Förskolan och annat trevligt

Dagarna går både otroligt snabbt och otroligt långsamt på samma gång just nu. Jag räknar ner till semestern (bara en arbetsdag kvar) och allt är klart på jobbet inför att jag går på semester följt av föräldraledigt. Så arbetsdagarna går långsamt eftersom det mest känns som att jag sitter av tiden. Den övriga tiden går däremot fort som tusan och det känns som jag vill stanna tiden. Jag är redan i graviditetsvecka 29 och har bara 79 dagar kvar till BF med lillan och Dante växer och utvecklas i rasande takt han med. En ny sak som Dante börjat med nyligen är att vilja dela med sig helt på eget bevåg. Han kan stå och leka med sina älskade bilar och så helt plötsligt ger han mig en bil och säger ”Mamma ha den, den är ledig”. Det är garanterat någonting som kommer från förskolan för här hemma har han ju än så länge inte särskilt många han behöver dela med sig till då det bara är Dante, Jesper och jag i familjen. Det är kul att se att förskolans arbete lämnar spår hemma och att han får träna på och utveckla sin sociala kompetens och förmåga att dela, leka tillsammans och så vidare. 

Det händer mycket på Dantes förskola. Är det inte personlig utveckling så är det spännande händelser. Förra måndagen brann det ju på förskolan och brandkåren kom dit på utryckning. Igår kom brandkåren dit igen för att visa upp sig i ett lite mer positivt och lättsamt ljus för barnen. De kom flera brandmän med flera stora brandbilar så alla barnen på förskolan fick möjlighet att titta på bilarna, ställa frågor eller bara prata om vad som hände förra veckan och brandmännens jobb. Jag tycker det var ett fantastiskt initiativ att de kom dit och pratade med barnen och visade att brandkåren inte bara är kopplat till fara, olyckor och rädsla. Både för att ge barnen möjlighet att reflektera och bearbeta eventuella känslor eller frågor från händelsen och för att visa barnen att brandmän är vanliga människor som gör hjältedåd.

Liselott (en av Dantes pedagoger) berättade att Dante hade blivit rädd när brandmännen kom till förskolan och att hon funderade om det var att han mindes förra gången de var där i allvarligare uppdrag. Det kan det naturligt vara också men jag berättade att han brukar kunna reagera precis som hon beskrev på diverse olika nya situationer. I situationer som involverar både nya saker/objekt och främmande människor kan Dante bli väldigt blyg, nästan rädd, och absolut inte vilja gå nära, titta eller göra något trots att det är något han egentligen är intresserad av. Han har nämligen reagerat precis likadant när han erbjudits att åka brandbil (innan branden skedde), åka traktor och åka vissa åkattraktioner. Hon berättade också att en av brandmännen uppmärksammade att Dante var rädd och ihopkrupen i hennes famn en bit bort och att han då hade kommit fram och småpratat lite med Dante om förskolan och vad de hade gjort så Dante hade fått berätta vad han hette och att han ätit äpple på fruktstunden och lite så. Då hade Dante mjuknat lite och tackade ja när brandmannen frågade om Dante ville ha en brandmanshjälm. Så Dante fick en leksakshjälm som han fick ta med sig hem från förskolan. Sen när de skulle åka så hade brandmannen ropat ”hejdå Dante!” Och fått ett hejdå tillbaka. Så det var fint att de uppmärksammade honom för att bygga trygghet och visa att det inte är någon fara och inte bara ”lät han vara” när han höll sig på avstånd. Det betydde nog mycket för Dante både i hans utveckling att lära sig att nytt inte är farligt och att få träffa och prata med en riktig brandman då han är så otroligt fascinerad och intresserad av brandbilar och så vidare. När jag hämtade Dante så var Dante nämligen superglad och berättade med stor inlevelse att ”brandmannen kom förskolan”. 

De berättade även att de varit på utflykt till lekparken där de haft sin fruktstund och att Dante älskat det och att han åkt massor av rutchkana. Härligt att höra att hans sista dagar på Västra 2 (hans avdelning) är fyllda med roliga och spännande saker och glädje. För någon dag sedan berättade Dante exempelvis om hur de hade räddat en snigel på förskolan. Den hade legat alldeles uttorkad på marken så Dante hade sprutat vatten på den så den började röra på sig igen och så hade de hjälpts åt att lyfta bort den till buskarna och skuggan. Små äventyr som blir så stora i ett litet barns värld. 

Efter förskolan igår kom min mamma och pappa på besök. Min pappa hade fått att han skulle få köra en snabb sportbil på racebana i 50 årspresent så igår var han på Mantorp och körde ferarri på morgonen. Efter det kom de via oss på en kort visit innan de skulle åka hem till Åland igen. Dante var överlycklig för att mommo och moffa kom på besök och lekte pajas hela eftermiddagen. Han busade, skrattade och drog med sig sin mormor och morfar och skulle ha dem att leka konstant. Mamma och jag kockade lite tillsammans också. Vi testade laga saffranspasta med vitlöksfrästa räkor och vitt vin till middag. Det blev riktigt gott tyckte jag och jag tror Dante höll med som åt typ 3 portioner eller nått sånt. 

Idag efter jobbet åkte vi till Ingelsta för att shoppa lite. Jag behövde nya tofflor/sandaler och Dante behöver en drös med kalsonger då vi tänkt ta tag i att bli blöjfria under semestern. Det blev en lyckad shoppingtur. Jag hittade två par skor, Jesper två par shorts, en skjorta och två tröjor och Dante fick med sig ett par sandaler, ett par byxor, en skjorta och 13 st kalsonger. Det blev även en fika när humöret och orken gjorde en dipp under shoppingen. Härligt med lite nytt och med familjetid men sjukt tungt att kånka runt på shoppingkassar, hålla reda på en vild busunge som växlade mellan att vilja smita iväg och vilja bli buren på samtidigt som man har en stor tung mage, högre puls än vanligt och den kvava hettan som sinkar en.