Livets första förkylning

Dante har drabbats av sitt livs första förkylning. Dante är ju 1,5 år och har aldrig tidigare varit sjuk. Aldrig förkyld, aldrig magsjuk, aldrig någon annan klassisk barnsjukdom. Han har haft feber förut men då har det alltid varit kopplat till tandsprickning eller vaccin och alltså inte till någon sjukdom. Han har aldrig varit snorig, hostat eller spytt exempelvis. Detta är högst antagligen på grund utav pandemin. När folk inte samlats och träffats på samma sätt som de brukade göra förut, när alla som varit lite småförkylda hållit sig hemma och isolerat sig och när alla varit noggrannare med handhygienen än vanligt så sprids inte smittor lika lätt. Men nu har ju Dante börjat gå på förskola och jag har börjat jobba på förskola där alla vet att smittor sprids som löpeldar och 1,5 månad efter förskolestart kom livets första förkylning. Och det med råge. 

I tisdags var Dante hur pigg och frisk som helst. Det fanns inte minsta tecken på att han skulle börja bli sjuk ens. Han åt bra, lekte och var glad, var inte snorig eller någonting. Vi nattade honom utan problem men så vaknade han bara någon timme senare och var hysteriskt ledsen. Det gick verkligen inte att trösta honom. Hela natten var han ledsen. Och då menar jag bokstavligt talat hela natten. Han sov totalt 2 timmar mellan klockan 21:00-09:00. Vi funderade på om han eventuellt hade ont i magen men det gick ju inte att fråga Dante så vi gissade oss bara fram. På onsdagen var Dante av naturliga skäl extremt trött och orkade varken äta eller leka. Hela dagen låg han bara och halvsov i min famn och gnydde och gnällde. Vid lunch tyckte jag han började kännas varm och tog tempen som visade 39 grader. I samma veva som febern rullade in kom också hostan. En riktigt rosslig otäck hosta. 

Natten mellan onsdag och torsdag bestod åter igen av gråt och skrik och ungefär noll sömn för varken mig eller Dante. Likaså fortsatte torsdagen med hög feber och en helt däckad liten grabb. Jag har aldrig i hela mitt liv sett Dante så sliten och slut. Han orkade inte äta och inte leka. Han orkade knappt ens röra sig och hålla ögonen öppna utan han låg bara och sov i min famn hela dagen. Vaknade med jämna mellanrum och hostade, snorade och grät lite och så somnade han om. 

Natten mellan torsdag och fredag gick i exakt samma spår. Gråt och ingen sömn. På fredagen var han inte lika utslagen och kraftlös som de tidigare dagarna men han var istället mer ledsen och feber var fortfarande kvar. Han grät och drog i öronen och vi började misstänka öroninflammation. Jag ringde vårdcentralen men där var det fullt. Jag möttes bara av ett telefonsvar som sa: ”Det är många som ringer just nu. Vår telefonkö är full för dagen. Återkom nästa helgfria vardag”. Jag ringde då 1177 sjukvårdsupplysningen som tyckte att vi skulle boka tid på jourcentralen då det inte var läge att vänta ända till måndag då Dante var så pass smärtpåverkad och hade haft feber som inte gått ner på 3 dygn. Sagt och gjort vi åkte till jourcentralen där de konstaterade dubbelsidig öroninflammation och skrev ut penicillin åt Dante som han fick direkt. 

Så nu är vi inne på sjukdag nummer fyra. Penicillinet har verkligen hjälpt. Natten till idag var första natten som Dante sov något sånär som han brukar igen efter tre helvetesnätter. Frukosten gick segt att få ner men han har varit pigg och glad och lekt som vanligt hela förmiddagen. Lunch åt han som vanligt igen vilket var så skönt att se efter att han i princip inte ätit någon lunch eller middag de här senaste tre dagarna. Nu ligger han och sover i sin vagn (inte heller hänt på flera dagar då han varit så ledsen och trött så han bara velat vara i min famn) och jag har lagt mig på soffan med lite gott snacks efter att ha städat lite här hemma. 

(En glad liten kille som äntligen orkade leka igen. Hoppas det håller i sig och fortsätter gå åt rätt håll).