Meningen med livet

Det låter klyschigt men livet har verkligen fått en ny mening. Det har nu gått 10 dagar sen Dante föddes och gjorde mig till mamma och jag lever nu för att ta hand om och älska denna lilla kille. Det är som att hjärnan är helt omkopplad. Jag kan liksom ligga vaken om nätterna bara för att lyssna att han andas och jag kan sitta i timmar och bara titta på honom och vara på vippen att börja gråta för att han är så söt och fin. Så perfekt. 

10 dagar som sagt. Tiden bara rusar iväg. Vi har redan hunnit med ett återbesök på BB fyra dagar efter förlossningen för att de skulle väga honom igen och kolla hans gulsotsvärden. Samt ett hembesök av BVC för ytterligare viktkontroll och lite info när han var en vecka gammal. Dessutom har vi haft besök av diverse nära och kära som vill hälsa på lilla guldklimpen. Och jag förstår dem. Jag må vara partisk men han är ju för underbar och jag kan inte få nog av honom fast jag är vid hans sida dygnet runt.