Sportlekis

 I lördags var Dante på sitt första tillfälle av sportlekis. Under 8 lördagar träffas en grupp 2-3 åringar och testar på olika sporter under lekfulla former. Under terminens första tillfälle igår testade de på friidrott och mer specifikt häcklöpning. De sprang och hoppade på tjockmatta, de hoppade över små häckar och de lekte kull. Enligt Jesper som var med Dante på sportlekis så tyckte Dante det var jättekul. Han sprang runt med ett stort leende hela tiden och var entusiastisk till att göra alla aktiviteter. När Dante kom hem var han uppspelt och berättade att han ”springit” och ”fick klistermärke”. Så himla härligt att Dante tyckte det var kul och att det verkade passa honom bra. Jag tror det blir extra bra att Dante har någon aktivitet som är bara för honom och där han står i fokus nu när han ska vänja sig vid att dela allt med Tova. Att han liksom får ha lite egentid med en förälder och andra kompisar i hans ålder. Blir nog bra med en rörelse-aktivitet också så han får springa av sig lite då det inte alltid kommer vara så lätt att ”rasta” honom när jag kommer vara ensam med honom och en liten bebis hela dagarna och han bara kommer gå på förskola tisdag, onsdag och torsdag under min föräldraledighet. Och jag har ju märkt nu under sommaren att hans rörelsebehov har ökat ganska mycket på sistone.

I söndags var vi först en sväng till lekparken. Vi var till lekparken i fredags men det började regna när vi var där och ingen av oss var klädd för regnväder så vi åkte hem och lovade Dante att vi skulle åka till lekparken på söndagen istället. Och har vi lovat så får vi ju se till att hålla det också! 

Efter en förmiddag i lekparken kom Dantes farmor Lotta och kusin Wilgot till oss för att leka med Dante, hälsa på Tova och käka middag. 

I måndags var det dags för Jesper att åka tillbaka till jobbet efter att ha varit hemma i två veckor i samband med Tovas förlossning för att få landa med familjen, lära känna den nya familjemedlemmen och avlasta mig under den första tiden av återhämtning och läkning. Så i måndags blev min första hela dag ensam med två barn istället för ett. Vi började dagen med att åka till öppna förskolan. Tova bara sov i min famn under hela tiden vi var där men det var ju för min och Dantes skull vi åkte dit. Så att jag skulle få träffa och prata med andra vuxna och för att Dante skulle få lite miljöombyte och leka med andra barn och leksaker och inte bara sitta hemma med sin mamma och en bebis som än så länge bara sover och ammar. Dante var hur nöjd som helst och hade nog gärna stannat där längre om han hade fått. Men vid lunchtid åkte vi hem för att äta och sova en sväng. På eftermiddagen tog vi en promenad ner till stranden för att leka lite där. Dagen gick väldigt bra, jag skulle verkligen säga att det var en mycket större omställning att gå från noll till ett barn än att gå från ett till två. 

Igår var Dantes första dag tillbaka på förskolan. Nu när jag är föräldraledig med Tova så går Dante 15 timmar på förskolan (tisdag, onsdag, torsdag klockan 09:00-14:00) istället för våra arbetstider. Trots att Dante varit på förskolan totalt en vecka de senaste 11 veckorna så gick det så bra att lämna honom. Det märktes att han hade saknat förskolan efter 10 veckor ledigt (först 8 veckor sommarledigt, sen en vecka på förskolan innan han blev ledig 2 veckor igen i när Tova föddes). När jag lämnade honom på förskolan så hann han knappt säga hejdå innan han var igång med att leka och när jag skulle hämta honom så ville han inte gå hem. Han sa också att han ville tillbaka till förskolan nästa dag. Det är såklart kul att han trivs så bra! För även om vi försöker ge honom en bra blandning av intellektuella utmaningar, språklig stimulans, rörelse och motorik, utflykter och aktiviteter, vila och avslappning och så vidare så märkte man under sista veckan hemma att han började bli rastlös och lätt trött på att vara bara med mig och Jesper. Och det är ju inte så konstigt, alla människor mår bra av och behöver lite miljöombyte och socialt umgänge ibland. Jag vet ju själv hur jag blir rastlös och uttråkad om jag bara är hemma och inte gör något speciellt i en hel vecka. Dantes rastlöshet märktes både på hans humör, beteende, förändringar i rutiner, det han pratade om samt sätt att reagera och agera när han träffade andra människor.