Sista inskolningsdagen

Idag var sista dagen på Dantes inskolning. I morgon börjar jag jobba och Dante börjar på förskolan på riktigt. De senaste två dagarna på inskolningen (måndag och tisdag) har jag bara varit med en liten stund på morgonen och sedan har jag och de andra föräldrarna suttit i matsalen eller i personalrummet och umgåtts medan barnen varit själv med personalen på avdelningen och ätit lunch och så vidare. Det har varit så himla trevligt! Vi har druckit kaffe och te och pratat och skrattat och lärt känna varandra. Det känns som en riktigt härlig grupp med föräldrar. Och det är väl bra, ifall Dante blir bra kompis med sina avdelningskamrater och vi föräldrar får träffas på ”playdates” och födelsedagskalas och så vidare framöver. 

Idag däremot. sista dagen fick jag åka till förskolan och lämna honom direkt på morgonen och sen åka hem igen. En ”riktig” lämning innan det är dags riktigt på riktigt så att säga. Så skulle de ringa om det var något annars skulle jag komma och hämta i slutet av inskolningsdagen. När jag sa hejdå var det som att Dante inte kunde bry sig mindre om att jag skulle lämna honom där men när jag var halvvägs ut genom grinden så ropade en av Dantes pedagoger: ”Han säger ’hedå mamma’ här för sig själv medan han leker”.  Dagen gick utan att jag hörde något från förskolan och när jag kom för att hämta Dante igen möttes jag av ett litet ansikte som sken upp som en sol och en liten röst som ropade ”mamma!” och mötte mig med öppna armar. Älskade gulle vännen jag blev helt gråtfärdig av lycka för det mottagandet. Pedagogerna sa att det hade gått jättebra. Han hade bara varit glad och lekt massor och ätit bra. 

Hela inskolningen har verkligen gått så bra för Dante. Han har varit så trygg i sig själv och i att mamma älskar honom och alltid kommer tillbaka så han har inte varit det minsta ledsen. Varje dag när jag har sagt ”Nu ska vi åka till förskolan” så har han sprungit till hallen och ställt sig vid dörren och tyckt att jag är långsam. Varje dag när vi kommit till förskolan har han travat raka spåret in och börjat leka utan att vara tillbakadragen och mammig ens en liten stund. Varje dag har han lekt hur nöjt och glatt som helst både ensam och med andra barn och det är bara några få gånger som han kommit och velat visa något för mig eller få en kram eller så och sen har han gått iväg igen. Varje dag har han varit varsam och försiktig mot kompisarna, väntat på sin tur, gått runt istället för att tränga sig fram och delat med sig av leksaker. Vid varje lämning har han bara tittat på mig som ”ja men gå då?” När jag sagt att jag ska gå, att jag älskar honom och hejdå. Vid varje hämtning så har personalen sagt att han inte alls varit ledsen medan jag varit borta och varje hämtning har han sprungit glatt rakt in i min famn när jag kommit. Han har stenkoll på var allting är, var hans skor ska hänga, vad han förväntas göra vid olika aktiviteter och rörelserna till sångerna de sjunger. Älskade lilla unge, ibland undrar man om du är född till förskolebarn. Hoppas det håller i sig. Ofta kommer det ju bakslag när de i perioder blir ledsna och bara vill vara hemma med mamma/pappa eller när det blir mer protester, konflikter och tokigheter gentemot de andra barnen eller rutinerna. Men vi håller tummarna att det fortsätter gå bra. 

Efter förskolan idag bakade Dante och jag bullar och lagade mat ihop. Dante älskar att vara med i köket och fixa med mat just nu så igår fick han vara med och fixa middagen och idag bakade vi bullar och fixade middagen ihop. Det är riktig kul att laga mat och baka tillsammans med Dante. Se hans glädje, låta honom få testa, pröva och utvecklas och få lite härlig kvalitetstid tillsammans med honom samtidigt som vi faktiskt får sysslor som måste göras gjorda bara i farten sådär. Igår var han med och gjorde parmaskinkainlindad kyckling med basilika och vitlökssås samt ugnsrostad potatis och idag blev det Indisk butter halloumi med ris.