Sjukhus och bebisgos

Dagarna går, Tova är nu fem dagar gammal och vi har hunnit med två vändor till sjukhuset och ett par bebisgosa-besök. 

I onsdags var vi på återbesök på BB. Det var alltså ett rutinbesök som görs på alla nyfödda och inte för att något hade hänt. De vägde henne, gjorde en läkarkontroll där de kollade igenom hela kroppen och tog pku-prov (blodprov för att kolla så hon inte har några ovanliga och allvarliga genetiska sjukdomar). Allt såg bra ut på läkarundersökningen och om blodprovet inte visar en högre risk för någon av de sjukdomar de letar efter så kommer vi inte höra något av dem. Däremot hade Tova gått ner ganska mycket i vikt (nyfödda går i princip alltid ner lite i vikt de första dagarna innan mjölken kommer igång i amningen men de vill inom vården inte att de går ner mer än 10% av sin födelsevikt och Tova låg precis på -10%). Hon hade nämligen gått ner från 3720gram till 3335gram. Dessutom hade gulsotsvärdena stigit från mätningarna som gjordes på förlossningen. De rekommenderar alltid amning på barnets signaler för då ställer mjölkproduktionen in sig efter barnets behov men på grund utav den ganska stora viktnedgången och höga värdena för gulsot så uppmanade de oss att erbjuda amning oftare än hon själv begär för att ge viktuppgången en skjuts och så skulle vi få komma tillbaka dagen efter för att följa upp vikten och gulsotsvärdena.

I torsdags var vi därför tillbaka på kontroll. Tova hade gått upp 20 gram sen dagen innan så vikten verkar vara påväg att vända men gulsotsvärdena var fortfarande höga så de ville låta det gå några dagar så hon hinner få chansen att äta och kissa ut bilirubinet innan de gör en ny uppföljning av både vikt och gulsotsvärden. Så nu är vi hemma och ammar för glatta livet så vikten ska öka och hon ska ”skölja ut” bilirubinet och så ska vi tillbaka på söndag igen.  

Förutom några vändor till sjukhuset så har vi haft besök av nära och kära. I fredags kom mina föräldrar hit för att få hälsa på Dante igen och även få träffa sitt andra barnbarn för första gången. De hade med sig gofika och presenter. Dante fick pärlor och ett par nya fina gummistövlar inför hösten och Tova fick ett gulligt set med body och byxor. 

Idag kom mina vänner Bosse och Sofie samt Sofies son Melker hit. De köpte med sig lunch så vi åt lunch ihop, satt och snackade och gosade med Tova medan Dante och Melker lekte. De hade även med sig en fin liten presentkorg med godsaker till mig och Jesper, en söt body till Tova och en storebrorpresent i form av en liten lastmaskin till Dante. 

Utöver några vändor till sjukhuset och besök av familj och vänner så har vi bara varit hemma och myst i vår nya familjekonstellation. Främst för att låta Dante landa i hela situationen med en ny familjemedlem. Det är ju inte så lätt för en liten 2,5 åring att helt greppa och förstå innebörden av ett syskon. Att helt plötsligt gå från att vara ensam om sina föräldrars kärlek, tid och uppmärksamhet till att behöva dela med sig av allt detta med en annan person utan att de själva haft någon som helst möjlighet att välja det. Det är därför väldigt väldigt vanligt att små barn i någon period blir svartsjuka på sitt yngre syskon och därför både agerar i affekt genom exempelvis gnäll, gråt, frustration, ilska eller ”dåligt” beteende och att de börjar bete sig lite mer som en bebis, ”backar i utvecklingen” och blir mer klängig och krävande. Men jag måste säga att än så länge har Dante tagit förändringen väldigt bra! Han är lite mer energisk och intensiv än vad jag är van att se honom. Han är även lite mer ”trotsig” och testar en del gränser genom att inte alltid lyssna lika bra som han gjort innan och ibland vägra göra det vi ber honom om alternativt så gör han tvärt om mot vad vi säger. Men jag upplever att det mer hänger ihop med att han växer och får ett större rörelse- och aktivitetsbehov samt den klassiska ”tvåårs-trotsen” än att han skulle agera av svartsjuka. Det hör ju till barns normala utveckling att gå igenom olika perioder där de testar gränser och ”bråkar” mer med oss vuxna genom att de prövar, testar och tänjer på regler, gränser och vårt tålamod. Det är ju så de utvecklas och lär sig både att bli självständiga och vad som är okej och inte. Just någon större svartsjuka har jag inte märkt av. En gång när han var nyvaken efter lunchvilan blev han väldigt ledsen när han ville ha min famn för sig själv men Tova låg där och sov. Annars har han varit väldigt glad och accepterande. Han är snarare ”kär” i henne och vill verkligen vara med henne hela tiden. Varje morgon är Tova den första han frågar efter. Varje morgon börjar han med att lägga sig bredvid henne och krama henne. Varje gång hon gråter eller gör några andra ljud så springer han till henne och berättar att han är där och frågar ”Vad är det Tova?”. Han pussar och kramar henne, ger henne sina leksaker och vill leka med henne, håller koll på var hon är hela tiden och vill hjälpa till med blöjbyte, bad och påklädning. Han pratar stolt om sin lillasyster, kallar henne för ”lilla gumman” och har sagt flera gånger att han älskar henne. Han är helt enkelt en jättefin och kärleksfull storebror som verkar vara glad över sin lillasyster snarare än svartsjuk. Jag och Jesper jobbar därför nu hårt för att Dante inte ska känna sig utbytt. Vi påminner honom ständigt om hur älskad han är, låter honom vara med och ta hand om Tova så mycket han kan och vill, tar oss tid att leka och göra saker med bara honom utan att Tova är med, är extra tålmodiga vid eventuella bråk, bus/hyss eller trotsigt beteende och så vidare och försöker att inte tjata och bli arga eller sätta för höga krav på honom bara för att ”han är stor nu” eller för att han ”är storebror” för han är ju faktiskt bara 2,5 år och har inte heller själv valt att få ett lillasyskon. Och jag hoppas det arbetet fortsatt ska hjälpa så han inte behöver hamna i en period av svartsjuka eller någonsin känna en oro över att bli bortprioriterad.