En hel dags äventyr

Igår hade vi en riktig familje-utflyktsdag. Det var härligt! Först åkte vi till badhuset i Finspång. Vi har badhus i Norrköping också men vi kände att det kan vara kul med lite variation. Båda badhusen hör till samma kedja så de är ungefär likvärdiga i storlek men de har helt olika utbud. Medan Norrköpings simhall har en ström genom två vattenfall, en klättervägg, två vanliga stora vattenrutchkanor, en rak ”vattenrutchkanevägg” och Croco Island (ett litet småbarnsvattenland) så har Finspångs simhall en ström utomhus, en vildfors, en vanlig stor vattenrutchkana men där man åker i mörker, en vattenrutchkana där man åker i ring och ett litet småbarnsvattenland med en mellanstor rutchkana för lite större småbarn än bara de klassiska pyttesmå raka rutschkanorna som är tre trappsteg hög. 

Vi badade i ca 4 timmar och köpte lunch som vi åt i badhuset. Vi tänkte att idag går vi ifrån de vanliga rutinerna med lunch vid 11 och vila efter det och istället badar vi så länge Dante orkar och vill. Det blev många varv i den mellanstora rutchkanan och ännu fler varv i vildforsen. Vildforsen var endast för simkunniga eller barn i vuxens sällskap. Och den var faktiskt rätt vild. Var man inte beredd så slungades man själv som vuxen mot väggarna och drogs ner under vattnet på några ställen. Men den älskade Dante. Han åkte naturligtvis med sina simpuffar på och i famnen på mig eller Jesper då han bara är 2 år och inte kan simma själv och så vidare. Men efter några varv i forsen så blev Dante så modig så han skrek ”kan själv” så då började Jesper och jag att skicka honom mellan oss ner för de olika passagerna. Jesper åkte först och så släppte jag iväg Dante som åkte själv fram till Jesper som tog emot honom nedanför varje ”backe” eller ”passage” i forsen. Det var kul att skymta gamla bekanta Dante igen. Hela hans första 1,5 år i livet var Dante en riktigt nyfiken och orädd liten kille. Eller kille och kille, fartdåre och äventyrare snarare. Trotts att han var liten så älskade han fart och fläkt, snurrar, gupp och att testa nya saker så utomstående häpnades över att ”hur kan en sån liten vara så tuff?”.  Så det var inga problem att åka allt från små karuseller till stora vattenrutchkanor och så vidare. Men de senaste månaderna har Dante helt svängt om. Det är som om han helt tappat självförtroendet och han har blivit så försiktig och nästan rädd. Jag upplever dock att han inte är rädd för att åka fort eller liknande utan det tycker han fortfarande är roligt. Det är snarare att han är rädd att ens prova. För när man pratar med honom om att åka till exempel karuseller eller vattenrutchkanor eller i någon släktings traktor eller något annat som man vet att han gillar så är han alltid glad och positivt inställd och säger att han vill åka men när det kommer till kritan och man står och ska kliva in i traktorn eller sätta sig i karusellen så får han panik och skriker nej och stretar emot. Men om man ändå väl lyckas få honom över tröskeln att faktiskt testa så märker man direkt hur han växlar tillbaka till det positiva han hade innan han ställde sig i kön och leendet spricker upp och för det mesta kommer det ett: ”igen!” Så fort man klivit av/ur. Så det är väl antagligen en period i hans utveckling. Han är ju i den åldern där det händer så otroligt mycket i utvecklingen både fysiskt och psykiskt. Han lär sig ju så mycket nytt varenda dag både kunskapsmässigt, språkligt och praktiskt. Allt från att hans språk utvecklas till att han kan börja utföra mer saker själv utan hjälp. Och dessutom är det ju rätt mycket motstridiga känslor i tvååringars huvuden. På ett sätt kan de bli mer mammiga, när de blir mer medvetna om sin omvärld och den plötsligt blir större så vill de också söka mer trygghet och blir lite ”bebisaktiga” och försiktiga. Samtidigt så vill de frigöra sig själva och bli mer självständiga och stora och visa att de ”kan själv”. Då är det inte lätt att veta vad man vill och hur man känner kring saker och ting när man både vill ha mamma och vill va själv på samma gång. Så då är det inte så konstigt om han plötsligt känner sig osäker på saker han tidigare inte funderat ett skvatt över. För det är så mycket nytt som snurrar i huvudet på honom. Dessutom vet jag ju med mig själv att jag också är sån, som person tycker jag att det är superjobbigt att göra nya saker jag inte gjort förut eller som jag inte gjort på väldigt länge framför andra. Det är som att jag sätter press på mig själv att jag ”måste kunna” sakerna innan jag gör dem. Han kan ju självklart känna lite samma sak. Att han inte vågar testa förrän han vet hur det känns, hur det går och vet att han kan och vågar. Vilket ju är svårt att veta innan man testat. Så därför var det så kul att se hur hans självförtroende växte under gårdagen från att vara tveksam till att åka till att vilja åka helt själv och skrika ”igen” så fort vi kom ner. Jag tror ju på att bara vi peppar honom och låter honom få försöka och uppleva i sin egen takt så hittar han tillbaka till sitt vanliga modiga jag. Jag vill ju att han ska känna att han kan och vågar och inte begränsas av en rädsla för att göra fel. För viktigast av allt är ändå att han känner att han kan göra allt han vill göra och att han är bra oavsett vad han gör eller hur han gör det. 

Efter fyra timmar i badhuset fortsatte vi testa nya grejer. Dante fick nämligen testa att bowla för första gången i sitt liv. Till en början tyckte han det var roligt men efter ett tag blev han trött och ville bara titta på. 

Efter en heldag i Finspång på både badhus och bowling åkte vi hem och fikade på lite jordgubbar och vattenmelon. Ett bra avslut på en bra dag.