Hos örondoktorn

 Förra hösten hade Dante öroninflammation och i alla fall här i Norrköping har de som rutin att alla barn under 4 år kallas på kontroll av öronen ett tag efter att de haft öroninflammation för att säkerställa att inte örat tagit permanent skada av inflammationen. Under mätningen måste barnen vara tysta och de kan absolut inte gråta eller skrika för då blir trycket i örat fel och påverkar mätresultatet. Dante kallades till kontroll i mars men då blev han blyg/rädd och ville inte låta en främmande människa sticka in något i hans öra så han gömde sig i min famn och grät. De bokade därför om kontrollen till maj i hopp om att han skulle växa till sig lite och komma över värsta blygheten när man kan prata och resonera lite mer. Vi åkte dit men även den gången blev han blyg och grät. Trots att jag försökt förbereda honom både genom att prata med honom innan och titta på ”Totte går till doktorn” med honom och så vidare. Ett tredje försök bokades in. Igår! Och som man säger, tredje gången gillt! Efter lite lock och pock och muta med att vi skulle gå till öppna förskolan efteråt och att han skulle få glass så gick han med på att göra mätningen och satt både stilla och tyst och lät sköterskan kolla öronen flera gånger. På hans högra öra visade värdena helt normalt och på vänster öra visade de lite lite lite för högt. Men efter att ha kollat noggrannare på kurvorna i helhet och inte bara toppvärdet, konsulterat en öronläkare, läst BVC-sköterskans utlåtande om Dantes tal (som han är väldigt framåt och välutvecklad inom och därmed inte blivit hindrad av någon hörselnedsättning) samt konstaterat att han inte haft några problem relaterat till öron, näsa, hals  så var de inte oroliga utan gav honom godkänt. Så nu behöver vi inte kolla hörseln igen utan de avslutar det ärendet. 

Efter besöket på BVC gick vi till öppna förskolan. Det är så skönt att gå dit. Dels blir det ett miljöombyte för mig och Dante vilket leder till att jag slipper känna mig rastlös och instängd ensam hemma hela tiden och han leker väldigt ivrigt och bra med alla nya leksaker som inte finns hemma. Dels blir det en lättnad att han kan röja runt och leka hur mycket som helst utan att jag måste städa upp hela kaoset själv sen som det hade varit om vi varit hemma. Dessutom är det andra barn och vuxna där som vi båda kan socialisera med. Precis innan öppna förskolan stängde för dagen hade de sångstund och Dante deltog superivrigt. Han sjöng högt och ljudligt med i sångerna och gjorde rörelser till sångerna och sken som en sol när de plockade fram fallskärmen och lekte med den i samlingen. Och Tova? Ja hon hängde bara med i famnen hela dagen. Hon växlade mellan att ligga och kika omkring sig och att sova. Vår nöjda lilla tjej. 

Väl hemma blev det glass som utlovat, följt av lunch och eftermiddagsvila innan Mahan och Nina kom till oss på middag. Vi slog till med tre rätters fredagen till ära. Förrätt bruschetta, varmrätt dovhjort med hasselbackspotatis och efterrätt rabarberpaj med vaniljsås. 

Idag började Dante och Jesper dagen med sportlekis vilket var lika stor succé som förra gången. Idag testade de på gymnastik. De sprang, rullade, gjorde kullerbyttor, kröp i tunnel och tog sig fram på plintar. Dante tyckte det var superkul och sprang runt och log och skrattade hela tiden och han var superduktig och gjorde allt han skulle utan problem. Han klarade även av övningar som Jesper inte trodde att Dante skulle klara. 

Efter sportlekis åkte vi till Åtvidaberg för att fira Jespers morfar Börje som fyller 90 år i morgon. Han firades genom att vi skålade med bubbel, gick ut och åt 3-rätters på restaurang och ordnade så att han och Barbro fick övernatta i sviten på ett hotell.