Från förskola till bullbak

Idag var Dante tillbaka på förskolan igen efter att ha varit ledig en hel vecka. Han har varit mycket ledig på sistone. Efter att han varit sommarledig i 8 veckor hann Dante gå en vecka på förskolan innan Tova föddes och Dante var hemma från förskolan igen i 2 veckor. För självklart skulle Dante också vara hemma när både Jesper och jag var hemma för att återhämta oss från förlossningen och lära känna nya familjemedlemmen. När Jesper gick tillbaka på jobb och Dante var tillbaka på förskolan på nytt så hann han gå tre dagar och sen bröt magsjuka ut på förskolan så då höll jag honom hemma hela förra veckan för att inte riskera att han skulle bli smittad. Magsjuka skippar vi gärna om vi kan, speciellt med ett spädbarn hemma. Så nu, efter att Dante varit på förskolan totalt 8 dagar de senaste 13 veckorna så hoppas vi att det ska bli lite mer sammanhängande tid på förskolan igen. För även om det är roligt och mysigt att vara hemma med Dante så ser jag ju också hur roligt Dante tycker det är på förskolan och vilken utveckling som sker hos Dante när han får vara på förskolan. Jag kan ju vara världens mest pedagogiska mamma som ordnar med alla möjliga stimulerande aktiviteter men jag kan ändå aldrig bli en förskolemiljö med flera pedagoger och andra barn för social träning och kompisumgänge utan jag kommer alltid vara ”mamma”. 

Efter att jag hämtat Dante från förskolan tog vi en fika på stan. Det var en riktigt mysig stund. Dante och jag fick verkligen tid att bara sitta och prata om det ena och det andra utan en massa bus, bråk eller störningsmoment medan vi åt och drack gott. Efter fikat åkte vi till BVC. Tova hade nämligen 4 veckors kontroll med läkarundersökning. Idag mätte Tova 54,4 cm i längd och vägde 4260 gram och läkarundersökningen visade bara bra. Inga konstigheter med någonting. Under tiden som läkaren kollade Tova satt Dante och lekte med några leksaker och började räkna dem. Då vände sig läkaren till mig och frågade ”Dante är 2,5 år va?” Varav jag svarade ”Ja han är 2,5 år” då sa hon: ”Han kan ju räkna helt klockrent!” Då ropade plötsligt Dante att han behövde gå på toaletten så vi sprang på toa och medan vi är borta hör jag hur läkaren och BVC-sköterskan pratar med varandra och säger ”Att vara 2,5 och kunna räkna helt klockrent till 13 är imponerande”. Då blev jag nästan lite gråtfärdig av stolthet. Jag har aldrig tänkt att det är något märkvärdigt med att han räknar men man blir ju så stolt när andra berömmer ens barn. För mina barn är ju min största stolthet oavsett vad. Läkaren kommenterade även att hon var så imponerad över hans tal då de förväntar sig 3-ords-meningar från 3 års ålder men han talar i fullständiga och mycket längre meningar än så och med ett enormt ordförråd. Frågan är om det är tack vare att vi läst så mycket för honom eller om han ärvt sin mammas språktalang ;).

Väl hemma igen hjälpte Dante mig att tvätta rent poolen inför att den ska plockas undan för höst- och vinterförvaring. Han skötte vattenslangen och jag skrubbade. Och när man låter en 2,5 åring sköta en vattenslang så får man förvänta sig bus. Både Jespers bil och jag fick oss varsin dusch av en skrattande grabb med bus i blicken. Efter pooltvätten lagade vi Mårtsbogryta med ris till middag samt bakade kanelbullar eftersom det är kanelbullens dag idag. Hela dagen avslutades därför med att vi fick mumsa på våra egna hembakta kanelbullar.