Äta mig jorden runt

Jag älskar att resa, jag älskar att utforska och lära mig om olika kulturer och jag älskar mat av typ alla olika sorter. Jag är inte den som är sen på att smaka på något nytt och jag skulle älska att göra en matresa runt jorden. Men nu finns inte ekonomin för att resa kors och tvärs över världen. Med tanke på elpriserna och min minimala inkomst som föräldraledig så finns inte ens ekonomin för en enda liten utlandsresa någonstans. Därför tänkte jag att jag skulle försöka mig på att laga mat från världens olika länder själv. Göra lite research och läsa på om vad som är populärt eller traditionsenligt i världens alla länder och försöka hitta recept att testa på. Eftersom jag inte varit i alla länder och inte heller känner någon som kan lära mig så får jag förlita mig på det jag hittar på internet och i kokböcker. Så det är inte säkert att det blir helt hundraprocentigt autentiskt men förhoppningsvis blir det ju någorlunda likvärdigt i alla fall. Tanken är ju att jag ska lära mig om ländernas matkultur och vidga matvyerna lite så om det smakar exakt på pricken som det ska eller om jag använt rätt matlagningstekniker eller ej är ju inte hela världen. För enkelhetens skull kommer jag ta länderna i bokstavsordning så först ut är Afghanistan. 

När jag har läst på om den Afghanska matkulturen så har jag förstått det som att maten där är mildare än i grannländerna och den beskrivs som smakrik men inte stark. De lagar mestadels vegetarisk mat eftersom kött är dyrt och fläskkött används inte alls av religiösa skäl. Använder man kött i matlagningen så är det oftast lamm eller kyckling. Potatisen är en viktig råvara i det Afghanska köket men inte som ett tillbehör som vi äter den utan som en ingrediens i grytor eller fyllning i piroger. Andra vanliga råvaror i det Afghanska köket är yoghurt, koriander, lök, vitlök, vårlök, tomater och frukt (både färsk och torkad) samt olika nötter. 

Jag har tänkt ge mig på att laga den rätt som anses vara Afghanistans nationalrätt och som nästan alltid serveras på bröllop, högtider och andra fester. Qabili palau heter den (Alternativ stavning: Kabuli palaw). Namnet betyder ’pilafris från Kabul’. Rätten är i stort sett ris som är kokt i buljong och diverse kryddor och som läggs upp på uppläggningsfat tillsammans med långkokt lammkött, karamelliserade morötter, russin och mandel. Till det serverar jag en Afghansk yoghurtdipp med smak av rostad vitlök och mynta efter förslag av Zeina Mourtada. Eftersom jag inte har en stor fest här hemma så har jag minskat ner mängderna i receptet massor men i övrigt har jag inte ändrat någonting. 

Enligt mig var receptet ganska krångligt. Inte så att det var tekniskt svåra saker men det var många olika moment som skulle förberedas till höger och vänster och massor av olika kastruller och stekpannor skulle användas i en rad olika omgångar. Det var inte alltid jag helt hundra kände att jag förstod vad som menades i receptet men jag gjorde som jag trodde de menade och det blev nog någorlunda likt som det skulle vara. Rätten är ett långkok sett både till koktiden och att många av ingredienserna ska förberedas i god tid innan så de kan ligga och dra. Alla kryddor gjorde att det doftade ljuvligt i köket under matlagningen och maten smakade gott. Men sett till hur svårlagat det var och hur lång tid som krävdes så kommer jag nog inte laga det fler gånger. Det var såpass gott att jag absolut skulle äta det om jag serverades det någon annan stans men jag kommer nog inte försöka mig på att tillaga det själv igen. 

Förutom experimenterande i köket så har det varit sjukstuga här hemma. I tisdags skulle Dante börjat förskolan igen efter ett långt jullov. Väskan med alla kläder stod färdigt packad och redo i hallen. Men mitt i natten mellan måndag och tisdag vaknade Dante med feber så det blev att snällt stanna hemma en vecka till. Sen dess har Dantes feber gått upp och ner och upp och ner under hela tisdagen, onsdagen och torsdagen. Som högst har vi uppmätt 40,3 och Dante har varit helt utslagen. Vissa barn är ju energiknippen även när de är sjuka men så fort Dante får feber blir han helt slutkörd. Han ser ut som han inte sovit på flera månader och orkar absolut ingenting. Han vill bara ligga på soffan och vila eller sova. Igår när jag skulle laga mat satt han på soffan och sa ”mamma jag behöver gosa” när han var ynklig, trött och ville ligga och mysa i min famn hela kvällen. 

Jag har suttit i telefon med vården mer än jag någonsin gjort i mitt liv tidigare känns det som denna vecka också. Tova har dragits med en jobbig hosta länge nu. Utan några andra förkylningssymtom alls har hon hostar i över en månads tid nu. En riktigt rosslig slemhosta som ofta slutar i att hon spyr upp slem. Men eftersom det inte varit något annat (hon har varit pigg och glad, ätit, kissat och bajsat som hon brukar, inte haft feber eller varit andningspåverkad osv) så har vi avvaktat. En vanlig förkylning är ju inget att söka vård för. Men när jag ringde BVC och ställde in hennes tid för 4 månaders kontroll på grund utav hostan sa de på BVC att vi skulle ringa vårdcentralen och kolla om vi kunde få något slemlösande som kan hjälpa lite eftersom hostan vägrar ge med sig. Sagt och gjort jag ringer och en sköterska svarar att de skriver ut ett recept. På vad vet jag inte för det sa hon inte. Men hon sa att det skulle finnas ett recept vid dagens slut. Jesper åkte för att hämta ut det men då fanns det inget recept. Jag ringde vårdcentralen igen men då fick jag svaret att eftersom Tova är under ett år så kan hon inte få molipect utskrivet för det är bara för barn över ett år. Man bara: ”Jaha, men sist jag ringde så skulle hon få medicin”. Nu är hon tydligen för liten. Som att de inte kollade i hennes journal att hon är 4 månader när jag pratade med dem första gången. Så nu får vi bara fortsätta avvakta och om det inte blir bättre var vi välkomna på en undersökning den 19 januari. Vad nu den undersökningen ska ge om de ändå inte skriver ut någonting för barn under 1 år vet jag inte men då får de i alla fall kolla på henne. 

Eftersom det har varit sjukstuga så har vi tagit det mestadels lugnt. I de stunder där febern varit hög har Dante bara velat ligga och kramas. När febern gått ner i omgångar och han fått lite energi har det blivit mycket pussel, spel, pyssel, bokläsning och film. 

Idag är det tjugondag knut. Och som alla vet så tjugondag knut sopas julen ut. Så idag fick Dante hjälpa mig att klä av granen och plocka bort alla ljusstakar och tomtar. Granen åkte in i förrådet, julgardinerna och julduken byttes ut mot vårgardiner och vardagsduk och alla julstjärnor plockades ner. Lite sorgligt men lite skönt på samma gång.