Världens bästa Dante

Som jag skrev i förra inlägget så hade vi en tid för vägning och mätning av bilirubinvärden på Tova i söndags eftersom hon hade gått ner ganska mycket i vikt och hade höga värden av gulsot. Kontrollen visade att Tova gått upp ytterligare 45 gram sen torsdagen och vägde nu 3400 gram. Gulsotsvärdena hade också gått ner till en okej nivå så barnmorskan sa att vi inte behövde komma på fler kontroller på BB längre utan vi ska bara fortsätta mata henne ofta så hon fortsätter gå upp i vikt och så att gulheten fortsätter gå ner och från och med nu tar BVC över med sina vanliga kontroller istället.  

I onsdags var vi till BVC för första gången med Tova. Efter en födelsevikt på 3720 gram och en dipp ner till 3335 gram vägde hon i förrgår in på 3520 gram. Fortfarande 200 gram under födelsevikten men eftersom hon sakta mak klättrar uppåt så är inte BVC oroliga så länge hon äter, utvecklas och mår bra så tar hon det i sin takt. Hon har även vuxit från 50,5 cm i längd till 51,2 cm.

 Utöver de olika kontrollerna på Tova har vi hunnit med en sväng av matförgiftning eller magsjuka eller vad det kan tänkas varit. Det var Dante som vaknade precis som vanligt tidigt på morgonen och ville kliva upp. Han önskade att få pärla men när Jesper plockade fram pärlorna lade han bara två pärlor och sen lade han sig ner och ville sova mera. Något som aldrig händer annars. Jesper och Dante kom därför och lade sig i sängen med mig och Tova. Där somnade han om och sov i kanske en halvtimme innan han plötsligt satte sig upp och skrek ”kissnödig!” Men innan jag hann sätta mig upp så spydde han rakt ut över min rygg. Efter det spydde han ytterligare 4 gånger under perioden 07:30-10:00. Mellan spyorna låg han bara ihopkrupen i min famn och gnydde ynkligt och slumrade till emellanåt. Efter att första spyan överrumplade honom klarade han däremot av att säga till när han kände att han behövde spy de andra gångerna och lyckades träffa bunken han fick. Så duktig kille. Stort av honom att som 2,5 åring (som spytt en enda gång i sitt liv innan detta) känna när han behöver spy och säga till i tillräckligt god tid för att hinna få bunken skickad till sig. Efter sista spyan vid 10-tiden så piggnade han i och begärde själv mat som han åt med god aptit. Efter maten somnade han i min famn (något som aldrig annars händer nu mera) och sov länge, helt slut var han. När han vaknade efter vilan var han precis som han alltid brukar. Han lekte, busade och åt middag med god aptit. Inga mer spyor och inget problem med förlorad matlust. Ingen annan i familjen blev heller dålig eller kände någon som helst tecken på magsjuka. Vi misstänker därför att han fått i sig något dåligt, annars hade vi övriga tre ofantlig tur. 

Vi har även hunnit med en vända till lekparken och lite minisim. Eftersom jag inte får bada så länge som jag blöder efter förlossningen då infektionsrisken är så hög så är det Jesper som går på minisim med Dante. Jag och Tova följde däremot med och tittade på. Det var kul att se på för gud så duktig Dante är! Hoppar från kanten, flyter på rygg och följer instruktionerna så gott som han bara vågar och kan. Han testade även simväst och simglasögon och var så söt! 

Jag har ju tidigare skrivit om vilken duktig storebror Dante är och hur väl han välkomnat Tova i familjen utan någon större svartsjuka. Men jag upplever att han växer in i sin roll som storebror helt otroligt snabbt och jag är helt otroligt stolt och bara måste få berätta om hans senaste bravader. Jag vet ju från tidigare att han är väldigt medveten om andras känslor och uppmärksammar och tröstar när han ser att jag blir överväldigad och ledsen. Om jag blir ledsen eller låg så sätter han ord på det och säger att jag inte ska vara ledsen. Han ger kramar, säger att han älskar mig, försöker starta en lek för att jag ska tänka på annat eller ger mig någon av sina leksaker. På utvecklingssamtalet på förskolan i våras så sa hans pedagoger att han är försiktig med sina kamrater, delar med sig av saker, väntar på sin tur och hjälper andra som behöver hjälp eller tröst. Men jag tycker jag ser mer och mer av hans empatiska och omhändertagande sida växa fram. Han är verkligen väldigt mån om att ta hand om andra och se till att alla har det bra. Dels vill han ju väldigt gärna ta hand om Tova. Han håller koll på henne, hjälper till att byta blöja, hjälper till att bada henne och så vidare. Men han tar också hand om oss andra. Han hjälper till att laga mat, han städar efter oss, han tröstar och kramar och idag var han väldigt noga med att inte bara han skulle ha sin vattenflaska utan han hämtade även min vattenflaska åt mig. Men en av de absolut sötaste grejerna var idag när Tova drog en rejäl mjölkspya. Hon är ingen ”kräkbebis” och kräks nästan ingenting. Men idag drog hon en rejäl. När jag tog Tova till skötbordet för att byta kläder och göra rent henne så hämtade Dante helt på eget initiativ en handduk åt mig att torka henne med och medan jag stod och tvättade henne så kom han springande med en skål. Först fattade jag inte vad han skulle med den till men sen sa han ”skål till Tova spotta i” så klickade det. Han hade ju haft en bunke att spy i när han var dålig och nu kopplade han ihop att han spydde i en skål så då hämtade han en skål till Tova när hon spydde. Älskade lilla kille, så otroligt både logisk och kärleksfull. Mammahjärtat svämmar över av stolthet och kärlek.