Food is fun

 

"Food before one is just för fun" har jag läst i ett amningsforum. Och fun är just vad det är. Vi har ju, som jag skrivit i tidigare inlägg börjat introducera lite annan mat än bröstmjölk till Dante nu och oj så kul det är! Jag är ju en riktig matfantast och älskar mat i alla dess former typ. En mysig långfrukost med hela familjen till melodikrysset, en lyxig brunch med buffésorter så långt ögat kan nå, en god middag i gott sällskap, kvällssnackset till tv:n eller sällskapsspelen, fika, picknick. Ja exemplena är många och för mig är mat både gott att äta och spelar en viktig social roll. Därför hoppas jag på att kunna introducera Dante till en balanserad och hälsosam syn på mat och annat ätbart. Jag hoppas att han ska kunna njuta av allt det goda i livet på en lagom nivå. Och så hoppas jag såklart att han inte blir kinkig som sin far utan att han äter det mesta som sin mor. Det blir jobbigt att leva med två kinkblåsor haha. 

Än så länge, och ett bra tag framöver, så ammar jag till största delen. Just nu får han bara smaka små mängder för att möta så många olika smaker som möjligt. Forskning säger att ju fler smaker, texturer och konsistenser som barn får smaka innan två års ålder, desto mindre risk att de blir kräsna med maten i framtiden. Sen får vi ju se, barn har ju olika personligheter och får för sig olika idéer men vi jobbar på med att Dante ska få möta så mycket olika smaker och konsistenser som möjligt nu på sidan om amningen. Jag ser på det hela lite som att vi tar med Dante på en smakresa, eller att vi tar med honom ut på smakäventyr.

Vi låter dessutom Dante bekanta sig med och upptäcka maten på olika sätt för att han ska känna att det är bekant och roligt snarare än konstigt och skrämmande. Dels matar vi honom själva med sked när vi ger puréer och gröt och dels får han äta själv genom att vi ger honom plockmat som exempelvis majskrokar eller stavar av grönsaker eller smörgåsrån. Dessutom varierar vi mellan att jag matar honom mad nappflaskan och han får hålla och dricka själv när han smakar på välling eller vatten och så har han en så kallad smaknapp. Det är i princip som en vanlig napp fast större och sugdelen i gummi är full med hål samt den del som inte ska vara i munnen är större och formad mer som ett handtag så att Dante kan hålla den själv. Smaknappen fyller man med något ätbart. Allt som avger någon sorts vätska/saft/juice eller som smälter och mosas går att ha i. Detta för att Dante ska få "äta själv" och få pröva och känna smak men utan risk för att det fastnar bitar i halsen. 

Här är några av alla de saker Dante har fått smaka på hittills:

• Leverpastej
• Blåbär & bananpuré
• Bearnaise
• Fetaost
• Palsternacka, zucchini & sötpotatispuré
• Twister isglass
• Sötsur sås
• Jordnötssmör
• Jordgubbssaft
• Gurka 
• Ketchup
• Auberginröra med vitlök
  
• Mango & Apelsinsmoothie
• Vaniljglass
• Blåbär
• Vattenmelon
• Apelsin
• Smörgåsrån
• Morotspuré
• Majskrok
• Havrevälling
• Granatäpple
• Potatis & broccolipuré
• Nötkött
• Vispgrädde
• Jordgubb & bananklämmis
• Fläder & rabarbersylt
• Vatten
• Spagetti & köttfärssås-puré
• Persika

Hittills har helt klart gurka, auberginröra, blåbär, vattenmelon, majskrok, granatäpple, nötkött, persika, spagetti & köttfärssås och vatten varit solklara favoriter. När Dante får se sin smaknapp (där han får frukt och bär i) blir han alltid jätteglad och sträcker sig efter den och sen suger han frenetiskt på den tills det inte kommer ut mer och när han fått suga på köttbitar som jag håller i så får jag hålla emot hårt för att han inte ska sno dem av mig. Majskrokar slukar han och nappflaskan får jag nästan bända ur händerna på honom för att få tillbaka när han får smaka lite vatten. 

Det finns olika åsikter om vilket som är det bästa sättet att introducera mat till små barn. Vissa menar att man ska ge bara gröt och puréer eftersom barn lätt sätter i halsen så detta är det säkraste sättet. Andra menar att man ska köra enligt BLW-metoden. Alltså baby led weaning, eller översatt, barnstyrd matintroduktion, där man helt på barnets villkor serverar bara fast föda så barnet själv får plocka i sig det som det vill äta.  Jag gillar båda metoder eftersom båda har sina för och nackdelar så jag har faktiskt tänkt att jag ska köra en mixversion av de båda (ganska vanligt men det finns också många som kör enbart en av metoderna). När vi är hemma kanske det passar bra att Dante får sitta och plocka med sin egen mat, undersöka, kladda och försöka äta själv. Det är ju bara att sätta gullungen i duschen efteråt och disktrasan finns av en anledning. Men när vi är iväg kanske man inte vill kladda ner andras kök eller var man nu befinner sig och hellre matar själv med puré. Likaså kanske jag inte alltid har möjlighet att koka och skära upp grönsaker så då blir det en färdigköpt klämmis, en majskrok eller en flaska färdigblandad välling. Ja ni fattar grejen.

I alla fall, det är så kul att följa Dante på hans smakresa och vi kommer inte stressa alls utan först bara smaka och upptäcka och sen sakta mak öka mängden under lång tid, som jag nämnt förut.