Mera helg och förskoleplats

Jag började ju berätta om helgen i mitt förra inlägg men jag stannade efter frieriet på lördag kvällen. Jag kände lite att det är (tillsammans med att få barn) det största som hänt mig så det övriga "vanliga" fick vänta. Jag är fortfarande helt nykär och pirrig i magen sen han gick ner på knä. Men jag måste ändå få visa och berätta om söndagen för Dante utvecklades så mycket den dagen tycker jag. 

Först och främst så var söndagen sista dagen vi var på Åland innan vi åkte tillbaka hem till Sverige. Så vi började med storfrukost, följt av fika hos min mormor och morfar. Det var så skönt att få se mormor hemma igen efter att hon varit på sjukhus och rehab i flera månader. 

Sedan åkte vi till Dinos och åt middag tillsammans med mamma, pappa, syrran, hennes pojkvän, moster, Tommy och Catrin innan vi skulle åka till båten. Dante har ju varit med på restaurang tidigare men då har han varit så liten så han har antingen ammats, matats med burkmat eller bara fått smaka lite småbitar från min och Jespers mat. Denna gång var första gången vi beställde in en helt egen portion mat från barnmenyn till Dante. Han satt så fint och åt plättar med sylt och grädde. Tröjan åkte av för att han inte skulle få grädde över hela tröjan men annars kladdade han faktiskt inte lika mycket som han brukar göra hemma. 

Efter att vi vinkat hejdå till alla nära och kära åkte vi till båten där Dante lekte i lekrummet i princip hela resan. Först satt han och lekte med en mindre bebis.  Han var så fin emot henne, gav henne leksaker och klappade henne försiktigt på huvudet när hon trillade. Sedan körde han race i borgen där de brukar ha bollhav men på grund utav pandemin nu plockat bort bollarna och bara har själva borgen som en lekplats. Han klättrade upp för trappan, kröp genom borgens gång och åkte rutschkana ner. Sedan började han om igen. Och om och om och om igen. Han körde nog MINST 15 varv. Helt själv. Det enda jag behövde göra var att hålla lite i hans hand när han åkte rutschkanan eftersom den gick rätt fort så han inte skulle tippa bakåt och slå i huvudet. Men trappan och borggången klarade han helt själv. Och vad roligt han tyckte det var! Han börjar verkligen bli stor kille nu. Han hittade även en bil som blinkade och som man kunde styra som han tyckte var rolig. 

På tal om stor kille så fick vi i tisdags besked om att vi fått förskoleplats till hösten. Så om allt går som det ska så börjar Dante på förskolan Solstenen i mitten på augusti. Jag tycker det känns lite jobbigt att behöva lämna ifrån mig min lilla älskling i flera timmar för att jag måste gå och jobba och jag skulle helst vara hemma resten av livet med honom. Men samtidigt vet jag att Dante som är så utåtriktat och social troligtvis kommer älska förskolan. Vi har ju blivit berövade på att träffa andra barn genom exempelvis babysim, öppna förskolan, badhus, bibliotek osv den här föräldraledigheten då allt stängt pga pandemin men de få gånger han har träffat andra barn har han blivit överlycklig och vill fram och leka MED dem oavsett om de är några månader gamla bebisar eller flera år äldre än honom. Så han kommer nog stortrivas på förskola där han är omgiven av barn. Och så kommer det bli kul att se all den snabba utveckling som det är vanligt att barn gör när de får vara med andra barn.