Behöver bara få klaga lite

Jag är så trött... Den här veckan började så bra. Jag och Dante var en sväng till biblioteket med Sofie och Melker. Det är alltid uppskattat av både mig och Dante att få komma iväg hemifrån en sväng, titta i böcker och vara lite sociala. 

 

I tisdags var vi sedan på babysimmet som vi är på varje tisdag. Det är alltid lika kul då både Dante och jag älskar att bada. Det är veckans höjdpunkt om ni frågar mig och jag tror Dante håller med. 

Men sen vände det. För bara någon vecka sen valde Finlands regering att lätta på restriktionerna kring resande mellan Sverige och Finland. Tidigare hade de varit begränsat på ett sådant sätt att min familj inte kunnat komma och hälsa på oss här i Norrköping. När de sedan lättade på restriktionerna så att det skulle bli möjligt för dem att komma och hälsa på så bokade de direkt in en resa hit. Men tror ni att turen ska hålla i sig? Nej efter bara någon vecka så ångrar sig Finlands bajsregering. Helt plötsligt tycker de att Sverige är livsfarligt och inför de gamla restriktionerna igen så min familj inte kan komma i alla fall. Jag som blev så glad när de äntligen skulle få komma och såg så fram emot att få träffa dem igen... Jag grät som ett litet barn när jag fick nyheten. Så jävla arg, ledsen och besviken på samma gång. Jag hade förstått det på ett annat sätt om det fortfarande hade sett ut i Sverige som det gjorde i våras men nu har det lugnat sig väldigt mycket och kurvan går neråt i jämförelse med Finlands som går uppåt. Ändå beter de sig som att det är Sverige som är orsaken till att kurvan går uppåt i Finland. Jag blir fortfarande så sjukt arg och ledsen så jag vill gråta så fort jag tänker på det. Jag vill ju att min familj ska komma hit. De har inte varit hemma hos oss en enda gång sen Dante föddes för snart 7 månader sen och det gör ont i mig på så många plan. Jag orkar inte ens gå in på alla olika saker som de missar som jag blir så ledsen över. Ursäkta språket men jävla skitpandemi och jävla skitregering. Börjar nästan kännas som att Finlands regering agerar mer utifrån ett "anti-Sverige perspektiv" snarare än ett "smittspridningsperspektiv". Jag är så jävla trött på det här och jag vill bara va med min familj nu... Alltså den familj jag växte upp med, min nya alldeles egna familj har jag ju som tur är alltid med mig. 

 

Till på köpet så har vi haft visning både i tisdags eftermiddag och ska ha igen idag vilket innebär att vi har blivit tvungna att inte leva över huvud taget... Hela lägenheten är ju storstädad så till den grad att diskbänken ska glänsa och golvet ska gå att slicka på typ. Så jag och Dante är helt (ursäkta språket igen) jävla låsta. Jag kan inte laga frukost eller lunch för då blir det disk och kladd och vattenfläckar i diskhon utan jag har sedan i måndags inte ätit frukost och bara ätit hämtmat eller färdigrätter till lunch och middag. Dante har inte fått äta alls utan bara fått amma vilket är sjukt idiotisk då han nu är van att äta två mål om dagen utöver amningen, Dantes alla leksaker är upplockade på vinden, han får inte bada, jag får inte duscha och Doris blir instängd i en bur... Det är verkligen inte ett hållbart sätt att leva på... Jag är så sjukt stressad över att allt ska hållas så sinnessjukt kliniskt rent så att man knappt kan röra sig i sitt eget hem, uttråkad över att vi inte kan göra ett skit och trött på att försöka roa en understimulerad bebis. "Ni kan väl gå ut och gå eller göra något utanför hemmet?" säger ni då. Ja det hade vi gjort om det inte hade varit alldeles grått av brandrök och luktar brandrök så att det sticker i ögonen och halsen så fort man bara öppnar dörren. Det började nämligen brinna i någon enorm flishög i hamnen för någon dag sen och idag hade vinden vänt så att all rök tagit sig till oss. Vi kan alltså inte gå ut om vi inte vill andas in en massa brandrök och det vill jag inte att Dante ska göra. Så vi är hellre fångar i vårt hem än går ut i den skiten. Det luktar verkligen vidrigt. Tänk er lukten av rökt fisk fast 3000 gånger kraftigare. 

Tack och lov är det sista visningen idag så efter det kan vi leva som vanligt igen. Ni anar inte hur mycket jag längtar efter att få leva som vanligt. Att få ta en dusch utan att behöva putsa hela duschkabinen direkt efteråt eller äta en hemlagad måltid tillsammans med Dante. Så när mäklaren gått ikväll då ska jag fira. Med vin. Alkoholfritt nog, men ändå! Jävlar vad jag ska njuta!