Solstenen, hemkokt saft och tjejfest

Solstenen heter Dantes förskola som han ska börja på. Himla fint namn tycker jag. I torsdags var Dante och jag dit på introduktion. Han började sin inskolning då och om två veckor så börjar han där på riktigt. Om inskolningen går bra och han känner sig trygg med att bli lämnad såklart, annars blir ju inskolningen längre. Men jag tror nog att det ska gå bra. Allt med förskolan känns bara så himla bra! Dels gillar jag hur förskolan är utformad med stor och varierande gård med massor av möjligheter, läget precis bredvid skogen så de bara kan öppna grinden så är de i skogen och eget kök med salladsbuffé och kokerska som planerar maten själv istället för att följa Norrköpings kommuns skolmatsedel. Dels så kändes organisationen och personalen bra. Till att börja med är de 4 personal på 14 barn på Dantes avdelning istället för 3 på 16 som vi var på mitt gamla jobb och som det är på många andra platser. Det blir liksom mindre sårbart då om någon är sjuk, vabbar eller är ledig och ju färre barn per vuxen desto mer tid kan de vuxna ge till varje barn. Dessutom verkade pedagogerna supertrevliga, tillmötesgående och engagerade. De kändes verkligen kompetenta och som att de älskar sitt jobb. Det kändes också verkligen som att de var måna om att ge oss ett bra första intryck och en bra start. Hela upplägget på inskolningen kändes välplanerat och som att just inskolningen var högt prioriterad. Jämför jag med andra upplevelser jag haft så var detta mycket mer strukturerat och personalen kändes genuint glada och ivriga att lära känna både barn och föräldrar. 

I torsdags då inskolningen började såg de till att alla ”gamla” barn, det vill säga de barn som gått på förskolan innan och som inte ska skolas in, var inomhus så att det enbart var de nya barnen som skulle skolas in som var ute. Detta gjorde att de nya barnen kunde utforska gården i lugn och ro utan att överväldigas av en massa äldre barn som springer omkring. Likaså blev det lätt för oss föräldrar att få en överblick över vilka barn som går på vårt barns avdelning samt vilka pedagoger som hör till just vår avdelning. Det var ett mycket bra upplägg tycker jag. I dessa pandemi-tider där förskolorna har fått direktiv om att alla ska vara ute så mycket som möjligt för att minska smittspridningen så kan det lätt bli att man bara ”skickar ut” alla barn samtidigt och så springer det runt ett 70 tal barn i olika åldrar och personal från många olika avdelningar och det blir därför väldigt rörigt både för nya barn, nya föräldrar och pedagogerna som ska försöka ta hand om de gamla barnen samtidigt som de ska knyta an till de nya. De hade även sett till att en pedagog stod och tog emot alla nya vid grinden när vi kom, hälsade oss välkomna och berättade hur de tänkt med dagens upplägg vilket gjorde att man direkt kände sig välkommen och omhändertagen och inte att man bara fick gå in helt vilsen och själv på förskolan och leta upp sina pedagoger. De övriga tre pedagogerna som inte stod och tog emot oss föräldrar och barn var utspridda på gården och hade dukat upp lite olika aktiviteter för att fånga barnens intresse och kunna utforska tillsammans med barnen och samtidigt lära känna dem. Efter en god stunds mingel, utforskande och lek på gården samlade pedagogerna ihop oss och avslutade den första dagen med en samling med lite information och sångstund.

I fredags, den andra inskolningsdagen, var de ”gamla” barnen som går kvar på Dantes avdelning från förra terminen fortsatt tillsammans med de andra avdelningarna så att alla fyra pedagogerna på Dantes avdelning kunde fokusera fullt ut på inskolningen. Igår delade de dock gruppen så hälften av de nya hade inskolning inne med två av pedagogerna för att få undersöka inomhusmiljöerna och den andra hälften av barnen var ute med två pedagoger. Dante var en av de fyra barn som fick vara inne i fredags. De började med en kort rundtur en och en för att visa var barnens respektive hyllor och allting låg för att hänga upp skor, stövlar, regnkläder och övriga kläder. Sedan fick barnen fritt leka inne på avdelningen där de hade dukat upp med samma aktiviteter som de hade ute på torsdagen. Detta för att skapa någon form av samband och igenkänning för barnen. Så barnen känner sig trygga med att ”det här känner jag igen, jag vet vad som förväntas av mig när jag är här”. De hade även en liten frukt- och sångstund under tiden vi var där. 

Under båda dagarna var Dante helnöjd. Första dagen, när vi var ute, var Dante lite blyg och gömde sig i min famn de första fyra sekundrarna när pedagogerna hälsade för första gången. Men sen gick blygheten över och han drog igång och började leka. Han var superglad och bara gick runt och tittade på allting och lekte superfint både för sig själv och med de andra barnen. Den andra dagen, när vi var inne, han jag knappt hänga upp alla hans kläder på hans krokar förrän han hade sprungit in på avdelningen och börjat leka och undersöka. Han betedde sig ungefär som att han kände stället och alltid gått där. Även den dagen gick han runt och lekte så fint och brydde sig knappt om huruvida jag var där eller inte. Han till och med tog ordentligt med kontakt med pedagogerna genom att sätta sig i deras famn för att mysa lite och busade med dem. Det var verkligen kul att se hur bra han verkade trivas och hur kul han tyckte det var att vara där. Dessutom blev jag helt upp över öronen stolt över min lilla grabb. Dels är han i den åldern där det är vanligt att barnen tar leksaker från varandra för att de inte förstår de sociala koderna och dels är han ju ett av de barn som växt upp under en pandemin med isolering och därmed inte fått lika stor erfarenhet av sociala sammanhang där de får träna på att dela utrymmen och saker med andra barn så som barn i allmänhet hade möjlighet till för bara några år sen. Ändå, trots så lite erfarenhet av att dela miljö med andra barn och sin ålder sett till utveckling så var han så fin emot de andra barnen. Inte en enda gång tog han en leksak ur något annat barns hand, inte en enda gång knuffades eller trängde han sig och inte en enda gång lekte han ”vilt” eller gjorde något annat barn ledsen. Utan han stod still och iakttog de andra barnen och när leksaken blev ledig tog han den, han stod still och väntade på sin tur i rutchkanan när vi var ute och han klappade försiktigt på barnen, gick omvägar runt om någon var i vägen och var otroligt mjuk i sitt sätt. Det var så fint att se! Hoppas det håller i sig, både hans fina sätt mot de andra barnen och hans glädje för förskolan. Enda gångerna Dante blev ledsen var när vi skulle gå hem, både på torsdagen och fredagen, för att han inte fick ta med sig en av förskolans leksaksbilar hem. Men det glömdes bort så fort vi kommit utanför grinden. 

Det blev en lång text nu men jag är bara så nöjd med förskolan än så länge. Det känns riktigt bra och jag har bara massa fina saker att säga om den. Nu är det helg och på måndag fortsätter inskolningen. På måndag skulle de barn som var ute i fredags får vara inne och de barn som var inne ska i sin tur vara ute så det blir en utedag för Dante då. Det ska bli spännande att se vad den dagen för med sig. 

Utöver inskolning då? Jo här har det hänt grejer vet ni! För det första så har jag, Jesper och Dante plockat en massa svarta vinbär från vår vinbärsbuske så i torsdags så kokade jag saft på dem. Det är första gången jag kokar saft själv och jag tycker faktiskt den blev riktigt bra för att vara första försöket. Trots att det blev 1,5 liter saft så syns det knappt att vi plockat bär på busken så det lär bli mera saft om vi bara hinner med att plocka bären innan de är övermogna. 

För det andra så hände det igår kväll något historiskt om man frågar mina vänner. Jag var nämligen på fest där jag drack alkohol för första gången på över 2,5 år. Det var kul, men inget jag kommer börja göra oftare. Inte nu medan Dante är liten i alla fall. Jag trivs med att inte dricka alkohol faktiskt. Det är skönt att slippa vara bakis och allt annat mindre trevligt som kommer med alkoholen. Men det var kul såhär som en ”grej som händer någon enstaka gång nu och då”. Naturligtvis hade jag inte med mig Dante på fest utan han fick vara hemma på grabbkväll med Jesper medan jag träffade några gamla härliga vänner på tjejfest. Vi hade riktigt roligt och det var verkligen toppen att träffas igen. Vissa av tjejerna har jag ju inte sett på en si sådär två år. Vi spelade en massa festspel, dansade, skrattade och bara pratade massa ”skit” sådär som härliga tjejgäng gör. 

Idag är det lördag, jag hann sova ca 4 timmar i natt innan Dante vaknade och tyckte att det var dags att kliva upp klockan 07:30 så idag ska vi bara ta det lugnt och mysa här hemma. Jag måste säga att jag är förvånad, både över att jag inte blev fullare än jag blev igår kväll då jag inte är van att dricka alkohol och att jag inte är det minsta bakis idag heller. Jag är väl lite segare i både kropp och knopp än vanligt men jag har varken huvudvärk, mår illa eller är särskilt trött. Skönt i alla fall!