9 månader

I torsdags, den 26 november, blev Dante 9 månader. Hur galet är inte det? Han har nu levt nästan lika länge utanför magen som inne i magen. Inte riktigt lika länge än då en graviditet faktiskt är lite längre än 9 månader (trots att man i folkmun säger att en graviditet är 9 månader) och han dessutom låg kvar och gottade sig 8 dagar över tiden. Den 10 december är dagen då han har levt exakt lika länge utanför magen som i magen. Men ja 9 månader här ute med oss. Helt galet är det. Det känns som att jag säger det varje gång men jag blir typ chockad över hur stor han blivit. Jag kan fortfarande se den lilla nyfödda bebisen framför mig och här är han nu, knappt så han kan kallas för en bebis längre. Han kryper obehindrat och ställer sig upp mot precis allt. Han går och står med stöd, han till och med står några sekunder utan stöd. Han klappar händerna, gör high five, bläddrar själv i böcker och tar initiativ till att kramas. Han är supersocial och går runt hela dagarna och babblar på sitt låtsasspråk, skrattar och flirtar med oss. Han har fått fyra tänder, äter tre fulla mål mat om dagen plus mellanmål/snacks och har ett jättebra pincett grepp och kan därmed äta själv utan problem. Dessutom förstår han vad han får och inte får göra och lyssnar (för det mesta) när vi säger "nej".

Trots att jag såklart saknar hur sinnessjukt liten och söt han var och hur lugn och mysig första bebistiden var så är det så mycket roligare nu (och han blir ju bara sötare och sötare). Nu söker han verkligen kontakt och kommer fram för att busa eller gosa. Man överöses med bebispussar, kramar, skratt och glittrande rackartygsblickar varje dag. Han är en riktigt duktig lekare för sin ålder också och det är så roligt att vara med och se när han utforskar och lär sig nya saker. Exempelvis så satt han idag och lekte med verktygslådan som han fick i doppresent av Jespers mormor och morfar. I den finns bland annat träspikar och en trähammare. Jesper satte en av spikarna i ett hål i själva verktygslådan och slog på den med hammaren. När Dante sedan fick hammaren slog han direkt på spiken precis som Jesper hade gjort. Det är helt galet hur fort han lär sig saker. Ett annat exempel är en bok vi fått av min farmor och farfar. Den heter "Så låter traktorn" och har en knapp som man trycker på så låter traktorn. Varje gång man bläddrar till en ny sidan i boken så trycker han på knappen och "startar traktorn".

Älskade lilla loppa, varje dag med dig är fantastisk!