Tovas dop

I lördags, 21 Januari 2023, döptes vår lilla Tova Ninni Charlotte Säberg. 

Varken jag eller Jesper är troende och dopet för oss är ingen handling för religionens skull utan vi har valt att döpa våra barn för att hedra de äldre generationerna av våra släktingar som värdesätter den traditionen. Vi lägger alltså inte vikten vid det kristna i dopet utan i att föra vidare en tradition av att lyfta fram och fira barnet som fötts samt involvera några av våra närmsta lite extra i våra barns liv genom att de får blir faddrar/gudföräldrar. Till Dante är min bästa vän Janina, min syster Jennifer, Jespers bror Jonathan och Jesper bästa vän Mahan faddrar/gudföräldrar och till Tova är två av mina närmsta vänner Bosse och Sofie samt Jespers två systrar Linda och Lisa faddrar/gudmödrar. 

Allt började med en klassisk dopgudtjänst där en familjebekant till Jesper, Elin Saanum, sjöng tre fina sånger. Vart du än går med Niklas Strömstedt, Så länge du ler - Anis Don Demina och En värld full av liv från Lejonkungen. Så himla fina låttexter som vi dedikerar till vår lilla dotter och så Elins vackra röst till det. Det var fint! 

Efter dopet var det dopkalas där vi bjöd på två sorters pastasallad, daimtårta, bullar, kakor, kaffe och saft, tog emot massor av superfina doppresenter och umgicks med våra nära och kära i flera timmar. Det var en så fin dag! Alla nära och kära kunde ju tyvärr inte vara med av diverse olika anledningar (sjukdom, jobb osv) men de flesta var där och det var kul att ha (nästan) alla samlade och hinna krama om alla och prata några ord med var och en, även om man inte riktigt hinner med att sitta ner och umgås så mycket med alla när man har över 30 gäster och man samtidigt är värdinna och ska ordna med mat och fika och städning och så vidare. 

Lilla Tova prinsessan var så fin också. Under dopet hade hon först en dopklänning som gått i arv i min släkt på mammas sida sen min moster döptes. Så först hade min moster den, sen min mamma, sen min kusin, sen jag och sist min syster. Och nu fick min dotter ha den. Allas namn står broderade på den så nu ska Tovas namn också få broderas dit. Det kändes så fint att få föra vidare dopklänningen. Tyvärr kunde ju inte Dante ha den då han (på grund utav corona och därmed framflyttat dop) döptes när han var nästan 9 månader och då hade blivit för stor för klänningen. Så dopklänningen har ju hoppat över ett barn men samtidigt är han också den första pojken på tre generationer på min mammas sida och den första pojken sen dopklänningen började användas så på grund utav coronan så blev det automatiskt så att dopklänningen gått i arv endast bland alla flickor i de tre senaste generationerna. Så om man ser det som en grej som går i arv från flicka till flicka så blir det inte lika ”konstigt” att han blivit ”utelämnad”. Det var ju inte ett val vi gjorde heller. Jag hade gärna döpt båda barnen i samma klänning men tyvärr gick ju inte det. Men han var ju lika fin i sin lånade klänning! På kalaset sen hade Tova en söt liten puffklänning som var köpt second hand av min mormor och som därför kändes lite extra fin att ha. Med tanke på att mormor inte kunde vara med på dopet och med tanke på vårt klimat och återbruk. Till den hade hon ett armband pärlat av storebror Dante själv. Så himla fin gest. Han sa nämligen när han pärlade det att han skulle göra ett armband till Tovas dop. Jag trodde då han menade att han ville ha armband på sig på Tovas dop. Men när dopdagen var kommen och jag klädde på barnen så sa Dante att Tova skulle ha armbandet på sig. Fina Dante, så omtänksam och kärleksfull storebror. 

Det var många barn med på dopet vilket jag tyckte var extra härligt. Barn livar upp och sprider glädje och kärlek. Det blev naturligtvis mycket bus med fem styckna 2-3 åringar och 3 bebisar men det var okej tyckte jag. De skötte sig bra tyckte jag och kul att se hur alla lekte ihop. Och både Dante och Tova skötte sig så bra. Jag är så stolt över mina två skatter. Tova var go och glad hela dagen. Inget gråt och skrik i kyrkan, inte ens när prästen tog henne och satte vatten på hennes huvud och sa inte många knyst under kalaset heller. Dante var också så skötsam. Han var lugn, glad och så snäll. Lyssnade på vad vi sa och lekte fint med kompisarna. 

Jag tyckte det blev en riktigt lyckad dag och jag vill bara återigen tacka alla som kom för att de ville vara med och fira Tovas dopdag och för de fina doppresenterna. Tänk att Tova har så många kärleksfulla människor i sitt liv! Ett extra tack vill jag skicka till till svärmor Lotta som bakade tårtorna, kakorna och bullarna och till alla som hjälpte till att plocka både fram och undan under kalaset och som tog hand om barn så jag och Jesper kunde städa och plocka. Utan alla er hade det inte blivit lika bra! 

Doppresenterna Tova fick var: 

- En nalle-nattlampa. En gosenalle med lampa som projicerar stjärnor i taket/på väggen och som kan spela musik (både vaggvisa och naturljud).

- En filt 

- En handmålad tavla över Tovas släktträd 

- Två fotoalbum 

- Två små fina burkar för första tanden och första hårlocken 

- Fyra olika halsband 

- Ett set med halsband och armband 

- Ett armband med berlocker 

- En speldosa 

- En dockservis 

- En badrock med Tovas namn broderat på 

- Ett set med stor och liten handduk med Tovas namn broderat på samt schampoo, babyolja och hudlotion

- En muminsked 

- Ett bestickset med gaffel, kniv, sked och te-sked med Tovas namn och dopdatum ingraverat 

- Pengar på ett sparkonto och fondspar 

- Ett handgjort album för scrapbooking som vi kan använda som fotoalbum, mina första år bok eller vad vi vill fylla det med. 

- Boken ”Elsa beskows bokskatt” 

Även Dante fick en liten present. Han fick en liten handduk med sitt namn broderat på. Jag hoppas inte jag missat att skriva med någon av alla fina presenter nu! Jag fick även besked om att det kommer komma någon doppresent till men som inte hann fram till dopet på grund av lång leveranstid så de kommer i efterhand. Jag uppdaterar när de kommit! 

Efter dopet var över och vi hade tackat och sagt hejdå till alla gäster åkte vi hem till oss tillsammans med min farmor och farfar, min mamma och pappa, min syster, Musse och Janina. Eftersom de kommer från Åland och har väldigt lång resväg där de är beroende av båtturer som går bara ett visst antal gånger och tider per dag så bodde de hos oss fredag till söndag för att kunna vara med på dopet. Med hela-halva gänget hos oss köpte vi hem hämtmat, tittade på Fångarna på fortet, spelade spel, fikade och bara umgicks så mycket vi orkade och hann med. Det var härligt att ha mina nära och kära hos oss ett par dagar och bara få tid att umgås och även att få så mycket avlastning med barnen. Jag älskar barnen och jag älskar att vara mamma men det är väldigt tungt att vara förälder utan hjälp. Man säger ”It takes a village” att ta hand om och uppfostra barn men när man bor för långt bort från familj och släkt för att de ska kunna vara ”the village” och samhället har utvecklats till ett stressat, pengaberoende och individualistiskt ställe där ingen kan lita på någon och ingen har tid för någon annan än sig själv så är det slitigt. För ”byn” finns inte längre. När jag växte upp kunde jag och syrran springa över till grannen och leka varje dag, vi sov över hos farmor och farfar titt som tätt, vi blev bjudna på mat hos mormor och morfar ofta, vi följde med min moster till stranden och mina föräldrar tog hand om sina vänners bebis med kolik en natt för att de skulle få sova. Själv lever man i ett samhälle där man knappt vet vad grannarna heter, träffar släktingarna fem gånger om året på grund utav restid och inte har en enda barnvakt som kan hjälpa en lite nu och då så när släkten är på besök/vi besöker släkten så blir man glad att man har en famn att lämna över sina barn till så man får gå på toaletten ifred för första gången på en månad typ. 

Efter en mysig och trevlig helg med många nära och kära börjar nu en ny vecka och vi hoppar in i vardagslunken igen. Så tacksam för helgen som varit och allt den innehöll och taggad på vad den kommande veckan har att erbjuda.