11 månader



 Igår blev lillprinsen 11 månader. Helt galet att han bara har en månad kvar till hans första födelsedag. Tiden har gått så otroligt fort. Det är ingen kontroll på BVC vid 11 månader utan senaste kontrollen var vid 10 månader och nästa är vid 1 år. Men mycket har hänt sen 10 månaderskontrollen. Dante har nu 7(!) tänder på plats och tand nummer 8 är på gång. Man ser kanten på den sticka fram genom tandköttet. Han kan numera stå hur länge som helst utan stöd och utan några som helst problem och han har tagit sina första steg utan att hålla sig i något. Han tror dock fortfarande inte på sin egen förmåga att gå så enda gångerna han tar några steg utan exempelvis gåvagn är när han glömmer bort att han inte håller i något för att han är för distraherad av något annat. Men tre gånger har han släppt möblerna och tagit ett eller två steg. 

Han säger också tydligt ”Mamma” när han vill mig någonting och kryper runt och riktigt tydligt letar efter både mig och Doris om han inte ser oss. Exempelvis så kröp han en dag fram och tillbaka flera gånger mellan köket och groventren och letade efter mig när jag var inne i badrummet (som ligger mitt emellan köket och groventren) med dörren stängd. (Jesper var hemma och hade koll på honom såklart. Jag lämnade inte honom obevakad). Ropar jag på honom så följer han min röst och kommer in i det rum jag är. Han förstår vad ord som ”katt”, ”pappa” och ”lampa” betyder för frågar jag ”var är pappa” så tittar han alltid på Jesper och frågar jag ”var är lampan” pekar han upp i taket på lampan. Likaså vet han vad ”nej” betyder. Försöker han peta på blommorna i fönstret eller gå och plocka upp toaborsten och jag säger nej så stannar han alltid upp i sitt försök. Sen försöker han naturligtvis flera gånger men varje gång jag säger nej så hejdar han sig. Han kan göra High five och han har sakta mak börjat lära sig att äta med bestick och dricka ur öppen mugg. Han föredrar att äta med händerna då han får upp mer på det viset men han har ändå börjat förstå att han ska ta mat på gaffeln och föra den till munnen. Det är en kladdig process men så kul att se hans framsteg till att bli en självständig ätare. 

Kommentarer