Jag går sönder

Usch och fy och blä. I lördags vaknade jag med både låsningar i ryggen och nackspärr. Hade så ont så jag satt i sängen och grät och masserade min vänstra axel i en timme innan jag klarade av att ens lyfta upp Dante som kröp runt i sängen och gnällde och tyckte mamma tog alldeles för lång tid på sig att kliva upp. 

Efter två värktabletter, värmekudden på axeln och en ordentlig massage av Jesper tog jag mig igenom dagen men varenda rörelse med huvudet eller axlarna gjorde fortsatt ont. Tur att det var helg så Jesper var hemma, det hade varit jobbigt att vara ensam hela dagen med en liten Röjar-Ralf på gissningsvis 10 kg. 

Idag har det varit lite bättre men jag har fortfarande väldigt ont, speciellt i vissa rörelser så är tårarna inte långt borta. Jag har också begränsad rörlighet i nacken. Jag kan inte bara vrida på huvudet om jag vill titta åt vänster utan jag måste vrida hela kroppen. Därför tog jag idag tag i det jag tänkt på länge och bokade in en 90 minuters massage på Stjärnkliniken. Tiden är dock först på torsdag men ni anar inte hur mycket jag längtar. Det kommer bli så sinnessjukt skönt och min kropp behöver verkligen det. 

Här ser ni i alla fall dagens busfrö som varit på betydligt bättre humör än sin stackars mamma som haft ont.