Välfylld helg

Äntligen har vi haft en fartfylld helg igen. Jag har under hösten och vintern saknat att göra lite roliga aktiviteter och umgås i sociala sammanhang. I fredags var jag, Jesper och Dante ute och åt på restaurang med två kompisar (Mahan och Nina). Vi åt tapas på Alkemisten och det var så gott! Dante var helt otroligt duktig och förvånansvärt tålmodig. Trots de berömda springet i benen som de flesta tvååringar har konstant så satt han lugnt och utan gnäll i hela 2,5 timmar och bara åt mat, ritade, pusslade, körde bil och tittade på film. 

I lördags var vi till badhuset och badade. Vi var där i nästan 4 timmar och jag tappade räkningen på hur många gånger vi åkte vattenrutschkanor. Vi hann bara komma upp över ytan igen efter att ha slungats ut ur rutchkanan så ropade Dante ”Igen rutchkana!”. Han älskar verkligen fart och fläkt och vatten så rutchkanorna åkte han otaligt många gånger. Även forsen med vattenfall åkte han om och om igen och ropade ”igen vattenfall” varje gång den tog slut. Jag tycker ju det är kul att han är lite modig för det är ju roligare för oss vuxna att åka de stora rutchkanorna än de pyttesmå i babypoolen. 

På eftermiddagen lämnade jag Dante hemma med Jesper, åkte och hämtade upp Bosse och så åkte vi till Linköping där vi mötte upp Sofie. Vi åt tapas på Aioli tapasbar och sen gick vi vidare till ett annat ställe och drack några drinkar och snackade tjejsnack för att fira Sofie som har fyllt 30 år ganska nyligen. 

Igår (söndag) var Jesper och Dante på minisim (Dantes simskola) där de tränade på att hoppa från kanten och landa i vattnet utan förälders hjälp samt att flyta på rygg. Efter babysimmet, lunch och vila gick vi ut i det underbara vädret med strålande solsken för att skotta snö. 

Bild från idag när det inte var lika härligt väder. När jag hämtade Dante från förskolan fick jag höra att han börjat prata så mycket hela meningar på förskolan. Så kul att höra hur hans språkutveckling går framåt i rasande fart. Bara under tiden jag var på förskolan hörde jag honom säga: ”Liselott mera banan” och ”Hejdå, tack för idag, ses i morgon”. Hur stolt får man vara på en skala?