En liten vardagsuppdatering
Idag är jag hemma och vabbar igen. Dante blir dock bara friskare och friskare för varje dag (peppar peppar, jag säger väl för mycket nu) så snart får han förhoppningsvis leka på förskolan igen. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag har inget emot att vara hemma med Dante för det trivs jag så bra med och skulle kunna vara hur länge som helst men jag vet ju att han har väldigt roligt på förskolan också och får en helt annat stimulans där som jag tror är toppen för hans utveckling. Därför är det lite tråkigt när han blivit tvungen att vara så mycket hemma på grund utav sjukdom. Men sen ska också sägas att hur ont i det än gör i hjärtat att se sin lilla plutt vara sjuk så är det ju faktiskt också lite mysigt när de är sjuka och hängiga och bara vill ligga och kramas och man känner sig lite extra behövd. Det var verkligen supermysigt att ligga på soffan och bara hålla om Dante hela dagen när han hade feber och inte orkade mer än sova och halvt titta på tv. Detta gäller såklart bara så länge de inte är så allvarligt sjuka att man behöver oroa sig för dem!
Eftersom jag varit så ambitiös med matlagningen sista tiden (sen vi storhandlade och jag fick lite ny inspiration) så har vi så sinnessjukt många matlådor nu. Jag lagar ju nästan alltid middagsmat så det blir minst 4 (vuxen) portioner så att Jesper ska få matlåda till jobbet. Men nu när jag varit hemma en hel del så har det även blivit matlådor när jag lagat lunch till mig och Dante och när jag hade kvällsjobb i tisdags så lagade Jesper storkok deluxe. Så nu har vi matlådor med både pasta carbonara, fläskfilégryta med champinjoner och potatis, palak paneer med halloumi och ris och kikärtsgryta. Dags att beta av några av matlådorna innan vi lagar ny mat så de inte hinner bli dåliga då jag inte vet hur väl alla dessa tål att frysas.
Idag höll jag förövrigt på att sätta hjärtat i halsgropen. Jag skulle skicka en bild till Jesper och ser att de senaste typ 20 bilderna i mitt bibliotek är helsvarta och filmerna är 1 sekund långa och lika svarta som bilderna. Får panik och tänker att något hänt med dem så de inte går att se. När jag sen ser tidstämpeln på dem och de allihop visar halv 7 i morse (en tid när jag vet att jag absolut inte tagit några foton) så inser jag att det måste varit en viss liten herreman vid namn Dante som fått tag på min mobil och lyckats svepa fram kameran då man inte behöver koden för att komma åt den. Busunge!
Hehe busungen. Ja, det skulle inte vara kul att bli av med alla foton så det var ju tur att det var bara busungen som fotat lite.
SvaraRadera