Busungen

Alltså livet, det bara springer iväg. Det är sjukt vad tiden går fort. Jag hinner inte alltid med i svängarna känner jag. I alla fall, i torsdags var en sån där bra och mysig dag. Dante och jag mötte upp Elin, Sofie och Melker på en promenad runt strömmen som avslutades med glass på Halvars. Årets första kulglass för min del. Det var en ovanligt sen glasspremiär då jag älskar glass och gärna äter det året runt men det har liksom bara inte blivit av. Det har varit mer fokus på Dante än på att äta glass i år.

I helgen har vi inte gjort något särskilt alls. Vi har bara passat på att mysa och gosa hela familjen och inte stressa över något. Med en 14 veckors bebis hemma har man ju ändå alltid att göra även om man inte har planer. Är det inte sagor att läsa så är det sånger att sjunga eller blöjor att byta. Just nu är Dante dessutom inne i ett nytt mentalt utvecklingssprång vilket yttrar sig i att han har tydliga humörssvängningar och är känsligare än han brukar vara. Han kan gå från att vara glad som en lärka till att panikgråta och vara jätteledsen på en sekund och behöver mycket närhet för att tryggt smälta alla nya intryck han tar in. Som tur är kan han vända tillbaka i humöret lika snabbt. Oftast hjälper en kram eller en sång så går han från att gråta till att skratta igen.

Det är så otroligt roligt att följa Dante i hans utveckling. Jag skrev i ett tidigare inlägg om lite olika saker som han bemästrar och tänkte nu uppdatera er lite. Dante har nyligen upptäckt sin röst och testar för fullt vad han kan göra med den. Därför är det stundvis inte många tysta minuter hemma när han är vaken. Han jollrar, skrattar, gurglar och tar höga ljusa toner. Det är allt från dova men glada 'pratande' ljud som "ga" och "aoo" till gälla glädjetjut. Han härmar också mycket. Om jag skrattar så skrattar han och om jag pratar så pratar han tillbaka efter bästa förmåga.

Dante har även hittat tummen. Från att frenetiskt undersöka sina händer genom att försöka trycka in hela händerna i munnen och suga på dem har han nu börjat suga på bara tummen. Han är också en riktig fena på att greppa saker och om man lägger honom i babygymmet så plockar han upp sina leksaker och skakar på dem eller för dem till munnen för att undersöka dem. Han tar även emot de saker man ger honom.

I babygymmet är det full fart numera. Lägger jag ner honom där så ligger han och sparkar med benen och viftar med armarna mot leksakerna så det ser ut som han springer OS sprint och man ser hur det lyser av bus och glädje i hans ögon. Avslutningsvis kan han nu också stå med stöd. Inte så att han håller i sig själv i möbler och står, det är bålmusklerna och balansen inte redo för än men han tycker det är roligt att testa stå själv korta stunder när vi håller i honom så han inte tippar omkull. Han är då så stark i benen att han själv kan hålla uppe hela sin kroppsvikt och egentligen bara behöver oss för att balansera honom. Sedan avlastar vi ju självklart honom i vikten ändå för att inte skada ben, rygg och höfter men korta korta stunder får han testa sin benstyrka och det älskar han.