Dammsuga är helvetets syssla

 I fredags gjorde vi ingenting. Vi var bara hemma.

I lördags gjorde vi ingenting. Var bara hemma och glodde i väggen.

I söndags gjorde vi ingenting. Var hemma och ja... Var hemma.

I måndags gjorde vi... ja just det ja, ingenting.

Kan ni gissa om det kröp i kroppen på mig? Jag klättrade bokstavligt talat på väggarna.

I tisdags och torsdags däremot fick jag äntligen komma iväg lite då det var dags för mammaträning. Nu kommer säkert några tycka både det ena och det andra om detta med tanke på rådande pandemi men jag kan med ganska god grund säga att det är bland de corona-säkraste jag varit med om. Lillemor som håller i träningen har nämligen ordnat massor så det ska vara så säkert som möjligt för alla involverade och minimera risken för smittspridning. All annan träning som sker på Norrköpings träningscenter är flyttad så ingen, varken gruppass eller privatpersoner får träna på gymmet under de tidpunkter som mammaträningsgruppen är där. Detta innebär alltså att det bara är vi mammor som är i lokalen. Norrköpings träningscenter har även ordnat olika in och utgångar beroende på vilken mammagrupp man hör till så man inte möter andra personer  än de man tränar med i dörren. Lillemor planerar passen så att ingen utrustning delas utan alla får sin egen uppsättning redskap. All utrustning spritas och lokalerna städas innan och efter varje pass. I normala fall är vi dessutom bara 8 personer på tisdagar och 6 på torsdagar så det är ju inte trångt om man säger som så men nu är vi bara två utöver Lillemor som är vår tränare. Riktigt lyxigt är det, då vi får Lillemors fulla uppmärksamhet och stora ytor att sprida ut oss på. Och sen skulle jag vilja tillägga att just föräldralediga mammor nog är bland de grupper som sprider smittan minst av alla. Dels är vi inte på jobb och träffar kollegor, kunder/brukare och andra människor man möter i sitt jobb utan vi är mestadels hemma och dels är majoriteten av alla småbarnsmammor väldigt nojiga och noga med att beskydda sina små bebisar från alla möjliga olika smittor under det första året innan de börjar förskolan och det blir omöjligt att skydda sig från diverse virus och skräp. Jag tror risken att bli smittad är betydligt större bland de som åker buss, går i butiker, arbetar bland människor och går i skolan. Där är det så många olika grupper av människor som möts. Grupper med olika åsikter och värderingar. Det är svårt att hålla avstånd, i vissa fall omöjligt och det är ett ständigt flöde in och ut av människor från alla möjliga håll och kanter.

 

Men tillbaka till själva träningen. Herrejösses vad välbehövligt det var med lite träning för mig. Både fysiskt att få röra ordentligt på kroppen och få kontakt med musklerna igen och psykiskt att få fokusera på mig själv och få ladda ur både kropp och knopp. Som mamma kan det vara stunder som man känner sig otillräcklig, trött eller irriterad men som man inte kan eller vill ta ut över varken barn eller sambo. Då är det så viktigt att få ett annat sätt att få utlopp för alla känslor som bygger upp i kroppen. Både genom att ta ut sig ordentligt och omvandla irritation och sorg till styrka och dels att få ett endorfinpåslag som man får av träning och som ger en känsla av välmående för att fylla på med positiva känslor. Det är riktigt rolig träning vi gör också. Inte de där vanliga uttjatade situpsen och armhävningarna som är i varenda träningspass man kan hitta på nätet eller i träningsappar som många promotar nu under pandemin men som jag spyr på för att de är så tråkiga. 

Idag är det lördag och vi har återigen inte gjort någonting varken igår eller idag och jag känner hur det börjar krypa i kroppen igen. Jag har "tvingat" Jesper att spela sällskapsspel med mig varje dag nu för att ha någonting att göra. Vi har dock inte så många spel som man kan vara två i. De flesta kräver (eller är betydligt roligare) att man är fler än två. Vi har inte så många sällskapsspel över huvud taget faktiskt. Ping till er som undrar vad vi önskar oss i julklapp/födelsedagspresenter. Spel bland annat. Och en robotdammsugare. Herregud vad jag önskar mig en robotdammsugare... Dels har vi ju som ni vet en katt. En innekatt. Det innebär att hon har en kattsandlåda som hon kissar och bajsar i eftersom hon inte kan gå ut. Men katt + kattsandlåda = kattens tassar släpar med sig kattsand ut över hela badrumsgolvet. Och dels har vi en liten grabb som håller på och lär sig äta.  Och bebis + mat = smulor och kladd på hela golvet efter varje måltid. Och aldrig i hela mitt liv att jag drar fram dammsugaren tre gånger om dagen. ALDRIG. Jag hatar att dammsuga. Det är typ den jobbigaste och tråkigaste hushållssyssla som finns. Jag hänger gladeligen tvätt och torkar damm men dammsuga... nejtack. Det är ungefär lika kul som att stå i kö. Och för de som känner mig så är jag lika tålmodig i en kö som en treåring. Fast jag är bättre på att dölja min otålighet än en treåring. Hoppas jag i alla fall. Nej köer och dammsugning hade jag gärna klara mig utan i livet.