Vi kommer sakna Västra 2

Idag var Dantes sista dag på sin avdelning (Västra 2) på förskolan Solstenen. Nu går han på sommarledigt i 8 veckor och när han kommer tillbaka vecka 35 så börjar han på sin nya avdelning (Västra 1) för lite äldre barn.

Det kändes sorgligt att lämna Västra 2 idag och packa med sig alla kläder och saker hem. Västra 2 var liksom Dantes första avdelning och det första är ju alltid lite extra speciellt. Det har dessutom varit en så bra avdelning! Det har bara varit 14 barn fördelat på hela 4 pedagoger på Dantes avdelning vilket har känts skönt (det är ganska hög personaltäthet och liten barngrupp i jämförelse med många andra förskolor). De har haft suveräna lokaler som de utnyttjat så fint och viktigast av allt; Dante har haft helt underbara pedagoger! Helen, Liselott, Pernilla och Maja har verkligen varit helt fantastiska. Från inskolningens första dag till idag har de varit som ett gäng solstrålar. De känns samspelta och som de har stenkoll på precis allt. Allting bara fungerar och som vårdnadshavare märker man inte av några svårigheter eller problem. Inte ens jag som är förskollärare själv och vet hur rörigt det kan vara och hur mycket eller vad som kan gå fel eller kännas snurrigt och oklart har märkt av några brister i rutiner, oklarheter eller motsättningar pedagogerna emellan. De känns enade och som ett bra team. De har jobbat med ett tydligt och genomtänkt projekt och verkligen haft barnen i fokus precis hela tiden. De har gjort mycket men ändå haft tid att stanna länge i samma saker så barnen fått öva och pröva många gånger och getts chansen att utvecklas genom repetition. De har alltid haft en bra kommunikation med oss vårdnadshavare och en fantastisk relation till Dante. Han har känts trygg hela tiden och vi har upplevt att han har trivts bra på förskolan. Han har pratat mycket och ofta om sina pedagoger och har sökt både lekkamrat, samtalspartner och tröst hos dem alla under hela sin tid hos dem. Men deras allra största styrka som jag nog uppskattat allra mest är deras förmåga att få oss (både Dante och oss vårdnadshavare) att känna oss välkomna och uppskattade. De har genom sin öppenhet, genuina glädje och naturliga och avslappnade men tydliga kommunikation och information skapat en fin relation till både vuxna och barn med tydliga regler men ändå ett tillåtande och förstående klimat. Vi har aldrig känt oss som en börda eller som att de skulle tycka att ”suck nu kommer den familjen igen” utan snarare mötts av en glädje över att se oss och Dante varje dag och ett äkta intresse för Dante och hans utvecklingsresa. Dantes pedagoger tog till och med en paus och kom ner från sin reflektion för att krama om mig och tacka för den här tiden när jag lämnade Dante i morse eftersom de inte skulle vara på plats när jag skulle komma och hämta Dante på eftermiddagen. 

Jag skulle kunna hålla på och prisa dem hur länge som helst tror jag men det blir nog tjatigt för er läsare. Kort och gott, Helen, Liselott, Pernilla och Maja har varit de bästa pedagoger jag någonsin kunnat tänka mig till Dante och det är med sorg i hjärtat som vi nu lämnar dem. Jag hade gärna haft dem som pedagoger till Dante hela hans förskoletid. Som tur är så ligger Dantes nya avdelning precis granne med hans nuvarande/gamla (vad vi nu ska kalla den såhär under sommaren) så vi kommer se mycket av hans gamla pedagoger ändå. Det är liksom precis vägg i vägg. Det är samma ingång men när man går till höger innanför ytterdörren  så kommer man till Västra 2 och när man går till vänster så kommer till Västra 1. De delar ytterhall helt och hållet. Den inre hallen är också öppen mellan de två avdelningarna med bara en grind som avskärmning för att hålla barnen på sina respektive sidor och mellan de två avdelningarnas rum så ligger en ateljé och en liten ateljéträdgård som avdelningarna delar på och där de kan öppna upp dörrarna så barnen kan gå emellan avdelningarna om de vill. Pedagogerna har också ett väldigt starkt och välfungerande samarbete med mycket arbete ”över avdelningsgränserna” både på morgonen och eftermiddagen samt när respektive arbetslag har sin reflektionstid. De äter frukost tillsammans, de blandar barnen ibland på eftermiddagarna, och går till varandras avdelningar, de gör vissa aktiviteter tillsammans och de har hand om varandras barn när de ska göra olika ”kontorsarbeten”. Så både Dante och vi kommer får träffa Västra 2-gänget en hel del ändå. Vilket känns kul! Sen så får vi hoppas att lillasyster får plats på Solstenen och att gänget på Västra 2 fortfarande är kvar och hänger ihop när hon ska börja förskolan. 

Men även om det känns väldigt tråkigt och vemodigt att lämna Västra 2 och dess underbara personal så känns det ändå inte jobbigt eller så att börja på en ny avdelning. Vi har ju som ni säkert förstått utifrån förklaringen hur nära avdelningarna är varandra redan sett en hel del av personalen på grannavdelningen dit Dante ska flytta och de verkar vara minst lika mycket solstrålar och bra på bemötande som personalen på Dantes nuvarande avdelning. Genom sitt välfungerande och höga samarbete avdelningarna emellan så har både jag, Jesper och Dante redan träffat dem en hel del och börjat bygga en relation och trygghet med dem och det känns som det kommer bli precis lika bra på Västra 1 som vi haft det på Västra 2. Jag måste säga att antingen har vi extrem tur med vilka pedagoger som hamnat på just Dantes avdelningar eller så har Solstenen som förskola verkligen lyckats i sitt rekryteringsarbete och sitt arbete med att skapa en fungerande och sammanhållen organisation då varenda pedagog som vi haft kontakt med på Solstenen varit helt ljuvlig. Jag menar oddsen att man tycker om alla är ju inte så höga utan det brukar ju alltid vara någon på varje ställe som ”drar ner” men inte på Solstenen än så länge. 

Nå, eftersom vi, som jag sagt upprepade gånger, trivts så otroligt bra på Västra 2 så ville vi visa vår tacksamhet för allt de gjort de här året. Så de fick en liten sommarpresent. Det blev en barnbok, ett litet brev och en burk godis. Boken hette: ”Vera och Ville på utflykt” och den fick de till själva avdelningen i hopp om att den ska vara till glädje för såväl barn som pedagoger. I boken skrev jag en liten hälsning så de alltid ska påminnas om hur tacksamma vi är för deras arbete varje gång de läser boken för avdelningens nya barn i framtiden. Brevet bestod av en bild på Dante, en tack-text och en liten intervju jag gjort med Dante om förskolan. Jag tänkte att ord av tacksamhet alltid är den finaste presenten man kan få som pedagog. Att känna att föräldrarna uppskattar ens arbete och inte bara tar en för givet som någon sorts barnpassning. Dessutom tänkte jag att det skulle vara lite kul att de får se vad Dante själv säger om dem för att förtydliga vilket intryck de gjort på honom. Godisburken  var tänkt som lite lyx till personalrummet och var naturligtvis finskt godis (klart de ska få riktigt gott godis) i en fin muminburk av kvalitet som går att återanvända till något på avdelningen sen. Leksak, förvaring, samlingsmaterial eller vad de än kan tänkas hitta på. 

Så… nu säger vi hejdå och tusen tusen tack för detta perfekta år Liselott, Pernilla, Helen och Maja! Ni är bäst! Nu ska vi njuta av sommaren och sen ser vi fram emot ett nytt superfint år men tillsammans med Mimmi, Vicky och Malin istället! 

Jag måste tillägga att Dantes svar i intervjun är ordagrant exakt som han svarade. Jag är så imponerad över hans språkliga utveckling! Så duktig för sin ålder tycker jag. Eller så är jag bara partisk haha.