Härlig helg

Som ni såg i det förra inlägget så är vi nu färdiga med att plocka upp flyttpackningen och städa. Vi har därför under helgen bara kunna luta oss tillbaka och njuta av huset och ledigheten och det har verkligen varit en riktigt härlig helg. 

På tisdag fyller jag år men på grund utav pandemin så blir det inget födelsedagsfirande. Så tråkigt. Men även om jag valde att inte ha varken kaffekalas eller fest så måste man ju fira lite lite grann. Så för att skala ner det och träffa så få människor som möjligt så valde jag att bara bjuda över mina två närmsta vänner här i Norrköping, Sofie och Bosse på lite inflyttnings- och födelsedagsfika igår (lördags). 

Så det blev en rundtur i huset eftersom de inte varit här förut följt av lek med smågrabbarna då Sofie hade med sin lilla Melker som är i princip lika gammal som Dante, massa tjejsnack och en plockbricka. Vi mumsade på vindruvor, physalis, blåbär, vattenmelon, hallon, clementin, brieost, parmaskinka, tryffelsalami, paprikastavar, gurkstavar, vitlöksdipp och tomat- och kikärtsröra. Jag fick fina födelsedagspresenter/inflyttningspresenter också. Ett set med knivar och en skärbräda i trä. Tack tjejer! 

Idag (söndag) gjorde familjen Hagström-Säberg en liten skogsutflykt. Numera bor vi ju bara ett stenkast ifrån skogen så vi packade en ryggsäck med lite picknick och så satte vi Dante i hans lilla pulka och traskade ut i skogen på en pulkapromenad. Det är så härligt att ha skog och natur så nära nu. Det är något jag verkligen saknat de här 5 åren jag bott i lägenhet inne i stan. Den friska luften, doften av granbarr, snön som faktiskt ligger kvar på marken och inte saltas, trampas och körs bort direkt. Så mysigt! 

Helgen avslutades med ribs till middag följt av varm choklad och mys i soffan framför Farmen. I morgon börjar en ny vecka och Jesper börjar på sitt nya jobb. Det innebär att jag och Dante blir ensamma hemma om dagarna igen. Det blir första gången på flera månader. Vi får väl se hur det går när jag blir ensam med världens sötaste vilddjur igen efter att man vant sig vid att ha ett par extra händer och ögon hemma.