Puss i pannan
Tidigare under dagen hade jag även suttit, lite trött, bakåtlutad i soffan med gravidmagen i vädret medan Dante lekte med sina bilar. Så tittade Dante på mig, sa ”bebis i magen”. Sedan lade han undan bilarna och sa ”känna!” Och så lade han handen på min mage och klappade försiktigt. Det är så fint att se hans empati och sociala förmåga utvecklas och se att han blir medveten om olika känslor och vill hjälpa och trösta och ta hand om.
Dante är förresten också otroligt bil- och fordonsintresserad och vill just nu helst bara leka med bilar och prata om bilar och titta på bilar och allt med bilar. Och sen älskar han glass (vilken unge gillar inte glass liksom?). En kväll för inte så länge sen låg Dante och pratade om glassbilen i en hel evighet så jag lovade honom att vi skulle köpa glass från glassbilen nästa gång den kom till oss (vi har inte gjort det innan bara pratat om och läst om glassbilar och så vidare). Varannan vecka stannar nämligen glassbilen ungefär två meter från vår uppfart så det är verkligen precis utanför huset. Igår kväll kom glassbilen så då gick jag och Dante ut till den för första gången. Dante var naturligtvis helt i extas. Tänk att få kombinera två saker som Dante älskar. Köpa glass från en bil! Dante fick välja glass helt själv så han valde ett paket med 8 st vattenmelonglassar. Dessutom gav hon som körde glassbilen Dante ett ark med klistermärken och en ”glasspeng” som var ett stort plastmynt som man kan byta mot en glass nästa gång man kommer till glassbilen. Dante var lycklig och åt glass och pratade om glassbilen resten av kvällen.


Kommentarer
Skicka en kommentar