Gått och förlovat oss

Jag har nyss varit med om den bästa helgen i mitt liv. I fredags åkte Dante, Jesper och jag hem till Åland till min kära familj och släkt. Jag hade inte något speciellt planerat utan hade bara tänkt få en helg tillsammans med mina saknade släktingar. Få träffas och umgås igen. Vad jag inte visste om när vi for, var att Jesper planerade att överraska mig något enormt. 

Vi åkte efter Jesper jobb och kom fram sent på fredag kväll men hann ändå med lite snacks och snack med familj och släkt som hade samlats hos min syster och väntat in oss trots den sena ankomsten. Lördagen började sedan med storfrukost och melodikryss följt av lite sällskapsspel hemma hos min syster. På eftermiddagen åkte vi ut till Sund för att äta middag hos mina föräldrar. 

 

Det var då det hände. Efter middagen satt vi alla (Jag, Jesper, Dante, min mamma, min pappa, min farmor, min farfar, min kusin Catrin, min syster och hennes pojkvän Patrik) i vardagsrummet och pratade om ditt och datt. Plötsligt vinkade Jesper att jag skulle komma till honom. Jag gick fram, tänkte att han skulle visa något eller undrade om något. Då tog han mina båda händer, log lite och sa: "Jag har en fråga till dig". Sedan gick han ner på ett knä och tog fram en liten ask och frågade: "Vill du gifta dig med mig?". Jag blev så både chockad och glad att jag inte visste vad jag skulle göra riktigt. Tårarna var inte långt bort och det var knappt så jag fick fram mitt "Ja" även om det är det enda jag velat säga sen jag blev kär i honom och förstod att han var den stora kärleken i mitt liv. 

Jag hade verkligen inte minsta aning om att han skulle fria. Vi har pratat om det men jag har inte märkt att Jesper planerat någonting alls och jag trodde det var långt bort ännu innan det skulle hända. Tänk så överraskad man kan bli. Så ja, nu är vi förlovade då! Efter lite mer än 5 år som pojkvän och flickvän är han nu min fästman. Ingenting har ju 'egentligen' förändrats i vår relation så än, mer än att vi nu mer har varsin ring som bevis på att vi någon dag kommer gifta oss. Men jag känner mig ändå typ nykär. Jag har ju alltid älskat Jesper men när man blir uppvaktad sådär med något lite extra speciellt, (speciellt när jag är lite svag för traditioner, festligheter och romantik), så kittlar det lite extra i magen. Åh jag är bara så lycklig just nu! 

 

Så ja det var ju helgens stora händelse. Eller ja, årets stora händelse. Förra året fick vi barn och köpte hus. I år förlovade vi oss. Det är nog sant som de äldre säger, livet blir bara bättre och bättre med åren.