Reklamation tack

 Idag skulle Dante och jag ha gått på en promenad med en kompis men det blev tyvärr inställt. Man känner sig verkligen ensam ibland nu när det är såhär. Innan man gick på föräldraledigt så sa alla, både familj och arbetskollegor åt mig att: "Hitta mammakompisar att umgås med, man behöver det för att orka med. Det blir väldigt ensamt annars och då blir allt slit som det är med en bebis lätt övermäktigt om man inte får träffa andra människor i sin egen ålder". Och så sitter man här, med en 9 månaders grabb i en pandemi som hållit på lika länge där restriktionerna säger i princip "träffa ingen om du inte måste". Fy fan alltså, det känns verkligen i både kropp och knopp på ett negativt sätt att man blir begränsad. Både den fysiska och den psykiska hälsan får sig en törn på grund utav denna skit. Kan man få reklamera sin föräldraledighet? Jag har inte alls fått göra allt det man brukar kunna göra tillsammans med sitt barn under föräldraledigheten. Fy fan, jag vill INTE gå tillbaka på jobb om några månader och känna som jag gör nu, att jag inte alls fått ha så rolig och göra allt som jag hade sett så fram emot. Självklart har jag ju njutit av tiden med Dante och haft kul ihop med honom. Och jag älskar att jag fått spendera alla dagar med honom men jag är så besviken på att man blivit snuvad på alla möjligheter som man normalt har under sin föräldraledighet. Alla möjligheter att upptäcka nya saker, träffa nya mammavänner, göra olika bebisaktiviteter och så vidare. Nej fy fan jag reklamerar och är hemma ett år till... 

 

I alla fall... Fast det inte blev något promenadsällskap så klädde Dante och jag på oss och gick ut i det regngråa vädret. Vi gungade lite, tittade på pinnar och tränade på att gå med skor. När vi kom in efter lite bus ute, öppnade vi dagens luckor i våra julkalendrar. Jag fick ett te med smak av kanel, garcinia och acai samt balsam med samma doft som schampot jag fick för några dagar sedan. Dante fick två nya pepparkaksformer. En snögubbe och en kanin. Kul med lite nya former! Jag har tänkt att Dante och jag ska baka pepparkakor igen någon dag framöver. Det är kul det här med julkalendrar. Man blir nog aldrig för stor för dem. Det är ju i alla fall något som piggar upp en lite såhär i mörkret. Att få så fina saker i våra julkalendrar. Tack Jesper och tack Ålandstomtarna!

 

Ikväll gjorde jag ett försök att ta lite bilder att göra julkort av. Inte det lättaste med en värdelös gammal mobilkamera i detta eviga mörker men Dantes första försök till julkort är i alla fall förevigat. Om än lite suddigt och så men det blev i alla fall en bild eller två. Dante är ju alltid söt men jag behöver verkligen en ny mobil för mina bilder blir alltid suddiga och mörka vad jag än försöker göra. Är lite sugen på en iphone 12. Vill både ha en lite större mobil är jag har just nu, en mobil som inte är för gammal för att kunna göra de nya systemuppdateringarna som kommit och kommer fortsätta komma (vilket min nuvarande är för gammal för redan) och allra främst en bra kamera. Men känner tyvärr att jag inte riktigt har råd med det just nu... Aja en kan ju drömma lite i alla fall. Här är i alla fall några av bilderna från min och Dantes lilla fotografering idag. Han är ju inte direkt lätt att fota heller då den lilla filuren har spring i benen och gärna kryper ur bild på två millisekunder.