Landet med tusende öar och skär

Äntligen! Efter att jag, på grund utav Covid-19, inte varit hem till min älskade paradisö sen jul fick vi äntligen åka. Gränserna är fortfarande stängda för folk från Sverige men eftersom jag är finsk medborgare har jag rätt att komma till mitt hemland och jag har också rätt att ta med min närmsta familj. Det vill säga Jesper och Dante. Så efter vad som kändes som en oändlig väntan, där vi iakttagit största försiktighet för att inte få med oss någon smitta, fick vi äntligen träffa familjen. Jag har nog aldrig längtat så mycket efter en resa som denna även om den spenderades i en form av " frivillig karantän" där vi bara var hemma hos familjen, umgicks utomhus, undvek onödiga kontakter osv.

Midsommar firades därmed på Åland i år. Dantes första midsommar. Den firandes hos mina föräldrar tillsammans med min syster och hennes pojkvän, min mormor och morfar, min farmor och farfar och min moster, mosters sambo och min kusin. Vi grillade lunch i solen, badade i mammas och pappas pool och ställde till med en brutalt stor buffé till middag. 

I övrigt så passade vi på att bara umgås med familjen och njuta av lugnet på landet då vi i princip satt i karantän tillsammans med familjen. Vi badade, spelade spel, åt god mat och ljuvlig Ålandspannkaka som mormor lagat och skålade för farfar som fyllde år. Jag gjorde också min debut med att vara ifrån Dante i en hel timme då min mamma var barnvakt medan vi var ner till stranden och tog ett dopp i havet.

Nu är vi tillbaka i Norrköping igen och drömmer om eget hus med egen trädgård så att vi kan sitta ute på altanen och äta middag eller smälla upp en pool och bada med Dante precis som vi gjorde på Åland.