I all bitterhet funderade vi på hur vi kunde göra det bästa av situationen. Vi hade ju sagt hejdå till mamma och låtsats som att vi inte skulle med till Åland och när vi inte dök upp på båten blev ju mamma ännu mer övertygad om att firandet faktiskt var slut och vi hade åkt hem till Norrköping. Vi konstaterade också att vår båt skulle vara i land på Åland tidigare än kryssningsbåten. Vi skulle alltså hinna hem till mamma och pappa innan dem. Vi meddelade pappa vad som hänt med båten, att vi åkte en annan båt och att vi tänkte vänta på dem hemma hos dem när de kom i land och att han inte skulle säga något till mamma. Väl hemma hos mina föräldrar gömde vi våra kläder i badrummet, parkerade bilen så den inte skulle synas när mamma kom hem, sopade igen spåren efter oss i snön utanför dörren, låste dörren och satte oss i mörkret inne i mina föräldrars vardagsrum och väntade. När mamma sedan klev in genom dörren ropade vi ”surprise!” Och skrämde halvt slag på henne. När värsta chocken över att vi ena stunden kramade hejdå i Stockholm och nästa stund satt i hennes soffa på Åland lagt sig så korkades såklart bubblet upp och vi skålade för allt och lite till innan vi gick och lade oss. 

Nästa dag, söndag 26 februari, vaknade vi hemma hos mina föräldrar. Där bjöds på frukost för hela släkten. Mina föräldrar, min syster, min mormor och morfar, min farmor och farfar, min kusin och hennes pappa kom över på frukost. Efter frukosten var det dubbelkalas med tårta. Dels för mamma som fyllt 50 men mest för Dante som just precis den dagen fyllde hela tre år! 

Det känns helt sjukt att Dante nu är tre (TRE?!) år gammal. Tre känns liksom så stort. Ett och två känns lite mer som bebis men tre ja då är det verkligen ett litet barn. Och samtidigt som det känns som en evighet sen Dante föddes och som han liksom alltid varit en del av familjen så känns det konstigt att tiden gått så fort och att han redan är tre år gammal. Nyss var han min lilla plutt och nu är han min stora kille! Samtidigt som jag vill stanna tiden för att det känns som det går för fort så är jag så otroligt stolt över hans utveckling och vem han blivit hittills i sitt liv. Han är en så smart, rolig och omtänksam liten kille. En kille som älskar närhet och gärna söker trygghet i min famn. En kille som uppmärksammar folks känslor, är mån om andra och är noga med att be om ursäkt och att dela med sig. En kille som språkligt är en bubblande sprudlande vulkan av ord och kunskap. En lite försiktig och känslig kille som behöver mycket kärlek och uppmuntran men som älskar att upptäcka världen och uppleva äventyr och busa. En kille som älskar att bada, läsa böcker, spela spel, och lägga pussel men som framför allt älskar bilar och andra fordon. En kille som är väldigt skötsam, lugn och anpassningsbar. Men framför allt är han en kille som är perfekt precis som han är och som gör sin mamma och pappa stolta och glada varendaste en dag! Grattis på din födelsedag älskade lilla busprinsen! 

Eftersom min och Jespers släkt är utspridda på allt från Sävsjö och Åtvidaberg till Borlänge och Åland och både Jesper och jag har släktingar som är äldre och kanske inte alltid kan eller orkar resa så långt och vi båda har släktingar som jobbar obekväma arbetstider på kvällar och helger så är det svårt att få ihop ett kalas där alla (eller ens majoriteten) kan komma samtidigt. Dessutom har vi ganska stora släkter och bor inte så stort så det blir rent logistiskt lite väl trångt att försöka ha kalas för alla samtidigt. Därför brukar vi dela upp det och ha ett kalas för Jespers släktingar och ett kalas för mina släktingar när Dante fyller år. Förra helgen hade vi ju kalas för Dante tillsammans med Jespers sida av släkten i Åtvidaberg (då vi även firade Jonte och Lotta som fyllde år 19:e respektive 25 februari) så denna helg hade vi kalas för Dante på Åland med min sida av släkten. 

Vi sjöng för Dante som blåste ut ljusen på tårtan, vi åt tårta och Dante fick sina födelsedagspresenter. Han fick en Aquaplay, en skjorta, en tröja, ett par jeans, ett par kängor, ett 60 bitars pussel, ett pysselkit för att sy filtdjur, en traktor, en polisbil, Pippi Långstrumps kokbok, ett pysselkit, boken: Bamse och tjuvstaden, boken: Mamma Mu bygger en koja, boken: Raska på Alfons Åberg, två 24 bitars pussel, en målarbok och Mamma Mu och Kråkan spelet: Titta, hitta, vinn. 

Efter kalaset åkte vi (mamma, pappa, syrran, farmor, farfar, jag, Jesper, Dante och Tova) till Mariebad där vi hade hyrt relaxavdelningen. Så vi hade relaxavdelningen med bubbelpool, bastu och ångbastu för oss själva men kunde även gå ner och åka rutschkana och bada i de andra bassängerna om vi ville. Vi drack bubbel, badade och åkte vattenrutschkana i två timmar. 

Efter badet åkte alla vi som var och badade till Park restaurang där vi även mötte upp min kusin, min mormor och morfar samt min systers en kompis och så åt vi tidig middag och skålade för mamma och Dante en sista gång innan Jesper, jag, Dante och Tova gav oss av mot kvällsfärjan och hem till Norrköping igen. 

Idag är det måndag igen och en fullspäckad kalashelg är över. Idag har jag och barnen bara varit hemma och lekt och myst och vilat för att återhämta oss efter en hel helg full med intryck och händelser. Tova har nog slagit rekord i längd på sin förmiddagsvila. Idag sov hon ca 09:30-13:30 ute i vagnen. Fyra timmar! Hon älskar att sova i sin vagn och sover så gott där men i vanliga fall brukar hon sova 3 timmar. Under tiden har Dante och jag packat upp och byggt ihop hans nya aquaplay och han har lekt massor med den. Vi har även spelat tre spel, tittat på ett avsnitt av Alfons Åberg, läst fem böcker, ätit räkor och aioli till lunch, städat och lekt med bilar idag. Nu sover barnen gott och Jesper och jag ska titta ikapp på alla program vi missat i helgen.