Det här med föräldra"ledighet".
Vi vet ju dock inte alls vad som växer i vår vildvuxna trädgård än eftersom det är vår första vår och sommar här så just nu går vi mest runt och tittar vad som kommer upp och blommar överallt. Än så länge har vi lyckats identifierat gräslök, rabarber, röda vinbär, smultron, jättevallmo, kirskål, förgätmigej, pärlhyacint, tulpan, nyponros, revsuga, syren, gullviva och johannesört. Ja och så maskros också då haha. Vi verkar ha mycket fint och mycket ätbart men också otroliga mängder ogräs och invasiva arter att kämpa emot. Vi kommer ju alltid ha något att göra i alla fall.
Igår kväll var Dante inte alls sugen på att lägga sig och sova. Efter över 1,5 timmes nattning somnade han till slut och jag lade mig gråtfärdig i soffan för att jag var så slut både fysiskt och mentalt. Jag måste säga att det är så mycket lättare att jobba än att vara föräldraledig. Arbetar man så gör man det under en tidsbegränsad period. Man arbetar i snitt 5 dagar i veckan, 8 timmar per dag. Som föräldraledig jobbar man 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. Man har ingen rast och man kan inte ens gå på toa ifred som man gör på jobbet. Man har heller inte någon kollega som kan hjälpa en eller avlasta en utan allt jobb och ansvar ligger på en själv. Som föräldraledig får jag inte sova en enda hel natt men jag ska ändå kliva upp tidigt varje morgon. Aldrig en ledig sovmorgon. Jag är kock som lagar frukost, lunch, middag och mellanmål. Jag är städerska som ska plocka undan efter varje måltid och efter varje gång Dante slitit ut allting ur alla kökslådor och ur byrån i hallen, diska, torka rent och tvätta efter honom. Jag är lekledare som ska busa och leka och ge honom roliga minnen. Jag är lärare som ska utmana honom så han utvecklas fysiskt/motoriskt, socialt och mentalt. Jag ska lära honom språk, hur saker fungerar, vad man får och inte får göra och så vidare. Jag ska uppfostra och samtidigt skapa intresse för världens alla ting. Jag är sjuksköterska som smörjer torra armar och plåstrar om skrapade knän. Jag är detektiv som ska lösa mysteriet varför han är ledsen och gnällig. Jag är mamma som ska trösta och ge kärlek. Ja det är fullt upp. Ingen har så många olika arbetsuppgifter som en föräldraledig. Utöver det måste man ju ta hand om hushållet också. Hjälpa till med kostnader, städa och underhålla så hus och trädgård inte förfaller, planera matinköp och sköta husdjur och växter. Ja och så ska jag hinna ge lite kärlek till min älskade fästman också. Så när kvällen kommer efter en hel natt och dag utan vila och med tusen olika uppgifter och ansvarsområden så längtar man bara efter att krypa ner i soffan, äta snacks och mysa med Jesper och inte göra någonting. Bara få lite egentid. När Dante då vägrar somna och nattningen blir en timmar lång kamp då tar tålamodet och orken slut fullständigt. Den där egentiden och kvällsmyset som man längtat efter försvinner när nattningen drar ut på tiden och kvällen blir sen. Då nattningen tar lång tid och kvällstimmarna springer förbi så blir jag, istället för att få både och, tvungen att välja mellan att stanna uppe sent för att hinna få egentid som vuxen eller gå och passa på att sova så jag i alla fall får sova någon timme innan han vaknar igen och nattens alla omnattningar börjar.
Så på grund utav att jag idag var riktigt trött och sliten efter över ett år som föräldraledig, en rent ut sagt förjävlig och långdragen nattning igår och dessutom en ovanligt dålig nattsömn då Dante vaknade oftare än han brukar så har Dante och jag gjort absolut ingenting idag. Dessutom har det fullkomligen ÖSREGNAT ute så vi har bara suttit i soffan och tittar på Bamses sång och dansshow, läst böcker, badat och latat oss. Inga utflykter, inget trädgårdsarbete och ingen utelek idag. Ibland behövs sånna dagar också så man orkar med bättre nästa dag istället.
Nu hoppas jag dock att ingen tror att jag inte tycker om att vara föräldraledig. Det må vara tufft, kämpigt och jobbigt ibland men det är också helt underbart! Jag älskar att vara föräldraledig, skulle kunna vara hemmafru på heltid och saknar inte alls att jobba. Hade det inte varit för att jag tror att Dante kommer älska förskolan så hade jag velat vara hemma längre med honom! Jag är nämligen inte alls sugen på att lämna bort min älskade lilla plutt till en verksamhet där jag vet att det kan vara totalt kaos i perioder för att jag själv måste gå och ta hand om andras barn istället för mitt eget. Jag tycker om mitt jobb också (mitt drömjobb då jag brinner för barn. Annars hade jag inte utbildat mig till det) men jag tycker absolut inte jobbet är värt att förlora tid med min familj. Speciellt inte när det är så urusla arbetsförhållanden och pissdålig lön.





❤
SvaraRadera