Halloween på Kolmården

Igår kom mina föräldrar hit. Eftersom de bor på Åland har de tyvärr inte möjlighet att komma hit så ofta. Senast de var här var på Dantes ettårskalas. Därför är det ju extra efterlängtade när de kommer och jag vill verkligen ta tillvara på tiden med dem. De kom hit på fredagseftermiddagen efter att jag och Dante kommit hem från jobb och förskola. Då bara umgicks vi hemma hos oss och myste. Mamma, jag och Dante hjälptes åt att laga sjömansgryta till middag, Dante lekte med sin mormor och morfar och vi tittade på torsdagens avsnitt av "Bytt är bytt" samt kvällens avsnitt av "Idol".

Idag (lördag) åkte vi allihop (jag, Jesper, Dante, min mamma och min pappa) till Kolmården. De har ju Halloweenöppet nu under helgerna i oktober samt under den kommande höstlovsveckan och det gick ju jag igång på. Jag gillar ju Kolmården (som ni nog förstått då vi åker dit med jämna mellanrum) men sen är jag också ett enormt stort fan av alla våra olika högtider. Alla evenemang, aktiviteter och händelser, allt pynt, all mat, den tillhörande musik och alla andra traditioner som hör ihop med årets alla högtider tycker jag är så härliga. Jag tycker liksom att det blir lite extra roligt, eller extra mysigt. Jag älskar ju att det händer något extra utöver den vanliga tråkiga vardagen och att man då ofta också samlas och umgås med familj, släkt och vänner på ett annat sätt. Därför tänkte jag att en högtid (halloween) plus fina Kolmården borde ju vara en perfekt kombination.

När vi kom dit var parken indelad i flera olika områden som var färgkodade. Gröna områden var ”rysmysigt för hela familjen”, gula områden var ”för de modiga” och röda områden var ”för skräckälskaren”. 

De gröna områdena var mysiga och fint höst- och halloweenpyntade med lampor, pumpor, halmbalar och annat fint och rysligt men utan att vara särskilt läskigt. De gröna områdena var:

• Onskans labyrint där det var riddartema. Draken Hengill hade gömt sig i labyrinten och de knasiga riddarna bad barnen om hjälp att hitta draken. 
• Pumpania, ett magiskt land fyllt av pumpor där barnen kunde träffa prinsessan Miriam. 
• Hokus pokus, ett område med trollerishow och marshmallowsgrillning. 
• Kråkstigen, där barnen uppmanades hjälpa spionerna att varna älvorna för kråkhärskarinnan. 
• Dizzyland, ett färgsprakande ställe med massa tokigheter och akrobatik.
  
• Elddalen, en stig med facklor och annat höstmysigt.
  

De gula områdena var lite mer fokuserade på spökeri men skådespelarna som rörde sig i parken var väldigt duktiga på att avgöra om de skulle hålla avstånd, närma sig snällt och försiktigt eller skrämmas rejält så det varierade sig utifrån ålder på besökare och så vidare. De gula områdena var:

• Dödsriket, en mörk gravkammare med mumier och spöken. 
• Kråkborgen, där kråkhärskarinnan regerade med avundsjuka och mörker.

De röda områdena var rekommenderade från 11 års ålder och enbart för den som ville bli skrämd och få en adrenalinkick. De röda områdena var:

• Barnhemmet, där själarna från barnen som plågades av den ondskefulla föreståndarinnan ännu levde kvar. 
• Zonen, ett område där ett experiment gått fel och som nu var avstängt då mystiska och hemska saker händer där.
  
• Creepy clowns, En rad med cirkustält där clownerna tröttnat på att retas av barnen och blivit elaka och obehagliga som hämnd. 
  

 

Vi besökte alla gröna områden förutom Elddalen. Den hade nog varit väldigt mysig att gå i men den öppnade först 17:30 och då vi hade varit där sen öppning så kände vi vid 16 tiden att mammas och pappas hund Bella (som var kvar hemma hos oss) hade varit ensam väldigt länge och att vi därför behövde börja åka hem till henne. Dessutom började Dante bli lite småtrött och vi började bli lite småfrusna så det var bäst att avsluta på topp. Vi får hoppas på att vi får uppleva den någon annan gång istället.

 

Vi besökte även det gula området Dödsriket. Dante är ju ännu för liten för att förstå att ”det ska vara läskigt” så han blir ju inte rädd när han ser spöken och mumier och så vidare. Han bara tittar nyfiket och fundersamt på det. Därför passade vi på att gå i även de områdena som betecknades som ”för de modiga”. Det gick bra (precis som förväntat då han ännu inte lärt sig att dessa saker förväntas vara läskiga). Han rörde inte en min när vi gick i den mörka gravkammaren där det sprutade rök, hängde skelett och gick omkring människor utklädda till mumier. Han bara såg sig fundersamt omkring. Under tiden vi var där försökte vi även "branda" sakerna som "häftiga" och "spännande" istället för läskiga med tanken både att lugna i stunden ifall att något skulle råka skrämma honom och att lägga en grund för framtiden då han förhoppningsvis ska börja tycka att det faktiskt är spännande och kanske inte bli så rädd för monster och spöken när han kommer upp i åldern där man börjar förstå vad som anses läskigt och inte. Det andra gula området hann vi inte med men det var säkert fint det med.

Vid de röda områdena stod det skyltat att det var riktigt obehagliga områden och de rekommenderade därför att man var minst 11 år så där gick vi inte med Dante. Däremot gick jag och Jesper in i ett av dem, (Zonen), medan mamma och pappa stannade utanför med Dante. Trots att vi var där mitt på ljusa dagen så höll jag på att bajsa på mig. Pulsen skenade i 190 och vi skrek högt fler gånger. De hade verkligen gjort det bra som fick det så läskigt trots dagsljus. Jag hade aldrig vågat gå där när det är mörkt ute. De har ju nämligen öppet till 19 för "vanliga halloweenbesökare" och till midnatt för de som köpt extra horror night biljett så man kan gå där i kolsvarta natten vilket måste vara tusen gånger värre. 

Utöver allt halloweentema så var naturligtvis djuren på plats också. Vi gick därför såklart även och tittade på nästan alla djur. Vi han inte med riktigt alla djur då vi avslutade dagen lite tidigare än vanligt för Bellas skull men vi hann se det mesta. Både delfiner (som Dante kallade för ”haj”), uttrar, röda pandor, elefanter och får. Eller som Dante kallar dem, ”bä”. Vi tog som alltid en tur med linbanan också där vi denna gång fick se både massor av björnar som hade fruktstund och små söta lejonungar som jagade djurskötarnas bil.

Vi tog dessutom en snabb sväng genom Bamses värld där vi för första gången fick gå in i Bamses hus (det har ju varit stängt under tiden det varit restriktioner på grund utav pandemin) samt stannade och tittade på den nya Bamseteatern. Under våren och sommaren har de kört ”Lilleskutt födelsedagskalas” men nu under halloween körde de ”Bamse och den stora maskeradtävlingen”. Dante var helt inne i teatern och blev ledsen och började gråta när Reinard Räv var elak och skrämde Lille Skutt men han blev glad igen när Bamse kom och medlade i dramat. Kul att se hur väl han förstår och hänger med i handlingen.

Efter näst intill en heldag på Kolmården åkte vi hem till oss igen och lagade middag. Parmaskinkainlindad kyckling med basilika- och vitlökssås, klyftpotatis, kokta ärtor, cocktailtomater och en sallad på grönkål, apelsin, granatäpple och valnötter blev dagens måltid och Dante åt som om han aldrig sett mat förut. Så hungrig efter dagens äventyr. Efter middagen bänkade vi oss alla i soffan framför säsongspremiären av ”Så mycket bättre” medan Dante busade på.

Dante var så duktig på Kolmården. Han gick mycket själv och jag blev impad över hur mycket/långt han orkade gå samt hur bra han lyssnade på oss när vi sa att han skulle följa med någon eller gå till någon specifik plats/åt något specifikt håll och han höll sig lugn och glad hela tiden. Men det är inte bara att gå långt själv och följa instruktioner han blivit duktig på. Han är även så medveten om sin kropp och förstår rutiner. För någon dag sen kom Dante springande fram till mig och höll sig för rumpan och sa ”baj”. Han hade då bajsat. Han har sen dess gjort så nästan varje gång han bajsat. Idag var det till och med så att han satt och åt i sin matstol och så plötsligt började han försöka ställa sig upp ur stolen, tog sig för rumpan och sa ”de e baj” och då hade han bajsat och ville få blöjan bytt. Jag blir ju så stolt för varje ny grej han lär sig och utvecklar. Det är bara så svårt att förstå att han inte är min lilla bebis längre. Han börjar verkligen bli min stora (lilla) grabb nu.