lek i mini-köping

 Idag testade Dante och jag en ny lekplats som vi inte varit vid förut. Lekplatsen är uppbyggd som ett mini-Norrköping där lekytorna är inspirerade av några av Norrköpings kändaste byggnader. Man kan exempelvis åka rutschkana genom värmekyrkan eller klättra på strykjärnet. Det var verkligen en fin lekplats. Jag tycker ju det är lite extra roligt när man gjort något extra. Något utöver det vanliga. Till exempel har ett tema på parken eller bygger små hus eller kulisser för leken och inte bara har öppna kala ytor och likadana serietillverkade klätterställningar och rutschkanor som finns i varenda en lekpark i hela världen. Det blir liksom lite mysigare då. Och det bjuder in till mer undersökande, upptäckande och härlig fantasilek när det är något nytt och något annorlunda. Bra gjort Norrköpings kommun. Här får ni ge er en klapp på axeln. 

På vägen hem från lekplatsen gick vi in en snabb sväng på New Yorker för att se om jag kunde hitta lite nya kläder. De senaste åren har min kropp förändrats rätt mycket. Ända sen jag kom in i tonåren har jag i princip haft samma kropp i hela mitt vuxna liv. Smal men vältränad, en stabil vikt på 62kg, ganska liten fast rumpa, medel-små bröst och breda muskulösa axlar och skulderbladsparti. Jag har nämligen alltid haft rätt bra metabolism och dessutom tyckt om att träna och röra på mig. Men under sista året på universitetet så gick jag nästan in i väggen. Jag var stressad och trött vilket ledde till att jag slutade träna och började äta enorma mängder godis och chips istället för att fylla på med energi. Detta ledde till att min kropp förändrades totalt. Jag gick upp väldigt snabbt i vikt. På bara ett halvår hade jag gått upp 8kg och i princip allting lade sig på mina lår och min rumpa vilket ledde till att nästan inga byxor som jag tidigare haft passade längre. I det här skedet var jag inte alls bekväm i min egen kropp. Missförstå mig inte nu. Jag var med mina 70kg inte tjock på något vis och jag menar inte att det skulle vara något fel med att väga lite mer eller ha en stor rumpa eller liknande. Utan det var min egen känsla i min egen kropp. Jag var inte van vid att ha en stor rumpa eller att få valkar vid byxlinningen och bh-kanten och det var inte kul att plötsligt knappt ha några kläder som passade. Dessutom har jag ju alltid tränat och haft en stark kropp men plötsligt vägde jag mer än vanligt (alltså mer massa att flytta runt) men hade tappat all muskelstyrka och all kondition så att göra alla möjliga vardagliga och icke vardagliga saker blev plötsligt jobbigare. Och det var nog där egentligen som den allra jobbigaste känslan låg. Jag vill inte, redan vid 25 års ålder, känna att jag inte orkar springa runt och stojja med barnen på jobbet eller klättra i en klätterställning eller bära flyttkartonger utan att bli helt slut efter bara några minuter.

Kort efter den snabba viktuppgången blev jag ju även gravid och varenda människa förstår ju att kroppen förändras när man blir gravid. Magen växer ju uppenbarligen. Men även höfter och rumpa blir bredare för att bära upp den tunga magen och för att förbereda för bebisen att bli född. Genom graviditeten gick jag upp ytterligare 15 kg. Jag vägde nu alltså 85kg. Från att hela mitt vuxna liv ha vägt 62. Nåväl efter födseln så trillade ju gravidkilona bort direkt när man blev av med bebis, moderkaka, extra blod, extra vätska osv och två månader efter förlossningen var jag tillbaka på 70kg utan att ha lyft ett finger vilket gav mig motivation till att komma igång med träningen igen. Nu ville jag tillbaka till den kropp som jag var van vid innan stressen och den påföljande viktuppgången. Men så kom corona-pandemin och man avråddes från att träna på gym, simhallar stängdes och gruppsporter ställdes in. Kvar fanns i princip bara alternativet att köra träning utan vikter hemma och att gå ut och springa och då försvann motivationen helt igen. Jag har nämligen aldrig gillat att varken köra hemmaträning eller att springa. Jag tycker träning är roligt när man får lassa på massa tunga vikter och verkligen utmana sig själv eller när man tillsammans med andra, i en sport eller på ett gruppträningspass peppar varandra att höja pulsen ytterligare ett steg. Trots bristen på motivation så har jag ny lyckats gå ner 6kg och ligger just nu på 64kg. Allt är nog Dantes förtjänst. Genom att jag ammar jobbar min kropp dygnet runt extra för att producera mjölk. En energikrävande process. Till på köpet har jag en son som både har ett stort behov av närhet och därför vill vara mycket i famnen så jag bär mycket på honom och när han inte är i famnen så springer han runt massor så jag blir tvungen att röra mycket på mig genom att jaga honom, leka med honom och så vidare.

Så här står jag nu, efter en kraftig viktuppgång, en graviditet och förlossning, en ganska kraftig viktnergång igen men permanent förändrad kroppsform. Så av alla de kläder jag hade innan är det inte mycket som passar på min kropp längre. Vid flytten till huset passade jag därför på att rensa ur min garderob fullständigt och skänka mina gamla kläder till bättre behövande. Kvar har jag helt seriöst typ 3 shorts, 4 byxor och 5 t-shirts. Ja ni fattar grejen. Hittills har jag i princip levt i samma svarta tights hela vintern och våren men nu börjar sommarvärmen trilla in och jag är i ett enormt behov av nya kläder. Speciellt sommarkläder om jag inte ska smälta bort i svarta långbyxor, men även kläder för andra årstider. Jag kan ju inte använda samma 3 par shorts varenda en dag i 3-4 månader eller samma 4 par byxor varenda dag hela året om. Lite variation måste jag ha, annars börjar nog snart folk rynka på näsan åt den där tjejen som aldrig byter kläder haha. Jag lyckades faktiskt hitta lite sommarkläder. Ett par nya jeans, en tunn blus och två klänningar blev det. Det ska bli så otroligt skönt att få ta på sig något nytt! 

Väl hemma blev det en sen lunch och sedan lade jag mig på soffan en stund medan Dante sov sin lunchvila. Efter vilan drog jag på mig trädgårdshandskarna och så gick Dante och jag ut och började rensa i vårt blivande morotsland. Just nu är det ett gammalt land som tidigare husägare nog inte brytt sig om alls för landet innehåller några vildvuxna jättevallmo som verkar ha blivit angripna av någon parasit eller växtsjukdom och som sedan omringats av enorma mängder kirskål. Min tanke är att jag ska se om jag kan rädda jättevallmon från det som angripit den och i sådant fall även flytta den till en annan plats i trädgården. Kirskålen som är en invasiv art och sprider sig fruktansvärt mycket ska rensas bort och istället hoppas vi kunna plantera morötter där. Vi får väl se om jag lyckas. Jag uppdaterar er i nästa avsnitt av "Dantes vildvuxna trädgård".