Gråtfärdig av lycka
Det finns inte ord nog som kan beskriva hur mycket jag älskar denna lilla människa. Jag har alltid sagt att jag älskar min familj och släkt och att jag älskar Jesper men den kärlek jag känner för min son är om möjligt ännu större. Inget i världen kan jämföra sig med denna känsla. Innan jag fick barn trodde jag att jag förstod hur jag skulle komma att känna men det här är så mycket starkare än jag någonsin hade kunnat tänka mig. Varenda liten detalj på hans kropp är det gulligaste som finns. Varenda liten sak han utför gör mig stolt som en tupp. När han är ledsen går mitt hjärta i tusen bitar. Jag kan titta på honom när som helst och vilja brista ut i gråt över hur mycket jag älskar honom.
Nu har denna lilla krabat funnits hos oss i över 10 veckor (sjukt vad tiden går fort) och trots att jag spenderat 24 timmar om dygnet med honom i 2,5 månader så får jag aldrig nog. Det är nästan så att jag får separationsångest när jag lägger honom i hans spjälsäng för att sova på natten. Och då står hans säng precis kant i kant med vår säng så jag sover ca 20 cm ifrån honom. Men så blir det väl när man längtat efter barn i flera år och tillslut står här med en perfekt liten kombination av mig själv och min stora kärlek Jesper. Det är sant som de säger, det finns ingen kärlek lik en mammas kärlek för sitt barn.
Och så mycket som har hänt under dessa 10 veckor. Min lilla prins har vuxit så otroligt mycket. Han har gått från en liten liten ömtålig bebis som låg och tittade på världen omkring sig med stora oförstående ögon till en nyfiken liten grabb med bus i blicken som ler tillbaka när man ler åt honom. Han har under dessa 10 veckor lärt sig att lyfta och hålla uppe huvudet, söka ögonkontakt och "prata" genom att göra olika typer av ljud, följa objekt med blicken och även vrida huvudet om objektet flyttas utanför synfältet, slå med armarna mot leksakerna i babygymmet, blåsa salivbubblor och sitta med lite stöd. Det är så otroligt roligt att följa alla hans framsteg. Man börjar också se lite av hans personlighet genom vad han gillar och inte gillar. Bland annat är böcker otroligt fängslande och att bada är en stor favorit hos honom. Numera är det alltid en mindre sjö på badrumsgolvet efter att han fått plaska i badet. Han är också otroligt nyfiken och tittar storögt omkring sig. Skulle han få bestämma skulle han hellre sitta upp i vagnen och se sig om i världen än ligga nerbäddad. Likaså vill han helst sitta i famnen eller sin babysitter och blir frustrerad om man lägger ner honom för lång stund i till exempel soffan. Ska han gå med på att ligga längre stunder så vill han ligga på mage så han kan försöka krypa. Något han kämpar med som om livet hängde på det men som han inte riktigt bemästrar än. Det ska bli spännande att se hur länge det tar innan han knäcker koden.

Ja, ens barn är det finaste och viktigaste i ens liv, spelar heller ingen roll hur stora de blir! Deras liv blir ens eget hela liv. /ninni
SvaraRadera