Utan dig

 

Vill du släppa på trycket och gråta ut lite men behöver något som triggar tårkanalerna? Eller vill du lära dig hur man bemöter en förälder som förlorat ett barn allt för tidigt? Eller kanske både och? 

Då har jag lösningen här! Jag har nämligen snubblat över en podd som jag älskar och hatar på samma gång. Den heter ”Utan dig” och leds av två mammor som förlorat var sitt barn och som berättar historien om hur det gick till samt talar om hur det är att gå vidare i livet när ens barn dött och hur de önskar samhället bemötte dem i den frågan. De gästas även av andra mammor som förlorat sitt barn och som berättar sina historier. Det är en tung och djup podd och jag gråter flera gånger under avsnitten men den är samtidigt så fin och så viktig. Dels blir jag så intresserad av deras livsöden. Jag känner kärleken till deras barn, skuldkänslorna när barnet blir sjuk och lider, sorgen när det går bort och ilskan för att livet är så orättvist. Små oskyldiga barn som inte gjort en fluga förnär. Och jag blir så imponerad av föräldrarna hur de klarar av att ens leva efter att ha förlorat det finaste och viktigaste man har. 

Jag kan verkligen tipsa om att lyssna på ”Utan dig” om man vill gråta lite. Dels tror jag att det är bra att lyssna till dessa mammors reflektioner och tankar kring att få frågor om deras änglabarn då många (jag är en av dem) nog kan ha svårt att veta hur man ska bete sig gentemot någon som förlorat ett barn. Ska man prata om det? Inte prata om det? Just sånt diskuterar de i podden. Vad de önskar att andra gjorde, eller inte gjorde efter deras tragedi. Dessutom är det alltid bra att rensa sitt eget system lite och bara storgråta. Det släpper på mycket tryck i kroppen och samtidigt så får man liksom en liten insikt i hur skört livet är och hur viktigt det är att ta tillvara på tiden tillsammans med nära och kära, och kanske speciellt sina barn.