Min lilla sjöman
Idag är Dante 11 veckor gammal och jag är typ i chock över hur fort tiden går och hur mycket han lärt sig och utvecklats under den här tiden. Idag var jag sugen på att baka lite så jag lade Dante i babygymmet under tiden. Där låg han nöjt och roade sig själv i 1,5 timme (helt otroligt hur länge han var nöjd där för att vara så liten!). Det enda jag gjorde var att vända honom från mage till rygg när han blev trött på att hålla huvudet uppe samt att prata och sjunga med honom medan jag bakade. Under tiden han låg i gymmet gjorde han något han aldrig gjort förut. Han sträckte sig efter en greppboll, tog den med båda händer och förde den till munnen. Sedan låg han och lekte med bollen och undersökte den med både händerna och munnen en bra stund. Dels har jag aldrig sett honom bry sig om leksaker på det sättet förut (förutom böcker och gosedjur) , dels har han bara greppat saker man gett honom, inte saker han själv sträckt sig efter förut. Så otroligt roligt att se.
Efter att jag bakat klart satte jag Dante i babysittern för att slänga i mig lite lunch. Jag gav honom då en mjuk bok med inbyggd skallra och prasslande sidor samt ett litet handtag som är perfekt för att bebisar ska kunna greppa boken själv. Tanken var att han skulle titta på sidorna i boken medan jag åt, då han älskar att titta i böcker, men då gjorde han ytterligare en för honom helt ny sak. Han skakade boken och upptäckte då att den låter när man gör så. Detta ledde till att han satt i flera minuter och bara skakade boken och tittade fascinerat på den. Självklart är jag stolt som en tupp över min lilla kille som kan så mycket redan.


Åh mysgubbe! Låter som en god kaka! Vill ha. / ninni
SvaraRadera