covid +

 I två år klarade vi oss. Sen slog det till. Varken jag eller Jesper har haft covid-19 under de här två åren som smittan existerat. Inte så vitt vi vetat i alla fall. I sådant fall har vi varit symptomfria. Men i måndags testade en av Jespers kollegor positivt och igår började Jesper känna av symptom så han åkte hem från jobbet och testade sig med ett snabbtest som visade positivt. Så nu är det väl bara en tidsfråga innan jag och Dante också får det. Det är ju rätt så svårt att undvika smittspridning när vi bor i ett litet hus med öppen planlösning och bara ett badrum och ett sovrum. Jesper är förpassad till soffan och förbjuden att laga mat men så jätte mycket mer än så kan vi inte göra. Dante förstår ju inte vad covid innebär så han vill ju gärna gå till sin pappa emellanåt. Så nu får vi bara vänta och se. Dante får ju inte vara på förskolan och jag får ju inte vara på jobbet nu när Jesper är sjuk så blir minst 7 dagar hemma hela familjen. Insjuknar jag eller Dante om någon dag så blir det ju ytterligare sju dagar till från den dagen. Så vi får väl se hur länge vi blir hemma. 

Det tråkiga är ju att allt blir inställt som vanligt. Börjar känna mig rätt uppgiven nu. Jag har känt mig så ensam den här hösten och vintern då jag nästan inte har någon att umgås med. Så de få gånger man har något inplanerat så ser man ju verkligen fram emot det extra mycket. Nu på grund utav reglerna om att jag måste isolera mig för att Jesper är sjuk så fick inte jag åka på mitt gruppträningspass som jag hade inbokat igår. Inte heller kunde Bosse, Sofie och Melker komma hit på brunch idag för att fira mig som fyller år på onsdag och inte heller kommer vi kunna åka till Jespers mormor och morfar och hälsa på nästa helg som planerat. Så himla tråkigt.. Och vilken kul födelsedag jag kommer ha. Sitta i karantän och glo i väggen. Inte träffa varken familj eller vänner, inte ha något kalas, inte gå ut och göra något kul, inte ens få gå till jobbet och få ett grattis av arbetskamraterna. Fy fan alltså. Jag hatar corona. Jag HATAR det. 

Idag har jag och Dante varit på promenad i skogen för att få lite frisk luft och motion och komma ifrån sjukstugan en stund. Hela 1,3 km gick vi i skogsterräng (Dante gick på egna ben hela vägen utan vagn eller att bäras så jag är verkligen imponerad av honom). Utöver det har vi tvättat, läst ungefär 100 böcker och lagat Indisk Butter Halloumi till middag.