Stor kille-säng
När vi kom in efter en timme ute i snön så tog Jesper och jag tag i att montera om Dantes säng. Den är gjord så att man ska kunna ha den i tre olika ”lägen”. Det vill säga:
1. Spjälsäng med botten högt upp för nyfödda.
2. Spjälsäng med botten långt ner för barn som lärt sig ställa sig upp.
3. Juniorsäng där man tar bort ena långsidan med spjälor för att skapa en öppen ”vanlig” säng.
Det är alltid så känslosamt när något ändras för att Dante växer och blir äldre och större. Jag minns hur sorgligt jag tyckte det var när Dante växte ur sitt lilla babynest. Jag kände typ både en oro över ”tänk om han inte sover lika bra utan det?” Och en sorg över att han blev större och inte var lilla nyfödda bebisen längre. Likaså kändes det konstigt och känslosamt att sänka spjälsängen när han kunde ställa sig upp, att byta ut babysittern mot barnmatstolen när han blev för tungt för den, att byta från liggdel på vagnen till sittdel när han inte ville ligga ner i vagnen längre och att plocka undan urväxta kläder med jämna mellanrum. Samtidigt som jag såklart tycker det är kul och spännande att se honom växa, utvecklas och pröva nya saker så blir man ju vid varje förändring påmind om hur snabbt tiden går och att han aldrig mer kommer vara vår lilla bebis på samma sätt igen.
När vi hade byggt om sängen fick Dante provsova den nygamla sängen på sin lunchvila. Det gick toppenbra. Den senaste tiden har han bara velat sova sin dagsvila i min famn på soffan men idag gick det att få honom att somna i sin säng och sen sov han där helt själv i två timmar innan han vaknade och kom tassande ut till oss i vardagsrummet.
Stora, duktiga killen!
SvaraRadera